I en situation när det vidriga kriget och krigsretoriken bokstavligt talat är vår granne, är det svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Det är en sådan stämning i sociala medier att jag tar en risk att alls uttrycka det jag nu kommer att skriva i den här krönikan.

Men, jag gör det ändå, för vi människor behöver – inte minst i dramatiska och traumatiska skeden – kunna reflektera i flera steg samtidigt. Det finns ingen motsättning mellan eftertanke och att fördöma den totalitäre president Vladimir Putins aggressionskrig mot och i Ukraina.