Equmeniaförsamlingen har på fem år gått från 125 till 222 medlemmar och majoriteten av de nya medlemmarna är eller har varit asylsökande. De flesta är 20 till 35 år.
– Många av de mest engagerade ursvenskarna är 65 till 92 år. Men visst tyckte en del gammelsvenskar att det blev rörigt när det kom många nysvenskar på en gång och sprang ut och in under gudstjänsterna, skrattar Bodil.
Innan Betlehemskyrkan blev den kyrka som alla asylsökande i Sundsvall känner till, hade medlemsantalet under många år minskat. I dag bedriver församlingen integrationsarbete ihop med Sundsvalls Asylkommitté, Svenska Frälsningsarmén i Sundsvall, Sundsvalls Kristna Råd och Studieförbundet Bilda.
– Vi har möjligheter och utmaningar till höger och vänster, säger Bodil.
Betlehemskyrkan som byggdes 1916 kallas ”en av Stenstadens klenoder”. Efter den stora stadsbranden 1888 byggdes stadskärnan upp i sten. Där, i en gatukorsning i centrum, ståtar kyrkan.
– Kyrkan byggdes med syftet att ”vara ett ljus i mörkret för utsatta människor i Sundsvall”. Pastorn hämtade flyktingar som landade på isen under andra världskriget, och nu är vi återigen en kyrka för flyktingar.
Hur är det att vara modern församling i en ”klenod”?
– Det handlar om att fokusera på människor. Våra nya tycker om kyrkan precis som den är, de vill inte förändra något. Byggnaden har aldrig varit ett hinder utan kanske tvärtom: den uppskattas av många, alltifrån konsertbesökare till flyktingar.
– Det är en varm gemenskap och mycket glädje när man kommer till gudstjänsten. Församlingen betyder oerhört mycket för våra nysvenskar.
– Vi har traditionella gudstjänster. Textläsningen sker på tre till fyra olika språk och man uppmuntras att be och sjunga på sina egna språk. Många av de med muslimsk bakgrund är inte vana att sjunga över huvud taget, så att få en välfungerande kör är något vi längtar efter. Mångfalden syns i sången och musiken med många olika stilar och språk, men en stor glädje finns i att sjunga tillsammans inför Gud.
Gammelsvenskarna tyckte det blev jobbigt med tolkade predikningar, så nu är predikan språkträning i svenska. Man använder ungefär samma ordning varje söndag så att alla känner igen sig. Bönen uttrycks genom ljuständning, på eget språk och att gemensamt be Vår Fader.
– Ljusbäraren är extra betydelsefull för nysvenskar, konstaterar Mats Johansson, kårledare i Svenska Frälsningsarmén.
Mats visar runt i kyrkan. Han bor i huset och driver tisdagarnas språkverksamhet tillsammans med Eva Mjönes från församlingen.
– Vi har gemensamt hjärta för våra asylsökande, säger han.
Allt i Betlehemskyrkan genomsyras av integration. Bodil ger exempel:
– Flera är med i styrelsen, gudstjänstplaneringen och i köket. Innan corona hade vi en mångkulturell söndagsskola som drevs på engelska av en malaysisk familj. Kvinnor från andra länder hjälpte till och tolkade.
– Vi avdramatiserar vem som kan leda och inte. Vi har sänkt ribban och höjt glädjen!
En av dem som vuxit mest i sin tro är Jamshid Ali. När han kom till Sverige var han muslim och analfabet. Nu är han frälst, läser, talar och skriver på farsi, svenska och engelska och längtar efter att bli pastor.
– När Jamshid kom till Sverige saknade han livsglädje. Nu strålar han som en sol, säger Bodil med värme.
Av den gudstjänstfirande församlingen är 80 procent från andra länder. Medlemsantalet varierar konstant för att asylsökande flyttar: frivilligt, på grund av annan kommunplacering eller, i värsta fall, utvisning. Samtidigt strömmar nya människor till.
Tills nyligen bedrev Bodil en mångkulturell bibelskola, ett lyckat projekt. I dag har församlingen bibelstudiegrupper på flera språk, kvinnogrupper, språkträffar och samtalsgrupper.
– Vi får se kraften i evangeliet, att alla delar i Bibeln gäller. Vi får jobba med bibelordet, gemenskapen, bönen och praktisk hjälp. Då känns det att man jobbar med evangeliet på riktigt, tycker Bodil.
Vad har gjort denna utveckling möjlig?
– Det beror på Guds välsignelse och att vi sagt ja. Vi upplever att alla som sagt ja till att jobba med nya människor har välsignats och fått se tillväxt. Detta pågår i hela Europa: vi får skörda där det var moget för skörd.
Att vara här och nu, be mycket och möta mycket nytt som man inte kan sedan tidigare, är utmanande.
– Ingen av oss skulle orka på egen hand. Jag är djupt tacksam över att ha mina kollegor Lotta, Eva, Camilla och Maria som fokuserar på individstöd.
Bodil berättar att församlingen har lärt sig att lita på Gud och att det löser sig, och att hålla modet uppe på varandra.
– Det är tungt att möta svåra människoöden. Samtidigt finns en enorm glädje i både det vi gör och ser och i dem vi får möta. Men vi behöver varandra, och våra nysvenskar bidrar med väldigt mycket.
Huvudmålgruppen för församlingen är asylsökande, men Bodil är säker på att även fler svenskar kommer att söka Gud – och att de asylsökande kommer att spela en viktig roll i att nå ut med evangeliet.
– Corona gör att fler funderar mer på tro, liv och död. Jag tror att de asylsökande kommer bli verktyg för att nå medelsvenssons. De är frimodiga med att dela sin tro på ett naturligt sätt och väldigt gästvänliga.
– Flera nysvenskar känner kallelsen att vara missionärer i Sverige. De har inställningen att man ska dela evangeliet och ta missionsbefallningen på allvar!
Redan som barn hade Bodil stort intresse för människor från andra länder. När hon bestämde sig för att följa Jesus reste hon ut med Team Uppdrag till Grekland. Där mötte hon en pastor som inbjöd henne till ett internationellt bibelinstitut i Nigeria.
Bodil, som var för blyg för att bli pastor, blev under utbildningen mer eller mindre tvingad att predika och stå inför folk. I Nigeria fick hon Guds kallelse att bli pastor. Tack vare sin make hamnade hon i Sundsvall, där hon följer missionsbefallningen.
– Jag försöker lyssna in vad Gud vill. Nu längtar jag efter att jobba mot internationella studenter. Några internationella elever och anställda på Mittuniversitetet har vid olika tillfällen kommit in i vår kyrka och ... ja, jag ser det som tecken.
– Församlingens internationella del är nog här för att stanna.
Vad är församlingens största längtan just nu?
– Att leda människor till tro, utbilda ledare och träna människor i att fortsätta dela evangeliet, svarar Bodil:
– Och att alla som behöver det ska få mat och husrum och de som har asylskäl få stanna i Sverige. Det finns oändliga behov. Vi får göra det vi kan för att hjälpa människor och lyssna in hur Gud vill använda oss.