När vi höjer blicken över vår egen vardag och blickar ut mot vårt oändliga universum, inser vi att jorden är en ytterst liten plats, på vilken ungefär 7 miljarder människor ska samexistera. Precis som på skolgården mår alla bäst om alla respekterar varandra och samsas om utrymme och resurser. Ingen mår bra av att väljas sist eller exkluderas på fotbollsplanen för att man råkar vara tjej. Ingen pojke förtjänar att bli retad för att han tycker om att gunga med tjejerna på rasten. Där mobbning och risken för fysiskt våld är överhängande kan ingen blomstra eller utveckla sin fulla potential.
Därför måste vi fråga oss; på vilken skolgård kan våra barns välbefinnande maximeras? På den som präglas av religiösa dogmer och exkluderande grupperingar eller på den skolgård som bygger på sekulära värderingar?
Humanisterna är en organisation för människor med sekulärhumanistisk livssyn. Vi menar att den sekulära staten, politiken och värdegrunden är den enda princip som kan skapa ett samhälle som visar samma självklara respekt för alla människor, oavsett deras livsåskådning eller kulturella bakgrund. I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att tro att idén om gudar är skapad av människan. I det sekulära samhället har ingen grupp rätt att förtrycka individer eller begränsa deras levnadssätt, vare sig i religioners eller i traditioners namn. Ett sådant samhälle eftersträvar Humanisterna, men det gör mycket sällan de människor som odlar en religiös världsbild.
Det förtryck som homosexuella män och kvinnor runt om i världen dagligen utsätts för kan ofta direkt härledas till religiösa dogmer. Även om homofobi också kan frodas i sekulära sammanhang, är det tveklöst så att den förstärks och sanktioneras av religiösa urkunder och tolkningar.

Världen idag skrev (1 juni): "Världens idags kartläggning visar att det råder stor enighet kring synen på äktenskap. Av tolv tillfrågade samfund står tio relativt tydligt enade i att äktenskapet mellan man och kvinna är den samlevnadsform som är att föredra."
Varför är det att föredra? Inga sakliga argument existerar för den uppfattningen. Den stöds bara av religiösa dogmer. Idén att homosexuella lever i synd är ett strikt religiöst påhitt. Att referera till den sekulära humanismen och hävda något liknande är omöjligt. Begreppet existerar inte ens i en sekulär kontext. I dag vet vi att homosexualitet är helt naturligt.
Det är onormalt endast i den statistiska betydelsen av ordet, där allt under femtio procent är onormalt. Cirka fem procent av alla människor är homosexuella. Det är således mer normalt att vara homosexuell än att rösta på Kristdemokraterna.

På Livets ords hemsida är just synden som begrepp centralt:
"Människan utnämnde sig själv som tillräcklig, och har i alla tider menat att hon kan bygga upp ett rättvist, gott och meningsfullt liv och samhälle, utan den Gud som skapat henne. Trots det är historien en lång rad av misslyckanden. Problemet, som Bibeln talar om, är synden. Det faktum att människan har brutit mot Guds lag och är skild ifrån honom".
Detta citat illustrerar den diametrala skillnaden mellan en sekulärhumanistisk och religiös livs-åskådning. Humanisterna ser inte människan som en otillräcklig och av naturen syndig varelse, utan som en kapabel människa som är fullt förmögen att ta ansvar både för sig själv och andra medmänniskor. Humanismen är en varm, positiv och livsbejakande livssyn som ser människan som en myndig förnuftsvarelse och präglas av tilltro till hennes etik byggd på förnuft, medmänsklighet och demokrati.
I dag utsätts kvinnor över hela världen för ett religiöst sanktionerat förtryck. Att påstå, att kvinnor och män i religionens namn lever i jämlikhet med samma förutsättningar att utvecklas och göra fria livsval, är lika befängt som att påstå att apartheid i Sydafrika främjade de svarta afrikanernas fri- och rättigheter.
Det är i grund och botten ett historielöst och bagatelliserande sätt att se på religioners roll i kampen mot det globala kvinnoförtrycket.

Det inledande skolgårdsexemplet är inte bara en metafor utan också ett konkret exempel på ett område i Sverige som missgynnas av religionens påverkan. I vårt land finns omkring 70 skattefinansierade religiösa friskolor. De barn som går i dessa skolor får i större eller mindre grad en förvrängd verklighetsuppfattning. I många av skolorna är undervisningen direkt vetenskapsfientlig, där kreationismen presenteras som ett likvärdigt alternativ till evolutionsteorin. Det är lika befängt som det vore att presentera astrologi som ett likvärdigt alternativ till astronomi.

Alla barn ska ha rätt till en undervisning utan religiös indoktrinering, för att själva kunna välja livs-
åskådning när de blir äldre. Religiösa friskolor bör förbjudas.
Det är så uppenbart att ett sekulärt samhälle där humanismens principer råder är ett bättre alternativ på både skolgården och i samhället i övrigt.
Religion hör inte hemma i det offentliga rummet utan bör för allas välbefinnande enbart vara en privatsak. Tro på vad du vill men tvinga inte någon annan att leva efter det.