Oavsett ålder är det en kristen människas identitet att vara bland dem som ”hör Herren till”, vilket också själva ordet ”kyrka” betyder. För människor som tillhör andra bekännelser, inte minst politiska sådana, såsom politisk socialism och politisk islam, kan det vara svårt att förstå dragningskraften hos en enkel jude från Nasaret. De vill tvinga ”svaga kristna” till underkastelse.

Den som är kristen och har gått i svensk skola vet att man där ofta pekas ut som avvikande. När jag på 00-talet arbetade som reporter på tidningen Trons värld bevakade jag en utbildningsdag för biologilärare, där den undervisande professorn dessutom förklarade att ”kristna elever är ett problem”. När jag gav honom chans att nyansera sig – ”Menar du inte att problemet är deras kritik av evolutionsläran? – underströk han inför auditoriet: ”Nej, jag menar att de kristna eleverna är ett problem.” (Eller som han sade, ”problemet”.)

Inte undra på att kristna föräldrar inte kan sända sina barn med samma trygghet som andra till den kommunala skolan, när lärare utbildats att se deras barn som problem!

Sedan några år tillbaka är kristna barns utsatthet i svensk skola belagd i två rapporter: ”Unga troende i samhället” (SKR, 2020) och ”Kränkt för sin tro”  (Claphaminstitutet, 2020). ”Vår rapport visar på en problematisk situation för troende ungdomar, särskilt när det är läraren som kränker. Rapporten är ännu ett tecken på att religionsfriheten i Sverige inte är så självklar som vi gärna vill tro”, kommenterade Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén.

Vad göra om du har den yttersta makten över skolan? Kanske dra i gång en kampanj för att göra skolan tryggare och mer inkluderande för kristna elever? Nej, hellre ställa sig på mobbarnas sida – ja, till och med egga och från högsta ort peka ut ”det kristna” som problemet.

”Religiös påverkan hör inte hemma i skolan – skolor ska förmedla kunskap inte religiös indoktrinering.” Orden är skolminister Lina Axelsson Kihlbloms, när regeringens nya lag om totalstopp för alla nya kristna, muslimska och judiska skolor kungjordes – de skolor som ensamma påstås bygga på en ”bekännelse” (konfession).

Förutom att vara förrädiskt likt hållningen i Xi Jinpings Kina – ”Alla barn under 18 år förbjuds att delta i all slags religiös utbildning” – är det uppenbart att detta inte vilar på okunskap. Det handlar om ovilja. Eller snarare – med tanke på att förslaget kommer från Olof Palmes parti – på ”att vilja”.

Vill då den svenska församlingen vara den motkraft som står upp för barnen, likt bland annat avgående ärkebiskop? Detta vore att också stå upp för Sveriges väl.

Jesus är tydlig med sitt ställningstagande för barnen, inte bara i deras rätt att tillhöra honom, utan också i att vilja förhindra övergrepp mot deras person: ”Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet” (Mark 9:42).

I ett land som Kina är diktatorn ansvarig när de orden uttalas, men i en demokrati som Sverige utgår all offentlig makt från folket, och vi bär därmed alla ansvar i någon mån. Därför är det hög tid att ta ansvar i bön och arbete för de kristna barnen och skolan. Ora et labora – be och arbeta.