Hon ryckte till och tittade förvånat på mig. ”Ja, det stämmer. Hur kunde du veta det?” utbrister hon med förundran. Samtidigt tycks en befriande insikt dra genom hennes inre, som avspeglas i hennes ansikte.
Hon vet. Gud ser mig och Gud känner mig!
Det är min första hela arbetsvecka efter semestern och jag sitter vid förbönsplatsen på ett stort ungdomsläger där jag medverkar som talare några dagar. Jag sitter med en tjej i tonåren som sökt förbön och har precis delat några tankar och ställt en fråga utifrån saker som Gud visade mig när jag bad.
Hela situationen är i ett nu förändrad. Gud är där och rör vid djup inom oss. Tårar, skratt, tacksamhet. Så här fortsätter det både dagtid och på kvällarna.
Jag är här för att undervisa om Anden, och hungern efter Gud bland ungdomarna är så påtaglig. Hälften av dem kommer inte från kristna familjer, och de flesta andra har helt uppenbart inte fått mycket undervisning om Anden i sina sammanhang.
En av kvällarna kommer en ung kille fram och säger: ”Jag vill ha allt det där.” Jag tror att det är riktigt att vara både specifik och konkret när man ber, men det är något med den där formuleringen som jag verkligen gillar. Jag vill ha allt det där. Ja, varför skulle vi inte vilja det?
I Bibeln står det att vi ivrigt ska sträva efter de andliga nådegåvorna, och Jesus uppmanar oss att komma till honom med törst för att få erfara Andens liv. På det här lägret finns det både törst och iver, och varje dag får vi se ungdomar ta emot Jesus till frälsning och uppleva helande, andedop och befrielse.
Jag tänker tillbaka på dagarna som föregick lägret jag nu befinner mig på. Då medverkade jag på en konferens för ledare från många olika sammanhang. En helt annan plats och målgrupp men samma sköna atmosfär. Trots att vi nog kategoriserade oss som både lutheraner, baptister, pingstvänner, equmenianer och troskrigare så var där en ljuvlig enhet.
Den gemensamma länken mellan oss alla på konferensen och båda dessa sammanhang var den personliga erfarenheten av, eller längtan och öppenheten för, den helige Ande. Sann enhet. Verklig frihet. Frälsning och helande. Rörelse inåt och djupare, där Jesu hjärta för oss och världen blir levande, samt rörelse utåt och berörande, där Jesu hjärta får händer och fötter som förvandlar världen, är alltid en konsekvens av Anden.
Alltför ofta hoppar vi över steg ett i vår iver att komma fortare fram, med den enda konsekvensen att allt tar längre tid och mer energi i anspråk.
Den unge killens ord vid förbönen dröjer sig kvar hos mig och jag böjer mina knän i tyst bön. Jag ber om mer av Andens liv och kraft i mitt eget liv och mer av detsamma i våra kyrkor och kapell i Sverige. Vill du be med mig om mer av ”allt det där”?