Som barn kunde jag både skrämmas och fascineras när det blev strömavbrott efter mörkrets inbrott. På ett sätt var det kusligt att det blev mörkt, men å andra sidan tände mina föräldrar stearinljus. Mitt i vårt stora, mörka hus strålade de med ett varmt och levande sken. Jag kommer än i dag ihåg hur jag då hänförd drog mig nära de fladdrande små stearinljuslågorna – och plötsligt var den ”kusliga” stämningen förbytt i en känsla av att vara innesluten i värme, ljus och glädje.

När Jesus talar om Johannes Döparen är han inne på samma tema: ”Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus” (Joh 5:35). Ordet som översätts med ”lampa” är grekiskans lychnos. Detta var oftast en portabel oljelampa som bestod av en veke och en oljebehållare. Mer avancerade lamptyper hade ett mer slutet ”oljehus” med en öppning på mitten för veken samt på sidan en pip där man fyllde på oljan.