Smith Wigglesworth. Den enkle rörmokaren från England som i början av 1900-talet påverkade nationer. Hans personlighet, berättas det, var lika rak som de rör han installerade i människors hem. Samtidigt hade han ett stort hjärta för de utslagna och grät ofta under gudstjänsten.
Wigglesworth drogs som tonåring med i Frälsningsarmén, som då upplevde en stark väckelse. De bad om att se femtio eller hundra frälsta, och mot slutet av veckan hade de ofta sett det de bett om. I dag är Wigglesworth mest känd för sin helandetjänst, men själv sade han: ”Jag vill hellre att en själ blir frälst än att tiotusen blir helade.”
Hans fru, Polly, lärde honom att läsa i vuxen ålder och han läste därefter bara en bok: Bibeln.
Två händelser kom att på ett särskilt sätt forma hans liv. Det ena var när han blev helad från en livshotande blindtarmsinflammation. Den andra var när han vid 48 års ålder blev döpt i den helige Ande. Den första händelsen gav honom en förnyad tro på Jesu makt att bota de sjuka; den andra gav honom kraften att göra just det.
År 1921 besökte Wigglesworth Sverige. Det berättas från mötena i Örebro: ”Hundratals människor väntade i kö för att få en beröring från Gud genom sin tjänare, och ära till Gud – vi blev inte besvikna! … Det var underbart att lägga märke till effekten på människor när Herrens kraft kom över dem. Några lyfte sina armar och ropade: ’Jag är helad.’ Andra föll på plattformen utslagna av Anden och behövde bli burna därifrån.”
En ung blind flicka ropade efter förbön: ”Åh, så många fönster det är i denna salen.”
Stockholm Filadelfia anordnade utomhusmöte som samlade 20 000 människor. Polisen hade förbjudit Wigglesworth att lägga händerna på någon men han berättade:
”Jag visste att Gud inte var begränsad till att jag lade händerna på folket. Till folket sade jag: ’Alla ni som vill att Guds kraft ska strömma igenom er i dag och hela er fullständigt, sträck upp era händer.’ Tusentals händer sträcktes upp. Jag ropade till Gud. Det var första gången Gud uppenbarade för mig att det var en enkel sak för honom att hela utan att jag lade händerna på någon. Jag sade till de sjuka: ’Nu ska var och en av er lägga händerna på er själva, och när jag ber kommer Gud att hela er.’ Det var hundratals som blev helade den där dagen utan att jag rörde vid dem, och hundratals blev frälsta.”
När jag läst om Smith Wigglesworths liv har jag ställt mig frågan: Skulle en karaktär som hans få utrymme i svensk frikyrklighet i dag? Jag hoppas det. Men tyvärr är jag rädd för att vi ganska snabbt hade dömt ut honom. För han var ett original i kvadrat. Lite för opolerad, med en barnatro på Guds löften som provocerade. Han var, som man säger, ”bara för mycket”.
Jag menar inte att Wigglesworth var ofelbar i alla avseenden, men läser man om kyrkans historia verkar det nästan som om Gud har en förkärlek till att använda just sådana original.
I min bön för vårt land ber jag därför:
Gud, res upp dina tjänare. Res upp personer som vågar omfamna sin originalitet. Låt mig få vara det original jag är skapad till. Och låt den som läser detta vara det original du har tänkt att de ska vara. Amen!