Darwin-jubileet har gett upphov till ett stort populärhistoriskt intresse. Det har i huvudsak varit naturvetenskapligt präglat. Det är emellertid angeläget att belysa Darwin också ur idéhistorisk synpunkt.
Den första och största idéhistoriska insatsen är att Darwin har strukit ut gränslinjen mellan människa och djur. Vad som gäller bland djuren, gäller också bland människorna. Den enda skillnaden är att människan befinner sig på en högre utvecklingsnivå.
Darwins andra stora insats är att han infört ett konsekvent rastänkande. Man kunde tänka i raser redan före Darwin, men genom hans insats har rasismen blivit vetenskapligt grundad.
Hans biologiska resultat idéhistoriskt sett var som hand i handske för det viktorianska samhället och gav en vetenskaplig grund åt imperialismen.
Den västerländska människan – i synnerhet den brittiska – var en "superior race" – en överlägsen ras. Även det viktorianska klassamhället fick en vetenskaplig grund.
Darwin genomför grundligt denna tankelinje i sitt verk "Descent of man". Där används begreppet "det naturliga urvalet" för att förklara varför den brittiska överklassen utgör den mänskliga utvecklingens absoluta spjutspets.

I bokens sjätte kapitel reflekterar han också över varför vissa raser går under, medan andra tillväxer i makt och inflytande. Kriteriet för en "superior race" är att den är "more intellectual"– mer intellektuell.
Med detta avser han inte intellektuell i modern mening utan snarare de raser, som bäst utvecklat sin rationalitet.
På 1800-talets andra del innebar det att ha utvecklat järnvägen, skapat telegrafen och tyglat ångkraften.
Därför var till exempel hottentotternas utrotande eller undergång en positiv faktor i utvecklingen. Det är genom en ständigt fortgående antagonism mellan raserna, som utvecklingen går framåt. I detta perspektiv blir föreställningar om mänskliga rättigheter ovetenskapligt nonsens.
Darwins tänkande är problematiskt för den mänskliga samlevnaden.
I debatterna mellan biologen, professor Bengt Lidforss och teologen, professor Magnus Pfannenstill, fokuserade den senare på de etiska konsekvenserna av den darwinska biologismen. Lidforss blev honom svaret skyldig.

I Uppsala grundades år 1922 det första rasbiologiska institutet i världen, under ledning av Herman Lundborg, expert på rasbiologi. Åren 1934 och 1941 antogs steriliseringslagar med välkända tvångssteriliseringar som följd. Adolf Hitlers tänkande hade också i allt väsentligt byggt på Darwins och hans lärjungars tänkande.
Om man vill hävda att Darwins tänkande utgör en vetenskaplig sanning, är det svårt att undgå hans sociala slutsatser.

Om man däremot intar den moderna inställningen till vetenskap, kan man hantera det bättre. Då ser man nämligen vetenskapliga resultat som förklaringsmodeller med tidsbegränsad giltighet.
Det innebär att den mänskliga samlevnaden måste bygga på en fastare grund än ideologiskt präglade och tidsfärgade vetenskapliga resultat av darwinistisk typ.

Christian Braw
docent i etik

Kjell O. Lejon
professor i religionsvetenskap