Det myllrar av förväntansfulla människor utanför Hillsong i Märsta. Alla kommer inte att få plats i möteslokalen då stolarna står glesare än vanligt. Pandemin gör sig påmind. Lyckligtvis har man ordnat tv-skärmar utanför så att fler kan följa gudstjänsten i den stora foajén. Ett äldre par berättar att de är på plats för att se sitt barnbarn ta det avgörande steget ner i dopbassängen, för att visa hela världen att han vill följa Jesus. Han sitter på raden framför och nickar glatt. Det glittrar i ögonen på honom. Något stort ska snart hända.
På varsin sida om estraden står två runda dopbassänger.
– Vi har aldrig döpt i två dopbassänger förut säger Andreas Nielsen, Hillsongs huvudpastor.
– Dessutom är vattnet ganska kallt då vi inte fick i gång varmvattnet, så det blir ett riktigt dop i dag, säger han och börjar sin predikan.
Han lyfter fram Romarbrevet 4:18-19 där det beskrivs hur Abraham trodde och höll fast vid hoppet att Sara och han, trots sin höga ålder, skulle välsignas med ett barn.
– Om jag skulle se på vår kyrka som den var för ett halvår sedan utifrån den situation som var då, så visste jag inte ens om vi hade en kyrka kvar. Men jag fick gå tillbaka till det Gud sa när vi startade för femton år sedan. Det Gud har sagt det kommer han att fullborda. Tro är att du kan se hur det är men ändå leva i det Gud har sagt, säger Andreas med eftertryck.
Han har kortat ner predikan. Det är tid för det alla väntat på: De som ska döpas. En efter en kommer de fram. En del är påtagligt nervösa. Detta är allvar, inget man tar lätt på. Texten på T-shirtarna de bär är talande: ”I have decided” – jag har beslutat. Den första dopkandidaten heter Victory, vilket betyder seger. Ett passande namn som så väl representerar de 44 som ska döpas i denna gudstjänst. Genom Jesus har de vunnit seger och får bekänna det i dag. I mötet före och efter kommer fler att döpas.
Totalt döps 104 dopkandidater på församlingens olika campus denna söndag – vilket är rekord för församlingen.
Andreas och Lina Nielsen står vid varsin dopbassäng på estraden.
– På min mästares befallning och på din egen bekännelse om tro på Jesus Kristus som din herre och frälsare, döper jag dig nu till Kristus, säger Lina.
Hon är berörd. Rösten spricker litet när hon uttalar orden. Trots att man döper så många i Hillsong denna dag finns inte ett uns av slentrian hos pastorsparet. Det går förvånansvärt fort att döpa de 44. Allt är välorganiserat och efter mötet slussas de döpta ut i en del av foajén. Där ligger vita biblar i stora högar som är till var och en av dem.
Eric Liljero, som också är pastor i Hillsong, möter upp utanför. Han är barfota, litet våt i håret och ler varmt. Han har nyss själv fått döpa sin son Adrian, 11.
– Jag försöker hitta ord på hur det känns i hjärtat. Om det finns en sak man ber till Gud om är det att ens barn ska släppa in Jesus i sitt hjärta. När det händer här i dag genom Adrians eget beslut så är det bland det mest fantastiska i mitt liv, säger Eric.
Gabriela Carrasco Cortes, 14, är en annan av dem som döpts.
– Det var så mäktigt. Jag var nervös, men när jag steg ner i vattnet var det som att jag kände att Jesus var där, säger hon.
Under pandemin har hon tagit sig tid att fundera och prata med Gud om dopet.
– Jag kände att det var dags att döpa sig och det är nog det bästa jag gjort, säger Gabriela.
Vännen Ruben Sims, 16, står bredvid.
– Det känns väldigt bra. Det här var en stor och unik upplevelse. Det känns så rätt. Jag kom med i kyrkan på riktigt i år och har känt hur jag kommit närmare Gud. Jag vill lämna det gamla bakom mig och få en ny start. Jag vill fortsätta gå med Gud och känna att han går vid min sida, säger Ruben.
Andreas Nielsen hinner med en kort intervju. Nästa journalist ska ringa snart. Att så många döps på en gång går inte omärkt förbi och flera medier vill rapportera om det.
– Mycket av det vi skördar i dag är en frukt av vårt barn- och ungdomsarbete. På Summercamp, vårt ungdomsläger, var det över 100 som anmälde att de ville döpa sig. Men alla kan inte döpas i dag, säger han.
Det lär alltså bli fler dopförrättningar i Hillsong i höst.
– Vi har alltid döpt många. Dopet är en så viktig del i att följa Jesus. Jag tror mycket på kraften i dopet som ett före och efter i livet. Vi predikar dopet och leder många till det, säger han.
De som ska döpas får undervisning i särskilda dopklasser. Under pandemin har det skett i mindre grupper och på kommunikationsverktyget Zoom via internet.
– Vi har också olika personer som döper. Tanken är att det ska finnas en personlig relation mellan dem och fungera som ett lärjungaskap. Det är därför som jag själv inte står och döper alla. Det är de som döper som ska vandra med de döpta i tron. Framför allt är det viktigt att de döpta går in i en relation med Jesus i vardagslivet, förklarar Andreas och fortsätter:
– Jag älskar dopet. Det är så kraftfullt. Det är en sak jag önskar att Guds församling återupptäcker – kraften i dopet. Gud gör någonting mirakulöst i dopögonblicket.
Han beskriver en tacksamhet att församlingen inte bara med böner, utan med ord och handling, investerar i arbetet med barn och ungdomar.
– Om inte det funnits hade vi inte haft allt det här. Jag känner också ett stort ansvar när vi döper så här många. Nu ska de här personerna få en plats i kroppen, i församlingen. Det är så vi växer, poängterar han.
Andreas berättar om utmaningarna att nå ut under pandemin. Det har gjort att församlingen sänt över 700 timmar totalt genom olika medier och sociala nätverk på internet.
– Jag tror alla pastorer har haft känslan av att man inte vet vad som väntar. Vi vet ju inte hur vi kan träffas. Man vet ju inte vart alla är. Så det har varit enormt uppmuntrande att se att folk kommer tillbaka och att vi får döpa så många, säger Andreas.