Det lyser om Oskar och Jennifer Tjäder, ett nygift par som utstrålar kärlek och lycka och trygghet i sin relation. När de via en gemensam bekant möttes på middag hemma hos Oskar, kände de redan från början något som ingen av dem upplevt tidigare. Från första stund trivdes de tillsammans och hade hur mycket som helst att prata om, trots att båda levde med en känsla av att inte riktigt passa in i tillvaron.  

Oskar från Luleå och Jennifer från Halmstad hade på grund av något som såg ut som en lycklig slump hittat sin själsfrände. När de träffades studerade Oskar på Musikhögskolan i Stockholm, medan Jennifer bara var på tillfälligt besök i huvudstaden.

– Jag trivdes egentligen bäst på landet och hade tänkt åka hem igen efter ett par veckor, men nu ville jag bara stanna hos Oskar. Det föll sig därför naturligt att efter några veckors bekantskap flytta in i hans lägenhet, säger Jennifer.

Det Jennifer inte visste var att Oskar en kort tid innan de träffades hade fattat ett livsavgörande beslut. Efter att länge ha varit en andlig sökare hade han nämligen bjudit in Jesus i sitt liv.

Hemma i Norrland hade han blivit bekant med en kille som hette David, som var en aktiv kristen. De två samtalade ofta om existentiella frågor. David berättade att allt det människor innerst inne söker – glädje, frid, ljus och kärlek – fanns hos Jesus.

– Jag blev lite irriterad över att Davids standardsvar på alla frågor jag ställde helt enkelt var ”Jesus”. För mig som växt upp i en intellektuell miljö, kändes hans resonemang lite väl enkelt i början, men jag bestämde mig ändå för att testa om det var sant, säger Oskar.

– Jag förstod senare, när jag börjat läsa Bibeln, vad som menas med att budskapet om frälsning är en dårskap för världen, förklarar han.

När de flyttat ihop berättade Oskar för Jennifer att han hade tagit emot Jesus. Jennifer erinrar sig väl hur hon på något sätt kände sig provocerad av detta. Den frustration hon kände projicerade hon på Oskar.

– Jag hade aldrig tidigare mött en sådan villkorslös kärlek och omsorg som Oskar gav mig. Från mina tidigare relationer bar jag med mig många tråkiga erfarenheter, säger hon och fortsätter:

– Med Oskar var allt annorlunda, men hans tro på Jesus utmanade mig. Jag kände mig utanför, vilket ledde till diskussioner och slitningar.

När Oskar berättade för sin mentor David att han träffat en tjej och flyttat ihop med henne, dömde David inte honom.

Däremot lyfte han fram Bibelns beskrivning av den intima relationen som en ömsesidig överlåtelse, efter att man inför Gud och vittnen gett varandra löften om trohet.

Men för Oskar och Jennifer kändes tankarna på ett livslångt äktenskap som ett alltför stort steg att ta just då.

Som för så många andra unga par i den situationen verkade det självklart och mest praktiskt att leva i en samborelation. Men Davids ståndpunkt hade gett Oskar något att tänka på och han föreslog för Jennifer att de skulle flytta isär en tid för att pröva djupet i deras relation.

Båda medger de att de var ledsna över att ta det steget, för de trivdes ju så bra ihop. Men sedan även Jennifer tagit till sig Oskars tro på Jesus, kändes det inte längre rätt att dela lägenhet och säng.

– Själsligt kändes det fantastiskt och det var också skönt fysiskt, men det fanns en svag bismak av att vi inte hade tagit det hela i rätt ordning. Vi var överens om att bo på varsitt håll, men det kändes ändå så smärtsamt att jag grät i flera veckor, säger Jennifer.

Cirka två år levde de åtskilda och det blev en tid då de växte i sin tro och då även deras gemensamma relation fördjupades. När Jennifer sedan gav sig iväg på en längre resa till Nya Zeeland, utsattes deras kärlek för det verkliga eldprovet.

– Då överraskade jag henne med att hälsa på henne där, säger Oskar med ett leende.

– Vi campade ihop och det väckte en hel del uppståndelse på campingen att vi som såg så kära ut bodde i varsitt tält. Då passade jag på att fria till Jennifer och fick hennes ja, konstaterar Oskar belåtet.

Den 8 augusti 2020 gifte Oskar och Jennifer sig och det blev en oförglömlig dag av fest och glädje, då till och med vädret var på deras sida.

– Vår församling hade ordnat allt så fint åt oss och vi var överväldigade över denna omsorg. Nu kändes det helt rätt att lova varandra trohet hela livet, inför Gud, släkt och vänner, säger Jennifer.

– Det var som att starta på nytt och den intima relationen fick en helt ny dimension av trygghet och överlåtelse, fortsätter hon.

På sistone har det uppstått en debatt i frikyrkliga sammanhang, där det framförts att det kan vara idé att testa hur man passar ihop, innan man fattar ett så avgörande beslut som att gifta sig.

Jennifer och Oskar håller inte med om detta. Erfarenheten har lärt dem att det ligger ett stort värde i att lägga ner sitt eget begär för att fördjupa hela innehållet i den gemensamma relationen.

– Att gifta sig är ett stort och livslångt beslut och inget man kastar sig huvudstupa in i. Men det innebär inte att man behöver prova allt på förhand. När vi som individer har vår trygghet i Gud och oss själva har vi bättre förutsättningar att utvecklas i en gemensam relation, reflekterar Jennifer.

– Vi känner trygghet i det beslut vi fattat och de löften vi gett varandra inför Gud och känner oss redo att möta livet tillsammans, konstaterar paret Tjäder, och utbyter en kärleksfull blick av samförstånd.

Fotnot: Läs tidigare delar på varldenidag.se/aktenskapsserie