Sedan några år tillbaka bor paret Jonas och Viktoria Nordén i Furulund utanför Lund tillsammans med sina två barn och jaktlabradoren Valter. När man tittar runt i det stora huset hittar man lite spår från åren i Etiopien där familjen bodde fram tills att de 2016 kom tillbaka till Skåne, där både Jonas och Viktoria är uppvuxna samt träffade varandra.

Viktoria är två år äldre än Jonas, så även om de hade varit på samma tonårsläger så lade de inte riktigt märke till varandra. Det skulle först komma när de blev lite äldre och åkte på sommarläger till kustnära Heljarödsgården mellan Ängelholm och Helsingborg.

– Det blev lite magiskt vid lägerelden, men Jonas skulle in i lumpen, säger Viktoria och berättar om hur de började skriva brev till varandra när Jonas åkte till Visby.

– Det var ju inga kärleksbrev egentligen utan mer vanligt, men hon var ju den enda jag fick brev av, berättar Jonas med ett leende.

Redan efter tre veckor avbröt Jonas lumpen på grund av en ryggskada, men snart var det Viktorias tur att bege sig iväg. Dagen innan hennes avfärd mot Asien bestämde de sig för att bli ett par. Men trots mailväxling och besök tog relationen slut när hon kom tillbaka.

Viktoria berättar om hur det beslutet dels grundade sig i att hon kände sig äldre genom sina resor och erfarenheter, men även hur hon fick panik av förväntningarna kring giftermål som kom från kristnas håll.

Tre år senare valde de dock att satsa på varandra igen och nu ville de båda arbeta för att det skulle hålla hela vägen.

– Under de första dagarna sade vi att om det nu skulle funka så måste vi vara såna som lägger alla korten på bordet. Vi började direkt med att dela djupa och delvis tuffa saker med varandra, vilket blev en grund för vår relation, berättar Jonas.

Båda två flyttade till Uppsala där Jonas började läsa till präst inom EFS. Efter ett tag ringde Jonas upp Viktorias föräldrar för att be om lov att få gifta sig med henne, och bröllopet ägde rum 2004.

I början av deras äktenskap valde de tillfällen då de skulle ha utvärdering. De valde en plats som man inte bara skulle rusa bort ifrån, och grundidén var att om man ville ta upp en sak som var jobbig så var man också tvungen att nämna två saker som man tyckte var positiva.

– Vi ville inte överraska varandra med kritik utan valde ett tillfälle då vi hade samma mindset. Även om det ibland varit svårt att ha utvärderingar så har vårt förhållningssätt varit att vi vill vara konstruktiva med konflikter, säger Viktoria och fortsätter:

– Vi har också varit tydliga med att vi inte tar upp saker för att vi vill skiljas, utan för att vi verkligen vill få det att funka.

I början var det jobbigt och de förstod inte alltid varandra, men med tiden lärde de sig att kommunicera bättre och tillslut behövdes inte specifika dejter. Några år senare när vardagen fylldes av jobb, barn och flytt så upptäckte de att de än en gång behövde jobba på sin relation.

Detta gjorde de dels genom att använda sig av en äktenskapsbok och dels genom att regelbundet göra saker ihop – utan barnen.

Något som också har fått deras relation att hålla är att de alltid har försökt ha en generös inställning gentemot varandra gällande vems intressen eller arbetsliv som för tillfället får extra utrymme.

Ett exempel var beslutet att åka till Etiopien. Redan innan giftermålet visste Jonas om att Viktoria upplevde en kallelse ut i mission, något som Jonas inte delade, men som han ändå valde att acceptera. Vid ett tillfälle kom det ut en annons om att man kunde anmäla sitt intresse till att åka ut med EFS. Viktoria hade varit iväg i Etiopien innan och paret skickade iväg en intresseanmälan. Sedan dröjde det inte länge förrän de åkte.

– Allt gick fort men kändes också rätt, berättar de.

Även om det från början var Viktorias kallelse upptäckte de tidigt att det fanns uppgifter för båda två. Både under tiden i Addis Abeba, men även efter, fick Jonas känna att han kom till sin rätt.

Jonas och Viktoria är också generösa mot varandra när det kommer till att inte behöver tycka likadant i alla frågor: inte ens när det handlar om tro och politik.

– För mig har det alltid varit viktigt att bli sedd för den jag är, och bara för att jag och Jonas är gifta och ett pastorspar så behöver vi inte ha samma åsikt i allt. Jag tycker det är roligt och en styrka att vi tillåter varandra att tycka olika, säger Viktoria, men berättar också att detta kan vara en känslig fråga då det ibland finnas många outtalade förväntningar på hur en prästfru ska vara.

Något som de dock är helt överens om är att en av ingredienserna till ett hållbart äktenskap är ett fungerande sexliv.

– Det tog ett tag att lära sig att kommunicera – även i detta. Det var ju inte bara att man gifte sig och sedan hade man bra sex, utan vårt bästa sexliv har vi nu efter 17 års äktenskap, säger Jonas och fortsätter:

– Detta hänger samman med allt annat vi pratat om. Sexlivet är beroende av att man är trygg med varandra och har arbetat igenom saker. Kommunikation är A och O, även på detta område.