Väckelse. Ett ord som inte finns i Bibeln men som vi ofta använder i delar av frikyrkan.
För en del är det ett ord som man tröttnat på. Otaliga profetior om den stundande väckelsen – alla alltjämt ouppfyllda – har skapat en misstro och kanske till och med cynism när det förs på tal. Personliga svårigheter, misslyckande och besvikelser är andra saker som kan göra att man inte ens orkar lyssna när ordet väckelse nämns.
På engelska säger man revival, hämtat från latinet revive, som betyder ”åter till liv”. Det är en god definition av väckelse.
Även om själva ordet inte används i Bibeln är fenomenet bibelbaserat. Evangelisten Filippus kommer till Samarien och predikar Jesus för folket. Resultatet? En väckelse bryter ut med tecken och under, många kommer till tro och blir fyllda av den helige Ande.
Paulus besöker Efesos – dåtidens motsvarighet till New York eller London – och samlar några få lärjungar för bibelundervisning. Några verser senare beskriver Apostlagärningarnas författare, Lukas, hur en väckelse bryter ut som skakar hela samhället. Omvändelsen får praktisk handling och man bränner upp ockult litteratur för stora summor.
Läser man vidare i kyrkans historia finner man liknande mönster. Ofta i tider av mörker och misär reser Gud upp kvinnor och män som tar bönen och Ordet på allvar. Bönen intensifieras och Gud svarar med att sända sin Ande till förnyelse.
Det var det som hände i Sverige under 1800-talets andra hälft. Missionskapellen runt om i vårt land må i dag många gånger stå tomma, men är samtidigt mäktiga minnesstenar över den väckelse som brann i vårt land och lyfte ett helt land ur mörker.
Ser vi då några tecken på ett andligt uppvaknande i vårt land? Mitt ibland alla introverta kyrkopolitiska stridigheter och liberalteologi (vilket aldrig har lett till någon väckelse eller tillväxt!) tycker jag mig se vissa andliga vårtecken: en fördjupad längtan hos Guds folk efter att få se mer av Guds rike bryta fram. Många är helt enkelt dödströtta på den ytlighet som vår tids artificiella och plastiga samtid erbjuder.
Och man är lika trött på frikyrklig v(ä)rksamhet som inte ens attraherar den mest invigde. Om man ska ha Guds rike så vill man ha det på riktigt! Hela paketet.
Vidare har jag den senaste tiden stött på en hel del nyfrälsta som med iver berättar om hur Jesus förvandlat deras liv från mörker till ljus. De brinner av kärlek till Jesus och en vilja av att tjäna honom.
Med få undantag är det än så länge bara regndroppar vi ser i Sverige, men alla stora regn börjar med just några droppar. Jag är övertygad om att den helige Ande vill komma över vårt land – inte bara med ett andligt duggregn, utan med ett monsunregn som sköljer bort mörker, hat och djävulskap.
Ett regn som vattnar hjärtats jordmån och gör den mjuk och mottaglig för Ordets sådd. Ett regn som leder till en skörd där hundratusentals, ja, kanske flera miljoner, i vårt land vaknar och får komma ”åter till liv”.
Vill du be med mig om det? Gud, sänd en väckelse – och börja med mig!