I skrivande stund sitter jag i Etiopien – starkt påverkad av brinnande ungdomar i mitt team från Göteborg, men också berörd av väckelsens eld i detta land. Samtidigt läser jag om andakten i Asbury University i Kentucky, som bara fortsatte genom Andens flöde och liv. Förmodligen för att så många studenter hungrade efter liv.

Hur är det med oss? Vi vet att Herren är densamme i går, i dag och i evighet. Men Herrens ande är också densamme i Etiopien, USA och Sverige. Eller hur? Anden är redan utgjuten. Vi behöver bara be och längta i tro. Vi kan läsa i 2 Kungaboken 4 om en ung änka som höll på att förlora sina söner till slaveri. Profeten bad henne då att hämta det enda hon hade i sitt hus: en flaska olja. Hon fick sedan uppmaningen att hämta så många tomma kärl som möjligt. Så länge hon bar fram tomma kärl, flödade oljan. Det blev familjens frälsning.

Detsamma gäller för dig och mig och vårt hushåll. Vi behöver bara bära fram oss själva som tomma kärl. Oljan symboliserar Andens nya liv och kraft.

Jag fick en gång förtroendet att vara grillmästare på en stor studentfest med över sjuttio hungriga gäster. Allt gick så bra i början och alla fick goda hamburgare och välgrillat kött. Men efter en timme blev köttet bara varmt. Elden höll på att slockna och det kom mest rök. Rökta hamburgare var ingen hit!

Paniken började komma över mig eftersom jag var oerfaren. Vad behövs för att tända en eld och hålla den vid liv? Självklart är det bränsle, hetta och syre. Jag såg att det fanns tillräckligt med kol, men inte tillräckligt med värme. Jag viftade med en tidning och försökte tillsätta syre. Men allteftersom matkön blev större och magarna kurrade, bad jag inom mig om en lösning. Då fick jag tanken att ta bort den grillkol som redan tjänat sitt syfte. Jag blåste mig yr på glöden och det flammade till. Du förstår nog min glädje och andras uppskattning när det tände till igen.

Så är det också med gåvan och den inre glöden i våra liv. Paulus förmanar sin andlige son Timoteus i 2 Timoteus brev 1:6 att blåsa liv i den nådegåva han har fått. Ordet för att ”blåsa liv” på grekiska är anapyreo, vilket betyder att tända elden på nytt. När vi tar bort gammal kol som bara ligger och kväver glöden så händer något. Det kommer in tillräckligt med syre och vi blir förnyade i tron och gåvan.

Våra gamla upplevelser och gårdagens ”meriter” kan vara det som hindrar det nya att tända till. Besvikelser och negativa tankar kan också kväva glöden. Ta bort det ”gamla” och se till att du förnyas i gåvan. Nytt syre kan vara din bön och tacksägelse. Nya grillkol kan vara din hela och fulla överlåtelse till Guds vilja.

Paulus ger romarna följande uppmaning: ”… frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud …” (Rom 12:1). När vi offrar oss helhjärtat, kommer elden från Anden och tänder en låga inom oss. När vi dessutom fyller oss med Guds ord så förnyas vårt sinne och vi kan avgöra vad som är Guds vilja. Detta är ett verk av den helige Ande inom oss.

Genom handpåläggning och bön hade gåvan kommit in i Timoteus liv (2 Tim 1:6), men något hade hänt så att gåvan lades i träda. I nästa vers trycker Paulus till och säger också: ” Gud har inte gett oss modlöshetens ande …” (kan också översättas ”en ande av fruktan”). Vilken Ande är det vi har fått? Jo: ”… kraftens och kärlekens och självbehärskningens Ande.” (2 Tim 1:7). Det är den Anden som gör oss frimodiga!

Förnyelsen för mig kommer ofta när jag får förbön och när jag lyssnar på predikan som framförs i den helige Andes kraft. Den inre glöden väcks till liv igen och jag skuttar i väg framåt.