Jag tror att vi är många kristna som är både uppriktigt förvånade och samtidigt sorgsna över det andliga läget i vårt land. Inte så att det kommit plötsligt, för skeendet har pågått under en lång tid. Men omfattningen av den andliga förklening och det öppna upproret mot Guds ord går nu inte att blunda för.

Andliga ledare och sammanhang man tidigare trott sig kunna lita på lånar nu villigt sin plattform och röst åt ekot från Lustgården: ”Skulle väl Gud ha sagt?” Och jag känner med dig som slits mellan ilska och vanmakt. Visst är det lätt att ryckas med eller resignera? Det är jag den förste att erkänna.

Känner du kanske hur det kliar i tangentbordsfingrarna och du bara måste ventilera din senaste frustration över sakernas tillstånd i landet på någon av de sociala medietjänsterna? Låt fingrarna hellre slutas kring varandra, böj din knän och utgjut i stället ditt hjärta inför Herren. När det är andlig kamp är det ofta parallella skeenden.

Och jag vill verkligen uppmuntra dig! För samtidigt som det andliga mörkret tycks tillta och det känns svårt att se något slut på eländet så finns det en parallell rörelse. Efter snart 20 år i evangeliets tjänst anar jag försiktiga vårtecken i Anden. En genuin Andens enhet manifesteras på område efter område, där enskilda troende och olika sammanhang hittar varandra kring det centrala: tron på Guds ord, längtan efter mer av Anden och nöden för att människor ska få uppleva Jesus till frälsning. Det tycker jag är spännande.

Tittar vi historiskt är det alltid när omständigheter och det andliga klimatet varit tufft och mörkt som Gud kommit med ett nytt skeende. Går vi till vårt eget land ser vi att det var i ekonomisk recession, försupenhet, andlig stagnation och ren förföljelse av dem som ville hålla Guds ord högt som de stora samhällsförvandlande folkväckelserna bröt ut under 1800-talet.

Herren kör aldrig repriser, och i början av 1900-talet kom så pingstväckelsen med Andens eld, och också denna rörelse påverkade landet på nationellt plan. Sedan dess har vi visserligen fått smaka mer av Herrens goda och flertalet förnyelseskeenden har avlöst varandra. Men nu är det snart hundra år sedan Sverige skakades som hel nation av Guds väckelse.

Det gör att det pirrar i min ande.

Guds ord säger att ”det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus” (Jes 9:2; 1917 övers). När det är som mörkast har ljuset störst förutsättningar att lysa så att alla ser. Är det inte det som är samhällsförvandlande väckelse?

Och säger inte Ordet vidare att ”när tiden var inne sände Gud sin Son” (Gal 4:4)? Inte var det de bästa mänskliga förutsättningar för Jesu ankomst. Hela egendomsfolket var ju hunsade under den romerska ockupationsmakten. Det tycks som att Guds tajming ofta korrelerar med det vi för ögat ser som hopplöst.

Låt därför avfall och mörker sporra din tro, min vän! Och låt oss positionera oss i bön och fortsatt samling kring Guds ord, så att vi tillsammans får tag på vår tids stora nedslag av Guds kraft. Personligen är jag övertygad om att tiden snart är inne. Vill du be med mig?