Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd,
Psaltaren 33:18

Världen idag

Flyktingar på väg från norra Grekland till Makedonien på måndagen. Foto: Visar Kryeziu / AP / TT

Kristen flyktingpolitik – godhjärtad men tvetydig

Inrikeskommentar · Publicerad 00:01, 16 mar 2016

H C Andersens saga, Kejsarens nya kläder, är nog västerlandets mest kända allegori eller metafor. På ett brutalt sätt har den, nu i snart 180 år, lyckats avslöja vår egen blindhet och rädsla för det vi ser, men inte vågar se. Våra känslor och svenska solidaritetsvilja för människor i stora behov – inte minst i den flyktingsituation vi har bevittnat – styr oss lätt in i en slags hjälpsamhetens hybris, där realism och planering får komma i efterhand. Det leder till att vi blir sittande med en bitter insikt om att resurserna ändå inte fanns, och att problemen var helt andra än de vi trodde. De som flydde till trygghet, men har avvisats till tältläger i snön eller uttjänta bygdegårdar i norrländska glesbygder, känner säkert också att ”kejsaren är naken”. En lång och hopplös väntan på asylbeslut, jobb och bostad eller utvisning är närmast en psykisk tortyr.

Det som har hänt har inte bara hänt av en slump, som något ingen kunnat förutse. Det handlar om åratal av insiktslös politik som skapat problemtyngda förortsområden, som Rinkeby, Bergsjön och Rosengård. Den goda viljan till värdigt mottagande, omsorg och välkomnande har misslyckats. Konsekvensen är djupgående etniska och religiösa motsättningar, med maffiakulturer som själva tagit kontrollen över sina stadsdelar.

Det här är en situation som inte kan pratas bort. Det blir inte trovärdigt när våra politiska ledare talar om hur läkarbrist, forskarbrist och lärarbrist ska lösas tack vare nyanlända med akademiska utbildningar i bagaget. Det kan förstås gälla för en del syriska eller iranska flyktingar, men kejsarens nakenhet blir snabbt synlig. Det går inte att prata bort att välfärden inte klarar de volymer vi öppnat gränserna för de senaste två åren. Det gäller både asylflyktingar, med klara skyddsbehov, men också de som söker ett land med bättre välstånd än ursprungslandet. Den här krönikan handlar inte om huruvida vi ska dela med oss av vår välfärd eller inte. Men den handlar om den aningslösa retoriken om öppna gränser och om ansvarslösheten i vårt flyktingmottagande.

Vår svenska debatt har styrts av kommunister (V) och ultraliberaler (MP) i en ohelig allians med mediernas katastrofskildringar och mörkanden. Kejsaren har i åratal klätts i skimrande och imaginära svenska kläder, som lurat både flyktingar och redan boende i Sverige. Ord som ”flyktingkris”, ”volymer”, ”illegala flyktingar”, ”haveri” och ”tillfällig asyl” har mer eller mindre varit förbjudna i den offentliga ordboken. De som har använt sådana ord har avfärdats som omänskliga. Den typen av offentliga förhållningsregler gynnar rasisternas agenda. För när människor som ser problemen inte känner igen sig i politikernas verklighetsbeskrivning raseras förtroendet för etablerade partier. För dessa utopister är Kejsaren redan påklädd. Eftersom inga problem finns används därför begrepp som ”slopade gränser” och ”alla är välkomna”. Allt annat framställs sedan som inhumant.

Detta är naturligtvis inte sant och verkligheten brukar förr eller senare komma ikapp oss människor. Nu måste det därför komma en fas av eftertanke och reflexion. Hur blev det så här? Vad gjorde vi för fel? Vad kan vi göra för att göra om och göra rätt? Den som ser problem och baksidor med invandringspolitiken är inte per automatik rasist. Man kan se problem och utmaningar utan att ha en galen människosyn eller vara en okristen egoist.

Kyrkorna har definitivt en möjlighet att nå människor i den nya situation som uppstått. Här behöver många ta ett kliv framåt. Men kyrkorna kan heller inte bara jubla över att en halv miljon nyanlända muslimer i Sverige är ”ett nytt missionsfält”. Vi måste orka se utmaningarna och ta dem på allvar. Att en del kyrkor nu väljer att tona ner berättelsen om Jesus, eller att plocka ner korsen måste ses som andligt ansvarslöst. Ingen kristen kan gå förbi Jesu krav på att hjälpa och bistå den svage, den hemlöse eller främlingen. Men även en kristen måste kunna tänka två tankar samtidigt. Stora delar av dagens flyktingmottagning är helt enkelt ovärdig och oproffsig. Den är nyckfull och saknar samordning, vilket skapar stora problem i samhället. Den har dessutom svag folklig förankring. Då är det också ett kristet ansvar att se och inse konsekvenserna. Vi behöver se igenom vad som är ”renhjärtad” solidaritet och vad som mer är medveten politisk agenda.

Kyrkorna ska vara en profetröst mot orättvisor och förtryck. Men när den rösten blir ett eko från Vänsterpartiets och Miljöpartiets partikanslier tappar den i både trovärdighet och profetisk kraft. Kyrkostyrelsens presidium i Svenska kyrkan (där bland andra förre LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin ingår) skrev i söndags en artikel i SvD. Man kunde tro att den hade hämtats direkt ur skrivaren på Miljöpartiets kansli. Budskapet klingar extra falskt när Svenska kyrkan inte ens vill ställa upp för förföljda kristna i islamistiska terrorstater, eller för nödvändiga skyddsboenden för kristna flyktingar i Sverige. Artikeln är som Kejsarens röst, om de kläder han inte bär. Den är rentav skamlig, eftersom den gör en majoritet av svenska beslutsfattare till syndare och redskap för inhumana handlingar.

Den stora frågan är slutligen ändå hur orsakerna till flyktingkrisen ska kunna undanröjas. Omkring 12 miljoner flyktingar finns i religionskrigets Syrien. Sverige kan inte ta emot mer än en bråkdel av dem för att kunna erbjuda ett värdigt liv.

Sveriges regering, och inte minst dess utrikesminister, kan inte heller fortsätta att skylla allt på EU. I stället borde både regeringen, utrikesministern och ärkebiskopen samla sig för en politisk offensiv mot Syriens muslimska grannländer. Arabländerna borde kunna bidra med både mer flyktinghjälp och större flyktingmottagning. Jordanien gör mycket, men de är tyvärr alltför ensamma. Den åtråvärda svenska platsen i FN:s säkerhetsråd kanske ryker om en sådan offensiv skulle inledas, men å andra sidan borde de rika oljeländerna rodna i FN för sin brist på solidaritet.

Kristna måste fortsätta att gripas av och känna ansvar inför verklighetens nöd. Det är nödvändigt att kyrkor mättar, tröstar, hjälper och predikar för alla de som har flytt till Sverige. Men som kristna behöver vi också inse att det krävs en realistisk politik för att hantera de utmaningar vi står i. Vi behöver en politik som innebär att flyktingar får mötas av insatser som är kärleksfulla i verkligheten, genom att de är långsiktiga och hållbara.

Vi behöver en politik som innebär att flyktingar får mötas av insatser som är kärleksfulla i verkligheten, genom att de är långsiktiga och hållbara.

Antalet platser på iva blir allt färre i Sverige

Sjukvård. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige fortsätter att minska och kritiska röster talar bland annat... fredag 28/1 16:51

Anklagelserna mot Bibeln måste bemötas och tas på allvar

Ledare I mer än två hundra år har kristen tro utsatts för kritik – inifrån den kultur som själv är ett... lördag 29/1 00:10

Teater, helande och omvändelse

Missionsglimten Här kommer en hjärtlig hälsning från Kroatien. Nu är julhögtiden nästan slut – på riktigt. För oss... lördag 29/1 00:00

Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

Omöjligt vara både kall och varm som kristen lördag 29/1 00:00

Regeringen: Sök upp familjer där barnen inte går i förskola

Politik. Det ska bli tvingande för alla kommuner att bedriva verksamhet där man söker upp och påverkar... fredag 28/1 13:00

Liberala demokrater pressade inför höstens mellanårsval

Ledare Nästan varje USA-president brukar möta sitt första mellanårsval i motvind. Man lovade stort i... fredag 28/1 00:10

Grattis till doktorshatten, prins Daniel!

Ledare Prins Daniel har utsetts till hedersdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm för sina stora... fredag 28/1 00:00

Senaste nytt

    Planen som skapar en palestinsk stat utan att följa några avtal

    Israelkommentar Oslo-avtalen var de fredsavtal som Israel och PLO slöt under 1990-talet, vilka ledde fram till...

    Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

    Omöjligt vara både kall och varm som kristen
    Följ Världen idag i sociala medier