Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Står kon mitt på ängen?

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 20 jul 2016

”Perspektivlära” hette en ledare i Dagens Nyheter på det tidiga sjuttiotalet. Den var illustrerad av ett par ögon och en ko som stod mitt på en äng. Om man blundade med vänster öga – och bara tittade med höger öga, så tyckte man att kon stod till väns­ter – och vice versa.

Så vad som är höger och väns­ter blir ofta en fråga om perspektiv. Nu ska jag redan från början göra klart att mittenpositionen också är ett ideologiskt ställningstagande. Vänsterfolk har all rätt i världen att tro och hävda att de har rätt – precis som högerfolket. Och vi som växte upp i mitten kan ibland frestas att hävda att vi har rätt och de andra fel, eftersom mittenpositionen kan förefalla mest balanserad, men ibland ligger sanningen till vänster – och ibland ligger den till höger.

I slutet av sextiotalet gick vänstervågen och studentrevolten hårt fram. På universitetet i Chicago fanns en grupp konservativt kristna som var kritiska till USA:s krigföring i Vietnam. Deras dilemma var att de – trots sin relativa position en bit ut till vänster – samtidigt var värdekonservativa. Deras fredsengagemang var ingen marxistisk modefluga utan ett noggrant läsande av Bergspredikan och profeterna, inte minst Joel och Amos.

”Radical Evangelicals” blev gruppens namn och den mest kände företrädaren är fortfarande fullt verksam med tidskriften Sojourners, Jim Wallis. Wallis och hans vänner startade också ett ”Jesushus” i Washington – en kommunitet som var starkt inriktad på social rättvisa på biblisk grund, men också ett ganska typiskt Jesushus med lovsång, bibelstudium och djup gemenskap. Liknande grupperingar växte fram i andra länder. I Norge var det gänget runt Kjell Magne Bondevik. Studenter från Handelshögskolan och från Menighetsfakulteten fann varandra i en liknande position – radikalt socialt intresse, men absolut inte marxism.

I Sverige var det väl Harry Mån­sus och Magnus Malm som blev förmedlare av de här tankarna, som var lite överraskande för många kristna. Redan under Vietnamkriget var en reflexmässig inställning att alla kristna per definition hejar på Nixon och hans bombräder över Vietnam. Men det fanns många kristna som kände att USA hade hamnat fel i hela sin utrikespolitik – samtidigt som man vägrade flörta med marxisterna, vilket ju annars var högsta mode i media och kulturliv.

Under de här åren var kristet samhällsengagemang ofta liktydigt med vänster – och då pratar vi inte bara om blandekonomiska socialdemokrater utan här fanns det både teologer, predikanter och inte minst studenter som argumenterade för klassisk marxism som det rimligaste uttrycket för kristen tro.

När Jesusrörelsen kom var det många som vittnade om att de blev ”frälsta från politiken”. Deras sökande var egentligen mera existentiellt än politiskt, men det var vänstervågen som fick dem att börja söka. I mötet med hippies i Jesusrörelsen såg de sedan en radikal livsstil som påminde dem om Bergspredikans Jesus och de satsade allt på Guds rike.

När det blåste vänsterut i samhället hängde många kristna med. När det på senare år har blåst höger i samhället har också många kristna glidit med. De kristna har uppenbarligen varit svans i samhällsfrågorna, inte huvud. Var finns vår tids ”radical evangelicals”?

Ibland ligger sanningen till vänster – och ibland ligger den till höger.

Hur kan vi se på när antisemitismen tilltar?

Ledare Judar i Europa Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie...