Åt vilket håll går utvecklingen? Blir vi mer moraliskt högtstående efterhand eller går det utför med oss, med ett ökat moraliskt förfall?

Vår självbild är tydlig; vi tänker att vi går mot högre höjder. Vi menar oss ha moraliskt företräde jämfört med tidigare generationer.

På många områden är det otvivelaktigt så. Vi månar om barn och barns rättigheter och sätter upp juridiska skyddsnät runt dem. Vi hjälper den som är handikappad, i stället för att ignorera eller gömma undan människor med funktionsnedsättning. Vi bejakar mäns och kvinnors lika värde och rättigheter och försöker motverka diskriminering på grund av kön. Exempel på moraliska framsteg kan enkelt mångfaldigas.

Samtidigt finns den precis motsatta bilden – på precis samma områden! Vi väljer att abortera långt över 30 000 små människor varje år och hävdar att det är en mänsklig rättighet att göra så. Bland dem som aborteras är det många som blir bortsorterade från livet just på grund av funktionsnedsättningar, som Downs syndrom. Med utökad kunskap om fostret ökar vi efterhand utsorteringen.

Vi verkar ta ett steg fram och ett steg bak moraliskt sett.

Eller tänk på stora artister som Rihanna och Beyonce. De uttalar sig ofta om tjejers situation och talar om självförtroende, självständighet och om att stå upp för sig själv. De vill värna kvinnan i en hård värld. Samtidigt är deras musikvideos uttalat sexistiska, gjorda för den manliga blicken, med ett förtingligande av kvinnan. I alla tidigare generationer hade de betraktats som pornografiska och kvinnoförnedrande.

Den amerikanska komikern Amy Schumer gjorde nyligen ett uppmärksammat besök i Stockholm. I samband med besöket recenserades hennes debutbok i Expressen – en recension som uppvisade samma moraliska dubbelhet.

Schumer går till storms mot det hyckleri som sätter upp helt olika normer för män och kvinnor; att samma beteende kan få en man att beundras som hingst och en kvinna att föraktas som hora. Och det är förstås ett moraliskt framsteg varje gång ett hyckleri avslöjas. Män och kvinnor måste bedömas utifrån en gemensam måttstock, eftersom vi är människor gemensamt. Den som är bekant med Jesus från Nasaret vet att han avskydde allt hyckleri.

Men vad blir konsekvensen för Schumer av hyckleriets avslöjande? Jo, att kvinnor därmed också har samma rätt att bära sig illa åt som män traditionellt har haft. Eller med orden i Expressen: Schumers bok är ”en stridsskrift för kvinnors rätt till sex, snedfyllor och slamptatueringar". Hyckleriet är avslöjat. Nu kan vi alla vända ”skamkänslor till gapflabb”. Det framställs som befrielse, men är det inte snarare förnedring? Indikerar inte våra skamkänslor ibland att vi faktiskt handlat fel? Är det inte de manliga frikorten som borde utmanas, i stället för att ge dem vidare till kvinnorna?

Vi ska vara glada över de framsteg som vår kultur på så många områden gjort. Men vi måste också våga se i vitögat att det finns andra områden där vi är en moraliskt sett lågt stående kultur.

För mig som kristen är detta inget att förvånas över. Den mänskliga ”dubbelnaturen”, skapad till Guds avbild men fallen i synd, kommer att ge avtryck i varje kultur. Och därför behöver också varje kultur kallas till omvändelse och nytt liv.