Ja, svaren på detta kan vara många. En del ser en stolsdyna och andra ser en vägg och en tredje ingenting. Tyvärr ser en del bara problemen och att det verkar omöjligt. Det är som om Herren måste ge oss en inre bild av bönesvaret.
När jag själv fick rådet att se bönesvaret framför mig och lyssna in Guds löften på nytt, hände det något i mitt inre. Tron började växa. Därför läser jag i Bibeln eller lyssnar till predikan innan jag ber. Tron växer och jag ber mer frimodigt med en inre bild av att bönesvaret är på väg.
Jag läste om när profeten Elia bad om regn och uppmanade sin tjänare att se efter om det kommit några moln. Vilken förväntan! Efter sju spaningar visade sig ett litet ynkligt moln. Då tog Elia bönesvaret till sig och sprang i tro på att bönesvaret skulle fullbordas (1 Kung 18).
Så kan vi också tro. När vi väl börjat be vet vi att han hört oss, om vi ber om något efter hans vilja. Då ska vi se bönesvaret inom oss och förbereda oss och gå i väg i tro. Att bara sitta kvar och se på omständigheterna gör oss ofta bara modlösa och energin avtar. Men om vi ser efter ett litet moln som ett tecken på att ”nu vänder det”, då kommer energin tillbaka och vi springer fram i tro och glädje.
Vi bad i många år om att få ett hus till vår familj. Det såg omöjligt ut och bankerna sade tydligt nej när det gällde lån, eftersom inkomsterna var låga. Efter några år gav jag upp i min bön.
Men en kväll innan en gudstjänst då vi var i bön för ett möte, så utbrast predikanten: ”Christian, be fram ett hus!” Jag tittade upp och tyckte det var märkligt eftersom vi bad om genombrott för ett kommande möte och svarade uppgivet: ”Jag behöver inget hus.” Predikanten med profetisk smörjelse och rakhet sade då: ”Christian, det är inte för dig, det för dina barn och din fru!” Då omvände jag mig och började förvänta mig ett hus igen. Inte för mig men för min familj, först och främst.
När vi sedan fick en kallelse till Göteborg fick vi syn på ett radhus i Bergsjön. Allt verkade perfekt, förutom att varken jag eller min fru hade någon fast inkomst. Vi gick till banken i tro, och många var med och bad, och allt gick igenom som smort. Efter några dagar ringde en ung man och sade: ”Vad gjorde ni på förmiddagen i måndags? Jag bara kände så starkt att jag skulle be för er när jag var i Rumänien.” Vi berättade då glatt att just vid den tiden var vi på banken och förhandlade om lån och husköp.
Jag minns så starkt att husägaren hade bestämt sig att de prompt ville sälja till oss, och mäklaren vände sig till mig och sade: ”Jag tror på er!” Själv tänkte jag: ”Och jag tror på Herren”. Hur banken tänkte vet jag fortfarande inte ...
Förvänta dig bönesvar och se frälsningsunder och helanden, ekonomiska mirakler och genombrott framför dig. Se med tro och spana efter bönesvar. De är på väg. Gud är trofast men vi behöver se, tro och agera som om bönesvaret är på väg.
Vad ser du när du ber?