Feminismen befinner sig i kris. Från början en rörelse som kämpade för kvinnors rättigheter. Utgångspunkten var kvinnors verkliga behov och livsvillkor. Av denna rörelse återstår i dag endast namnet. Dagens feminism är en allmänt människofientlig och direkt kvinnofientlig kraft. Ingenstans blir detta så tydligt som när man diskuterar aborter. Allra mest skrämmande är det när de hårdföra ideologerna uttalar sig. Det talas, utan minsta darrning på rösten, om den ”mänskliga rättigheten” att låta ofödda barn dödas. Då det inte anses vara värre än att döda en fluga, behöver heller ingen prövning göras av skälen. Inte heller ska man ha dåligt samvete. Ingreppet jämförs ofta och gärna med en enkel blindtarmsoperation.
I de bredare folklagren ser argumenten annorlunda ut. Detta då gemene kvinna inte är lika förhärdad som avantgardet. För att tysta empatin och samvetet, intar man en mellanposition som samtidigt både bejakar och tar avstånd från dödandet. I korthet anses aborter vara ett nödvändigt ont, som får nyttjas i svåra livssituationer. Det ofödda barnet betraktas som något slags halvt människoliv i gråzonernas skymningsland.

Ideologernas ståndpunkt är, i all sin isande kyla, åtminstone konsekvent. Den mer folkliga synen på abort och den ofödda är irrationell och full av märkliga påståenden. Påståenden som är dimridåer och undanflykter från detta uppenbara; att människolivet börjar vid befruktningen. Där startar den process som sedan fortgår genom hela den enskilda människans liv, fram till dennes död.
Detta är ett faktum. Antingen anser man att det är i sin ordning att döda människor för att de är i vägen för andra. Eller så anser man att det finns ett absolut
och okränkbart människovärde. Det är vad frågan i sin renaste form handlar om. Den som dristar sig till att tala öppet om detta kommer att anklagas för skuldbeläggning, kvinnohat och sexualfientlighet. Det är en förklenande och nedlåtande syn på kvinnor som skymtar fram. Vi betraktas som omogna känslovarelser som inte kan rå för våra impulser och ännu mindre lastas för de följder dessa får.

Därför ska den oplanerat gravida föras fram till och steglöst slussas igenom en abort. Helst utan att någonsin behöva konfronteras med vad ingreppet innebär i verkligheten. Om och när hon efteråt drabbas av tvivel och sorg, matas hon snabbt med moderna abortmyter i New age-förpackning; barnet valde själv att bli aborterat. Barnet uppgick i världsalltet, liksom en droppe uppgår i havet. Barnet kommer tillbaka vid ett senare tillfälle, när det är välkommet. Och så vidare. Det finns till och med poplåtar med det budskapet! ”Giving you back” av Robyn, till exempel.
Den nu rådande feminismen representerar inte kvinnors faktiska intressen. Den vägrar bemyndiga kvinnan och ännu mindre vara henne behjälplig i de frågor och
problem hon stöter på. Kvinnan är inte bara en sexuell varelse som ska frigöras. Hon är också en förnuftig människa med förmåga att ta ansvar. Dagens feminism ägnar sig åt att försöka inympa kvinnan i den könlösa genusmall den har snickrat ihop åt henne. Acceptera inte det! För att tala med Edith Södergran; det anstår dem icke att göra kvinnan mindre än vad hon är.