För några år sedan fick jag en syn ifrån Herren, något jag bara fått ett fåtal gånger i mitt liv, men jag minns den som om det vore i går.

Min man Marcus och jag var ute på missionsfältet, fullt upptagna med att predika. Mellan alla möten gick mina tankar till kommande helg, då jag var inbjuden att tala på en kvinnokonferens. Jag minns att jag, något stressad, funderade fram och tillbaka på vad jag skulle tala om vid de sex predikotillfällen som helgen skulle innebära.

Då fick jag synen. Jag såg mig själv gå fram och tillbaka på något som liknade en gångbana, fullt upptagen med att be, fundera och planera. Efter att ha gått fram och tillbaka ett par gånger dras min blick till en bänk vid sidan av gångbanan. På bänken sitter någon och dinglar med benen, sysslolös.

När jag äntligen stannar upp inser jag att det är den helige Ande. När han får min uppmärksamhet säger han lugnt och stilla: ”Säg bara till om du behöver mig.” Och så var synen över.

Utan tvekan förstod jag vad jag hade varit på väg att göra: springa på i egen kraft. Direkt omvände jag mig inför Herren, bad den helige Ande om förlåtelse, bjöd in och lämnade över hela helgen till honom, vilken kom att bli väldigt stark. Kvinnor som kommit bundna av bojor av alla de slag fick uppleva fullkomlig frihet.

Den helige Ande är vår underbara Hjälpare, sänd till oss för att alltid vara med oss och verka i och genom oss. Samtidigt behöver vi förstå att han är en gentleman, som inte tränger sig på: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp 3:20; SFB-98).

Herren vill, genom sin Ande, hålla måltid med oss, men vi behöver öppna upp dörren och medvetet bjuda in honom.

Vi behöver den helige Ande, men den helige Ande behöver också oss. Det är, och har alltid varit, Guds plan att allt han vill ska ske på jorden, sker genom ett samarbete mellan vanliga människor, som du och jag, och den helige Ande. Det behövs inte ett tränat öga för att kunna se att många människor i vårt land mår dåligt och är bundna. De längtar efter frihet, den frihet som bara den helige Ande kan ge: ”Herren är Anden, och där Anden är Herre (i varje hjärta där Anden har full kontroll och får verka), där är frihet” (2 Kor 3:17, SKB).

Bibeln är tydlig. För att människor ska kunna uppleva den frihet de så väl behöver, måste vi våga släppa all mänsklig kontroll och låta den helige Ande verka hur han vill, när han vill. Detta gäller såväl i våra individuella liv som i våra bönegrupper och gudstjänster. När vi dock väljer att göra det gensvarar den helige Ande direkt genom att komma med sin närvaro, kraft, uppenbarelse och sina gåvor, samt genom att leda människor ut i underbar frihet.

Låt oss därför inte lämna den helige Ande med ”dinglande ben” utan bjuda in honom, våga ta ett steg tillbaka och låta honom ta över.