Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Det blev min lott att analysera frikyrklighetens alkoholvanor. Flera lärdomar står sig än i dag.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 9 nov 2016

För ungefär 35 år sedan gjordes en bred livsstilsstudie av svensk frikyrklighet. Jag var själv med i analysgruppen – under handledning från sociologiprofessorn Hans Zetterberg på SIFO. Det blev min lott att analysera frikyrklighetens alkoholvanor. Flera lärdomar står sig än i dag.

Det var dåvarande försäkringsbolaget Ansvar som ville veta om medlemskap i frikyrkan också innebar helnykterhet. De hade premierabatter på sina försäkringar för nykterister eftersom dessa förväntades råka ut för färre olyckor än alkoholkonsumenter.

Det här var i en tid när man i svensk frikyrklighet hade gjort sig av med syndakatalogen. Toleransen för ett måttligt alkoholbruk hade ökat påtagligt. Nu var frågan: i vilken utsträckning ”dricker” de frikyrkliga?

80 procent höll fortfarande fast vid totalt avstående från alkohol. Fyra procent svarade inte, så kvar blev 16 procent. Detta föranledde krigsrubriker i kristna tidningar. Upprördheten var stor över ”supandet” i frikyrkorna. Men det var faktiskt inget supande. De 16 procent som någon gång ibland konsumerade alkohol gjorde det i en så låg utsträckning att man kan kalla de flesta av dem för ”nästan nykterister”.

Några stora skillnader mellan åldrar och kön gick inte att finna, men vad som blev jättekittlande för de kristna tidningarna var det faktum att metodister drack mer än pingstvänner. Nu pratar vi fortfarande om ett mycket måttligt bruk, men skillnaden mellan samfunden var statistiskt tydlig.

Och nu kommer det intressanta: när undersökningen gjordes dominerades Metodistkyrkan av välutbildade, välavlönade storstadsbor medan pingströrelsen hade en betydligt större andel lågutbildade, lägre avlönade landsortsbor. Man visste redan att välutbildade, välavlönade storstadsbor konsumerar mer alkohol än lågutbildade, lägre avlönade landsortsbor.

Det betyder att välutbildade pingstvänner och välutbildade metodister hade ungefär samma alkoholvanor medan pingstvänner i landsorten och metodister i landsorten hade liknande (måttligare) alkoholvanor.

Det var alltså inte i första hand olika teologi eller olika fromhetskulturer som avgjorde alkoholvanorna. Det som styrde frikyrkligheten i fråga om livsstil var i stället de socio-ekonomiska faktorerna, plånboken och status. Detta är egentligen mera illavarslande än om enstaka frikyrkliga dricker enstaka glas vin på någon bjudning. Övertygelsen sitter uppenbarligen inte djupare än att plånboksfrågorna kan ändra livsstilen.

En folkrörelseforskare sa en gång: ”Fint folk blir sällan fromt folk, men fromt folk blir ofta fint folk”. Han syftade på väckelserörelsernas erfarenhet av upprättelse ur alkoholmisären. De nyfrälsta blev nynyktra och de började få ekonomiska möjligheter att bygga upp ett finare hem och de gjorde ofta karriär på grund av sin duglighet och goda livsstil.

I dag lever svensk frikyrklighet med en genetisk belastning från de generationerna. Det finns olika uppfattningar om kristna bör vara helnyktra eller ej. Det är en sak. Men det riktigt oroande i den här undersökningen är att det sociala trycket och status verkar ha större betydelse än ideologiska övertygelser. Och, tro mig, det har inte blivit bättre på en generation.

Det riktigt oroande i den här undersökningen är att det sociala trycket och status verkar ha större betydelse än ideologiska övertygelser.

Läkare på Irland spjärnar emot beslut om fri abort

Folkomröstning. Många läkare på Irland meddelar nu att de inte tänker utföra aborter och vissa vill inte ens hänvisa kvinnor till andra läkare som kan avbryta en...