Prisa vår Gud, ni folk, låt hans lov ljuda högt, för han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla.
Psaltaren 66:8–9

Världen idag

Karismatiska väckelsen under 1970- och 80-talen visar vägen

Ekumenik ska leda till ett klarare kristet budskap förmedlat av en mer enad kristenhet. Det är först då den blir ett svar på Jesu bön, skriver journalisten Ivar Lundgren i en replik till Per-Arne Imsens artikel om ekumenik.

Debatt · Publicerad 00:00, 19 okt 2021
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Ekumenik är problematiskt. Och glädjande. Dessutom ofrånkomligt.

Det problematiska är att vi måste samarbeta med trossyskon som tycker annorlunda och som har övertygelser som inte till alla delar stämmer med våra egna.

Det glädjande är att detta är möjligt genom den helige Andes hjälp och bistånd. Fastän vi inte tänker och tror likadant kan vi älska varandra och arbeta tillsammans för att nå mål som vi alla gillar.

Det ofrånkomliga i ekumeniken är att Jesus ber om den. Och honom vill vi alla följa, vilken kyrka vi än tillhör. Även om det är problematiskt måste vi försöka.

Per-Arne Imsen har ställt viktiga frågor om ekumeniska trender som kan leda till urvattning av det evangeliska budskapet. Men det är inte syftet med den kristna ekumeniken. Tvärtom ska den leda till ett klarare kristet budskap förmedlat av en mer enad kristenhet. Det är först då den bli ett svar på Jesu bön.

Vi kan påminna oss om vad som skedde genom den karismatiska väckelsen under 1970- och 80-talen. Då fann många människor i olika kyrkor runt om i världen en ny och oväntad gemenskap genom den helige Ande. Denna upplevelseekumenik blev en vitaliserande kraft för både individer och församlingar, och vi ser fortfarande frukter av denna rörelse i vårt land.

Människor möttes i en omvälvande upplevelse av Guds kärlek. Läromässiga olikheter visade sig vara mindre betydelsefulla i detta ljus.

En av ledarna i denna förnyelseväckelse var kyrkoherden och biskopen Helge Fosseus i Katarina kyrka, Stockholm. Han skrev efter en av de karismatiska konferenserna: ”Vid altaret i Katarina kyrka omfamnade katoliker och pingstvänner varandra, baptister och lutheraner knäböjde tillsammans och gav och mottog förlåtelse, bad om kristen gemenskap och syskonkärlek. Det var som en vision av en enad kristenhet.”

Den som har varit med om sådana erfarenheter vill också i fortsättningen gärna se mer till det som enar än till det som skiljer oss åt.

En annan form av ekumenik är kyrkoekumeniken, som växer fram ur en gemensam önskan att åstadkomma något viktigt för Guds rike. Ett av de bästa exemplen på detta är nog uppbyggnaden av Sat-7, den kristna tv-stationen med inriktning på Mellanöstern. Den sänder sedan mer än tjugo år dygnet runt på arabiska, turkiska och persiska med flera språk. Bakom den står, efter ett rejält ekumeniskt grundarbete, tidigare djupt splittrade katoliker, ortodoxa, pingstkyrkor och olika protestantiska kyrkor.

Ledarna för dessa kyrkor tycker det är viktigare att nå Mellanösterns folk med evangelium än att försöka övertyga varandra om att var och en har mer rätt än de andra i fråga om läror och dogmer. De lägger dessa olikheter åt sidan för att göra något viktigare: lyda Jesu missionsbefallning.

Detta har lett till att miljoner människor i stängda länder dag och natt får del av evangeliets budskap. Välsignelsen av denna ekumeniska storsatsning framgår tydligt av de tusentals tacksamma rapporter som kanalen hela tiden får ta emot från sina tittare.

Samfunds- och kyrkoekumeniken har också nått flera viktiga mål i Sverige. Till exempel har många församlingar från olika samfund gått samman till större och effektivare enheter. Denna form av ekumenik kräver att man samtalar om sina olikheter och söker sig fram till nya gemensamma ståndpunkter.

Verkligheten visar att detta är möjligt. Och välsignelsebringande.

Kyrkoekumeniken kan också ta sig uttryck i dialoger. Pingstvänner och katoliker här i Sverige har hållit på med en sådan dialog i över tio år. Man ska dock inte framställa dessa samtal som ”förhandlingar”, där man försöker pruta bort svårknäckta frågor för att närma sig varandra. Syftet är att lära känna varandra och förstå varandra bättre. Samtidigt som man klargör sina egna ståndpunkter.

Jag tror att de flesta som har deltagit i öppna och kärleksfulla ekumeniska samtal och aktiviteter också har upplevt den stora välsignelse och glädje som den vidare andliga gemenskapen skänker. Vi finner att vi inte behöver vara rädda för varandra. Det är som Johannes skriver i sitt första brev: Den fullkomliga kärleken driver bort rädslan.

Enligt Jesus är vår enhet en hjälp för världen att tro på honom. Därför är ekumeniken, trots sina problem, ofrånkomlig.

Det ofrånkomliga i ekumeniken är att Jesus ber om den.

Känsligt vaccinkrav föreslås i Tyskland

Pandemin. Obligatoriskt krav på vaccinering mot covid-19 och förbud för ickevaccinerade att gå i affär eller... söndag 5/12 13:00

Håll ett vakande öga på nya enpartiregeringen

Ledare Så har då Magdalena Andersson till slut tillträtt ämbetet som statsminister, och står för första... lördag 4/12 00:00

Pingst i Norden samarbetar om Afrikamission

Mission. Susanne och Bengt Klingberg får ett nytt missionsuppdrag när Pingströrelserna i Sverige, Norge och... söndag 5/12 10:00

Viktig markering när Sveriges biskopar tog Israel i försvar

Ledare Kyrkomötets beslut att utreda folkrättsbrott i Israel och den palestinska myndigheten (PA) speglar... fredag 3/12 00:10

Ser regeringen hoten mot landsbygden?

Ledare Det blev en ny minister med ansvar för landsbygdsfrågor: Anna-Caren Sätherberg, tidigare... fredag 3/12 00:00

Finns lösningen på dagens politiska kaos på Sinai berg?

Israelkommentar Dagens samhällskris och ökade polarisering har gett det mosaiska förbundet på berget Sinai ny...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier