En solig vårvinterdag fick Världen idag möjlighet att besöka Bykyrkan i Undersåker, nära skidorten Åre i Jämtland. Här är friluftslivet en viktig del av livet och församlingen är van att fira gudstjänst ute i naturen. Därför var omställningen med pandemin inte särskilt svår.
– Vi har varvat inne- och utegudstjänster året runt i minst 15 år, berättar Olof Holmgren.
Församlingen ser många fördelar med att fira gudstjänst utomhus. En av dem är att det sänker trösklarna för människor att komma till kyrkan.
– Det blir lättare att ta med folk som inte är vanliga kyrkobesökare, säger Simon Bylund, styrelseledamot i församlingen.
Hela Åredalen är en inflyttningsbygd, mest med familjer mitt i yrkeslivet, ofta med flera barn. Inte många har sina mor- eller farföräldrar boende här, därför startade Bykyrkan en after school för mellanstadiebarn, något som har blivit väldigt populärt i bygden.
– After school blir en väldigt bra brygga till föräldrarna. Det började som en liten grupp som nu vuxit sig stor, berättar pastorn Anna Camnerin.
– Målet är att skapa rum för att prata med varandra och bli lyssnade på. Vi har alltid någon undervisning från Bibeln samt pratar om livsfrågor.
Under förra sommaren startade en av styrelsemedlemmarna, Lina Sjörén, och hennes man upp en campinggudstjänst där man kan träffas ute och campa och grilla. Där fanns allt från husbil till hängmatta. De som inte ville sova över kunde ändå komma på kvällen och delta i en enkel kvällsandakt.
– Detta öppnade upp så att även människor som aldrig skulle sätta sin fot i kyrkan kom, säger Olof och berättar att det bland annat kom flera nysvenskar.
– Man möts i ett annat sammanhang på ett otroligt enkelt sätt.
Bykyrkan har också något de kallar vandringsgudstjänster. Det är en slinga för familjer med olika stationer där bibeltexter öppnar upp till samtal.
– Här får alla verktyg att ta med sig hem, så att man börjar tala tro, säger styrelseledamoten Frida Kjellgren.
– Rörelse ihop med andlighet är väldigt bra. Det är ingen slump att Jesus vandrade omkring. Han kunde tagit en åsna eller vad som helst, men han vandrade, säger Olof och fortsätter:
– Det är inte heller någon slump att man till och med lägger ut på recept att gå ut och röra på sig.
De senaste barnvälsignelserna har församlingen haft på fjället. Då åkte de fem kilometer på skoter eller skidor, med gitarrer som stack upp ur väskorna. Och förra året byggde de ett vindskydd på tomten för att kunna ha samlingar för mindre grupper under tak.
– Hit flyttar ju människor för naturens skull och så gjorde ju även vi, man vill komma närmare naturen, och då blir det en naturlig del i ett församlingsliv, säger Olof.
Församlingens idé är på att bygga relationer med de boende i Åredalen. En längtan som resulterade i att församlingen sålde alla sina fastigheter och samlade allt sitt engagemang till den nya Bykyrkan: ett gammalt vandrarhem i Undersåker som församlingen förvärvade 2015.
Innan corona växte Åre kommuns invånarantal med tio procent i form av flyktingar. Församlingens ”Onsdagssoppa”, med en kort andakt, lockade dit många av dem. Där såg Bykyrkan en fördel med att de inte har en traditionell kyrkolokal.
– En muslim frågade till exempel: ”Finns det torn på byggnaden, och kors?” När han fick höra att det inte fanns det sade han att han kunde följa med, säger Olof med ett leende.
– En del av dem har döpts och hittat sitt hem hos oss.
Det har inte varit helt oproblematiskt med flyktingvågen. Många folkgrupper blandades på förläggningarna och det blev rent av farligt för en del kristna flyktingar som blev hotade av sina egna landsmän. Då ordnade Bykyrkan boende i ett par år åt dem.
– Flyktingarna har berikat oss. Men många har inte fått stanna i Sverige, säger Frida.
– Man ställer sig också frågan: ”Vad har vi som vi inte ens säger tack för”. Vi tar det bara för givet det som vi har. Sedan kommer de här människorna som är våra syskon i tron, och de har helt andra saker att brottas med. Det gjorde något med oss alla, säger Olof och fortsätter:
– Vi ber för världen, men nu är världen här. Hur hanterar vi det?
Han lyfter exemplet när Jesus utmanar fariséerna och säger: ”Ni ger en tempelgåva, och med det menar ni att ni inte behöver uppfylla kärleksbudet.”
– Vi skänker pengar till missionen, så har vi gjort lite grann. Men vad gör vi när världen knackar på dörren? Det där får man fundera på en och två gånger.
Melete Haishide kom med flyktingströmmen från Eritrea nyligen. Hon ville lära sig svenska och blev tipsad om Bykyrkan.
– Jag träffade Anna på församlingens soppkvällar. Genom Bykyrkan blev det lättare att lära sig svenska. Vi har pratat mycket om Gud och hur vi ska vara mot varandra.
Hon berättar att gudstjänsterna öppnat upp för att komma in det svenska samhället.
– När man har kommit hit till Bykyrkan vill man bara komma igen och igen och igen. Jag deltog också i kyrkans campinggudstjänst. Nu känner jag mig verkligen inte ensam längre, berättar hon och skickar med ett råd till andra kyrkor:
– Jag vill uppmana alla församlingar: Bjud in flyktingarna.
Bykyrkan har anordnat Alphakurser under några år och hösten 2020 hölls den kristna grundkursen för tre grupper. Halva kursen blev digital och de blev färdiga för några veckor sedan.
– Det finns också många fördelar med det digitala. Det kan öppna nya dörrar in till kyrkan. Alla kriser, om man hanterar dem rätt, leder ju alltid till något positivt, säger Simon.
– Entusiasmen för Alphakurserna var ibland större hos dem som kom utifrån kyrkan än dem som är medlemmar i församlingen. Man träffade någon nere i byn och de sade: ”Snart är det onsdag, snart är det onsdag”, skrattar Olof.
Frida tar vid:
– Det handlar om att dela tron och livet, det behovet har vi ju allihopa. Att få vara en plats som betjänar människor, både varandra som kyrka och den bygd vi är i, och att hitta olika format att mötas i är viktigt.
Församlingen har sett ett ökat behov av samtalsstöd under pandemin.
– Det finns målgrupper som inte har familj och är ensamma, därför har vi ökat samtalsstödet. Det har fungerat väldigt bra, säger Frida.
Församlingen är övertygad om att det kommer ännu fler människor som har behov av gemenskap i framtiden. Därför planerar Bykyrkan för expansion.
– Vi har ritningar på gång för ett nybygge som vi ska ta beslut på, berättar Olof.
Att tjäna efter de möjligheter och gåvor man fått är viktigt för Bykyrkan. När de gjorde sin resa från att sälja kapellet och köpa vandrarhemmet jobbade de utifrån bibelordet när Elia gör undret hos änkan: ”Vad har du i huset?”
– Vad vi har i huset är våra personliga gåvor men också vad vi älskar att göra, säger Olof.
Han lyfter också vikten av det dubbla lyssnandet. Att inte vara frånkopplad från det som sker i vår tid, men att samtidigt tjäna Gud mitt i det.
– Det finns ett ord i Krönikeböckerna där det står något i stil med att: ”De av folket som förstod sin tid, de tjänade Gud”. Man kan ”tjäna” Gud, men man har inte förstått sin tid, säger Olof och fortsätter:
– Det tycker jag är viktigt, det dubbla lyssnandet. Öronen mot rälsen. Vad händer, vad kommer, vad ser vi? Men också: Vad ser Gud, som ser lite längre?