I fredags var det något av generalmönstring för folk som intresserar sig för "Sociala företag". Ett 50-tal personer från universitet, myndigheter, kommuner och företagarorganisationer träffades i IOGT/NTO-huset i Klarakvarteren i Stockholm för att diskutera på temat "Från bidragstagare till företagare! Dröm? Fälla? Eller....". Det handlade helt enkelt om att få människor från problemsituationer tillbaka in i arbete. Tillväxtverket och Europeiska socialfonden arrangerade, men i namnet Temagruppen entreprenörskap och företagande.
Doktorn i sociologi, Christer Johansson, Linköpings universitet, presenterade resultat ur sin avhandling främst om hur lyckosam eller inte satsningen på "Starta eget-bidrag" varit. Att de haft positiv betydelse för mångas självkänsla framgick ur hans forskning, men skulder och misslyckande, var också följder av satsningen. Starta-eget-företagarna är en slags "nödvändighetsentreprenörer" som fixar jobb till sig själva. Att samhället och politiker från båda blocken ser positivt på entreprenörer och företagande är uppenbart.
Konferensen pekade ut nya former inom socialt företagande som de kooperativa "Vägen ut"-projekten. Här handlar det ofta om hur missbrukare, kriminella eller funktionshindrade kan skapa verksamheter på helt kommersiella villkor och hur man kan byta ut bidragsberoende mot företagande eller vanliga jobb.
– Om människor växer så växer Sverige, sa riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (M). Hon är ordförande i Socialfondens temagrupp.
– Även om lönebidragen kan vara viktiga i starten talar vi här om hållbara affärsidéer som kan bli helt kommersiella verksamheter.
Elisabeth Svantesson betonade att det var politikernas uppgift att sänka trösklarna och eliminera hinder för ett sådant företagande.
– Det här handlar inte om välgörenhet från kommunerna, sa hon, men de kan hjälpa till. Hon poängterade att det inte är kommunerna som ska bli företagare, utan entreprenörerna.
Elisabeth Lindgren från Örebro och kooperativet "Villa vägen ut! Susanne" fick bli exemplet som övertygade deltagarna om de sociala företagens styrka.
Efter 20 år som narkoman kom Elisabeth Lindgren 2003 till insikt om att hon ville förändra sitt liv. Hon hade knarkat i perioder, läst i andra, gått i öppenvård och levt på bidrag.
– Jag började fundera på nya mål. Jag ville göra något för kvinnor. Jag såg möjligheter även för oss som stått utanför, berättade Elisabeth Lindgren. I dag driver hon kooperativet "Vägen ut" med åtta platser och två anställda, enbart för kvinnor. Hon har avtal med kommunen och kriminalvården. Hon tar emot kvinnor från fängelset eller direkt från gatan. Några stannar ,andra går vidare, berättar hon Nyligen erbjöd en av Örebros storbyggmästare henne att bygga ytterligare ett Vägen-ut-hem i centrala stan.
– Vitsen med de sociala företagen är att alla är delaktiga och att vinsten går tillbaka till verksamheten. Men vi drivs på marknadens villkor, betonar hon.
– Jag hade inte levt i dag om jag inte fått den här möjligheten och om flera instanser inte visat mig förtroende, sammanfattar Elisabeth Lindgren. Jag fick stöd i början, men nu står vi starka och kan förhandla om både villkor och projekt.
Siewert Öholm
siewert.oholm@varldenidag.se