Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.
Johannesevangeliet 1:16

Världen idag

Christian Wendesten Foto: Privat

Är du en soffpotatis eller en sättpotatis?

Bönekrönika · Publicerad 00:00, 29 sep 2022

Jag kan inte berätta om när jag satte min sista potatis men däremot om min första. Det var när vi bodde i Vårgårda som vi för första gången hade tillgång till en trädgård. Med stor entusiasm och förväntan skaffade vi sättpotatisar med groddar och grävde ner i jorden.

Eftersom jag är otålig och nyfiken till naturen så grävde jag upp en planta så fort jag såg att blasten stack upp ur jorden. Resultatet var skralt. Jag rådfrågade en mer erfaren odlare. Han skrattade hjärtligt och sade: ”Du måste låta det gå en tid och låta det blomma innan du skördar. Dessutom helst vänta in tills blasten även vissnat.”

Det blev långa veckors väntan, men jag följde rådet, och vattnade ofta. Så kom dagen då jag äntligen kunde skörda, och jag predikade ut för alla jag mötte att tio sättpotatisar hade blivit hundra.

Men jag minns också hur sättpotatisen såg ut. De som hade varit så levande med alla groddar var nu torra och skrynkliga. De hade offrat sina egna liv för att det skulle bli en stor och god skörd. Sättpotatisens död gav en rik skörd!

Jesus sade: ”Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv” (Joh 12:24).

Nytt liv och väckelse, enligt Jesus, blir en frukt av att vi dör bort från oss själva. Vi har potentialen och groddarna till liv. Men det är i processen när vi ger våra egna liv i kärlek som frukten blir stor. Jesus visade vägen när han gav sitt liv för oss. Hans död blev vårt liv.

En soffpotatis (en troende som inte tar sin kallelse på allvar) kan inte förvänta sig en god skörd. Att vara en ljummen eller en ”lätt-och-lagom-kristen” gör ingen större skillnad.

Detta budskap skulle kännas väldigt tungt om det inte vore för kraften och glädjen i den helige Ande. Han ger uppståndelsekraft när vi dör bort från oss själva: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och bli lik honom i en död som hans” (Fil 3:10). Paulus säger också: ”Nu lever inte längre jag själv utan Kristus lever i mig” (Gal 2:20a).

I svagheten och beroendet av Gud blir kraften och härligheten som störst. Och vi uppfylls på nytt med motivation och driv för att multiplicera nytt liv. Visst längtar du också efter att bära frukt i överflöd? Det är så viktigt att vi dör bort från det som hindrar flödet och frukten i våra liv.

Potentialen (groddarna) i dig är stor för god frukt och tillväxt. Tillåt dig inte att bli ockuperad i ditt sinne och i ditt hjärta av sådant som kväver ordet. Din potential i Kristus beror på ditt hjärtas jordmån.

Hör Jesu ord i Lukasevangeliet 8:14–15. ”Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som alltmer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.”

Vill du ge ditt liv som en sättpotatis eller ligga kvar som en soffpotatis?

En soffpotatis (en troende som inte tar sin kallelse på allvar) kan inte förvänta sig en god skörd.

Enkla bedjare – inte bara teologer – kan tolka Bibeln

Ledare I den ständigt pågående, och nödvändiga, debatten om vad som är sann och sund kristen livsstil... tisdag 6/12 00:10

Jesuscentrerad predikan av ny ärkebiskop

Ledare Inom den svenska kristenheten ställer nog många frågan ifall det gick att skönja en ny ton i... tisdag 6/12 00:00