Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Snällhet är inte dumt.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 4 jan 2017

1948 skrev George Orwell sin dystopiska samhällsroman1984. Hans "nyspråk" använde eufemismer (förskönande omskrivningar), som kamouflerade ordens egentliga innebörd. ”Fredsministeriet” hade ansvar för krigföring. "Fri" handlade inte om yttrandefrihet, utan snarare "staden är fri från råttor".

Orwell var inne på de här tankegångarna redan 1945, då han i boken Grisfarmen lät grisarna uttala: "Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra."

Det handlar alltså om att använda språkets mångtydighet till att skapa oklarheter, som i sin tur kan bidra till den egna argumentationen.

I vår tid finns det några sådana laddade ord, som kan betyda totalt olika saker beroende på hur de används, eller missbrukas. Jag tänker på "godhet", ”snällhet" och "präktighet”.

Sveriges Television brukar sända Karl-Bertil Jonssons julafton på julafton. Den handlar om den unge nörden som drömmer om Robin Hood och vill ta från de rika och ge till de fattiga. Alla som sett filmen de senaste 40 åren förstår att den är en visionär dröm. Ändå var det nu en politiker som tyckte att filmen borde brottsanmälas för uppvigling.

Karl-Bertil Jonsson har framställts som "dumsnäll" – ett av de många nyspråkliga begreppen som verkligen ger dubbla signaler.

"Dum” är ju negativt. ”Snäll” brukade vara något positivt, men i sammansättningen blir snällheten plötsligt nedsmutsad. Det här svenska föraktet mot "snällhet" fick Stefan Einhorn att skriva boken Konsten att vara snäll.

Samma utveckling har vi sett med ordet "godhet". Det brukar ju vara ett bra ord, men i sammansättningen ”godhetsapostel” blir det plötsligt en praktfull farisé, som ser sig själv som god. Han kan inte låta bli att predika sin egen godhet för andra och på det sättet ge dem ett dåligt samvete – som de inte borde ha.

Ett tredje exempel: Jag frågade en kristen ledare nyligen varför det i deras sammanhang fanns så svagt intresse för Celebrate Recovery, det kristna tolvstegsprogrammet för alla livets sår, ovanor och beroenden. Svaret kom direkt: "Vi är helt enkelt för präktiga för att medge några behov.”

När de frikyrkliga väckelserna gick fram i Sverige under andra hälften av 1800-talet förvandlades misären i husbehovsbränningens spår till upprättelse för individer, familjer och samhällen. En folkrörelseforskare sade: ”Fint folk blir sällan fromt folk, men fromt folk blir ofta fint folk!” När misären upphörde blomstrade både privatekonomin och samhällsekonomin.

Så kom senare generationer och ärvde livsstilen, men motivationen tappades bort. Detaljer i livsstilen blev sociala markörer och frestelsen för fariseism låg runt hörnet. "Präktig" förvandlades från att ha varit en god frukt av en radikal livsförvandling till ett fariseiskt ok.

Jag vet inte om "präktighet” kan få tillbaka sin positiva innebörd utan att dra med sig fariseismen i bagaget. Men, snälla ni, låt oss alla hjälpas åt att försvara "snällheten” och "godheten” som något gott för vårt samhälle!

Om vi tycker att ett förslag är orealistiskt kan vi säga det och förklara varför vi tycker så – men vi behöver inte beskriva det vi ogillar med ironiskt missbruk av ord som beskriver det vi alla längtar efter.

I vår tid finns det några sådana laddade ord, som kan betyda totalt olika saker beroende på hur de används, eller missbrukas. Jag tänker på "godhet", ”snällhet" och "präktighet”.

Läkare på Irland spjärnar emot beslut om fri abort

Folkomröstning. Många läkare på Irland meddelar nu att de inte tänker utföra aborter och vissa vill inte ens hänvisa kvinnor till andra läkare som kan avbryta en...