Hej, Marcus! Jag förstår att detta är jättejobbigt för dig! Att förlora någon som står en nära är en oerhörd smärta och förlust. Det låter som om du skulle behöva bearbeta din pappas plötsliga bortgång. Ibland har vi föreställningen att tiden läker sår, men det är bearbetning som läker sår.

Vi har fått våra känslor för att vi just ska kunna känna. Känslorna fyller en väldigt viktig funktion, så de är absolut ingenting som vi ska förringa, trycka ner eller stänga av. Stänger vi till exempel av smärta och sorg stänger man också ute glädje. Det går inte att vara glad när hjärtat gråter.