När jag mötte begreppet ”kristen ateism” i Oxford för tio år sedan handlade det om att bejaka det kristna kulturella arvet utan att behöva skriva under på själva gudstron och läran.

Ateismens informelle biskop, Oxfordprofessorn Richard Dawkins, ville ha rätt att vara lite nostalgisk ibland och kunna nyttja och kanske rent av njuta av kristligt kulturellt utbud i kyrka och collegekapell.