Hur kan vi hjälpa vår son som har ångest?

Jag förstår att detta är jättejobbigt för er alla. Det är viktigt att få kunskap om ångest så att ni alla kan bli mindre rädda. Ångest är en plågsam känsla och den är plågsam för att den ska vara plågsam. Att känna ångest gör ont men den är aldrig farlig. Det är ”bara en känsla”; man kan aldrig dö av den även om det kan kännas så.

Känslan kan sitta i bröstet, i magen och ibland i hela kroppen. Ångesten är plågsam för att den vill säga oss något. Ångest är egentligen en ”frisk” signal därför att det är symptom på något. Det är en drivkraft att göra oss uppmärksamma på att det finns något som man behöver ta itu med och bearbeta.

Man kan säga att ångest är någonting som ”knackar på”, på insidan, någonting som vill komma upp och bli synligt, för att visa på ”ta hand om det här”. Har man ångest innebär det också att man har kontakt med sitt känsloliv.

Så ångesten är en rik informationskälla, det är budskap till oss och om oss. Eftersom vårt psyke inte har någon tid kan det vara ett känslominne som är aktiverat som kan ge din son ångest. Han har varit mobbad, skrev ni. Troligtvis har han en hel del att bearbeta från den tiden.

I ångesten finns det alltid en känsla; ångesten kan till exempel vara ilska, sorg, skuld, skam, separationsångest, rädsla, ensamhet. Det finns alltid en orsak till varför man har ångest. Er son kan fråga sig själv vad är det för känsla han har i ångesten?  

Det viktigaste budskapet ni kan förmedla till er son gällande hans ångest är att ni kan säga att ni förstår att det är plågsamt men att ångesten aldrig är farlig. Detta behöver ni säga ofta så att det går ner i känslan på honom – att ångest inte är farligt. Han kanske ”vet” att ångesten inte är farlig men känner det inte.

Det verkar som om han är rädd för ångesten och har skaffat sig ett undvikande beteende, det vill säga att han flyr in i spelandet för att slippa smärtan. Tyvärr är det så att när han gör det så flyr han från känslan, vilket innebär att denna inte blir bearbetad utan bara bevarad.

Han skulle behöva möta de känslor som han känner, inte fly och stänga av. Det låter som om han skulle behöva få komma till en samtalsterapeut och få hjälp med att hantera sin ångest bearbeta saker som han har varit med om.

Dock kommer bearbetning ge större obehag för en tid innan det blir bättre. Ni som föräldrar kan då finnas där och ge stöd genom att berätta för honom om ångest och hur den fungerar. Då får han kunskap om ångest.

Det är också viktigt att lyssna och förmedla ett lugn. Fråga gärna hur han mår och hur han känner. Få honom att prata om det. Då kan det över tid lätta mer på insidan.

Lycka till nu!