Jag sitter på tåget till Stockholm och reflekterar över senaste söndagen i kyrkan. Jag är ofta i väg och predikar i andra kyrkor, men när jag är hemma försöker jag vara engagerad i vår barnkyrka som vi kallar ”Söndagskul”. Efter en storsamling brukar vi dela in barnen i olika åldersgrupper och jag leder då ibland det vi kallar Bibelforskarna, för barn i mellanstadieåldern.
Upplägget är enkelt och som det låter. Vi läser Bibeln tillsammans och uppmuntrar till frågor baserat på undervisningen som vi ger, men framför allt utifrån texterna vi läser. Den här gången var det lite färre barn i min grupp, men jag hade fullt upp ändå. De hamrade på med frågor som ett helt kompani!
Kan man ha det bättre en söndag? Jag var helt ärligt rätt så sliten på väg till kyrkan, men när vi väl hade öppnat biblarna var all trötthet som bortblåst. Temat var förlåtelse, och vi började med kung David och slutade i vad som hände på och runt korset när Jesus dog. Hur förhänget i templet rämnade mitt itu och hur Jesu död öppnat vägen för oss in till det allra heligaste.
Aha-upplevelsen när vi läste i olika svenska översättningar om förhänget, eller förlåten, var nog något av det vackraste jag kommer att uppleva i år. ”Förlåten, förlåt, fööörlåteeeen!” ”Nu förstår jag varför Jesus var tvungen att dö på korset!” utbrister en av flickorna, och avbryter mig mitt i en mening. ”Jag med”, säger en annan förtjust.
Frågorna som följer är så ärliga och äkta, så raka och utan filter. Vi kastar oss mellan det som är högt och lågt, slår i Bibeln och söker svar. Att sedan få be tillsammans med dem, med ena handen över våra hjärtan, om förlåtelse med kung Davids ord om att Gud skulle skapa i oss ett rent hjärta, var oerhört starkt.
Tänk att vi som kyrka kan ha något så fint som söndagsskola! Kanske är det något av det viktigaste vi som församlingar gör under en vecka? Jag har personligen fortfarande starka minnen från både samlingar och söndagsskollärare från när jag var liten. De där som delade skatter både från Bibeln och sin personliga tro. Vi barn kände direkt när det var på riktigt.
Jag har en absolut övertygelse om att barn har en andlig känslighet, vida överstigande vad vi som vuxna många gånger väljer att bejaka. Jesus sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de” (Mark 10:14; min beton).
Och inte nöjer sig Herren med att slå fast att vi inte ska hindra dem – han önskar faktiskt att vi aktivt ska leda dem: ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal” (Ords 22:6). Detta är något som också forskningen bekräftar. Undersökningar visar att majoriteten som gör ett personligt val att följa Jesus gör det i åldrarna 4–18 år.
Det bör inte få oss att mattas i vår iver att söka vinna människor i alla åldrar. Men det borde sannerligen ge oss motivation att säkerställa att vi strategiskt och målmedvetet lägger resurser på att ge barn och unga alla förutsättningar till ett personligt möte med Jesus i våra kyrkor.
Till dig som brinner för att vinna människor för Gud och har en kallelse att predika Ordet: Kanske ska du ta en stund i bön och fråga Herren om du inte ska engagera dig i din församlings söndagsskola eller tonårsarbete? Kanske ska du finna att där finns fält som vitnar till skörd.