Generation Z är de första som växt upp i en digitaliserad tillvaro där ingen långsamhet finns. Information formligen väller in i deras liv, bland annat om globalisering och miljökris, hbtq och självförverkligande. Allt är möjligt, men kraven höga.

Jan Sturesson, internationell ordförande för den kristna handelskammaren (ICCC), bär på en viss oro när han tänker på Sveriges ungdomar. Han säger att många företagare gillar att anställa unga, men att de numera ofta möts av frågan ”Vad tjänar jag på det?”.

– Det här stämmer inte med Jesu attityd. Där är frågan: ”Vad kan jag bidra med?” Meningsfullt arbete kan bara komma av att man betjänar varandra, men många unga vill inte bli tjänare, i stället vill de ha tjänare. De har ett enormt bekräftelsebehov, säger Sturesson. 

Generation Z kommer att ställas inför frågor och utmaningar som ingen gjort förut, tror han, särskilt med tanke på Artificiell intelligens, som kan både ersätta och kontrollera människor. Jan Sturesson påpekar att det är dessa ungdomar som kommer att behöva hantera den teknologin.

– Jag tror att framtidens värderingar kommer att prägla hur vi säger ja eller nej till tekniken. Synen på teknologi kontra miljö och skapelse avgör hur man förhåller sig. 

– I fronten för detta står generation Z. Är de rustade för att ställa rätt frågor, kommer de att visa på smart integritet? Eller tycka att de inte har något att dölja? Det är en extremt intressant fråga, säger Jan Sturesson.

I närmare 30 år har tankesmedjan Kairos intresserat sig för nya generationer och hur deras värderingar och vanor präglar framtiden. I en omvärldsanalys konstaterar Kairos att generation Z, de som är födda mellan 1995 och 2005, är en komplex generation. 

Heléne Olsson på tankesmedjan gav i februari ut en publikation baserad på intervjuer med 500 ungdomar om deras syn på framtidens jobb. Hennes slutsatser om de ungas prioriteringar och värderingar visar att de bär på mycket otrygghet.

Olsson skriver att andelen unga som upplever ångest har tredubblats sedan år 2000. Ungdomarna talar om höga krav, hög press i skolan, en rädsla för att misslyckas och för att inte räcka till. All världens problem som de matas med väcker frågor om det kommer att finnas jobb, boende och livet de önskar.

Samtidigt bygger arbetslivet alltmer på projekt och tillfälliga jobb.

Responsen från de unga tycks vara högre krav på medmänsklighet och trygghet på arbetsplatsen, skriver Olsson. De vill ha lyssnande och omtänksamma arbetsgivare, trevlig stämning, och få uppskattning för sitt arbete och insats. Tydliga och meningsfulla mål ligger högt på önskelistan.

Incitament som lön och karriär har dock inte försvunnit, många lägger stor vikt vid frihet och belöningar. En tredjedel vill se karriärvägar som att kunna byta jobb, tjäna pengar och skapa sin egen framtid. En femtedel vill vara fria att driva sina egna hjärtefrågor.

Ledarskapet är överlag viktigt för att engagera dessa unga. Bra chefer värderas högt medan de ser ner på de dåliga och oansvariga. Dessa krav innebär att de själva inte gärna vill bli ledare.

Osäkerheten och oron över att inte räcka till är något som Fredrik Sidenvall känner igen. Han är rektor på LM Engströms gymnasium i Göteborg och har hela sitt yrkesliv jobbat i relation till ungdomar. Han är även präst och har mött många konfirmander, och hans egna barn är födda mellan 1986 och 1994, alltså generationen innan Z.

– Hos dem uppfattar jag ett visst romantiskt drag. De är frustrerade över det materialistiska, har intresse för det gränsöverskridande, icke-rationalistiska, och vill ha en värld där man kan orientera sig utifrån ont och gott, säger Sidenvall.

Generation Z, däremot, har mer av det oppositionella och progressiva, fortsätter han, liknande deras föräldrar som är födda på 70-talet, men med större osäkerhet och känslighet. De är andra generationens dagisbarn och växer upp i en värld med en svagare orientering.

Fredrik Sidenvall menar att de inte har lika starka ”sanningar” att hålla sig till, och att jämställdhetstanken om allas lika värde har evolverat till ”alla värdens lika värde”.

– Det här skapar en osäkerhet, en utsatthetskänsla och ett inåtvänt förhållningssätt. Jag uppfattar att man får en känslighet för varje form av ledarskap och hamnar lätt i en offerroll, säger han.

I skolan märks detta genom att eleverna vill veta precis vad som gäller; hur strukturen är kan ibland vara viktigare än själva lärandet. Och lärarna behöver varmhjärtat inbjuda till anknytning.

– Det finns en rädsla att blir styrd av någon annan, för man har inte tilliten, säger Sidenvall. 

Så i arbetslivet tror han att det kommer att väckas frågor om exempelvis arbetsmiljö och jämställdhet.

– Ledare kommer att behöva bli mer tydliga och pedagogiskt förklara vad som ska göras, säger Sidenvall, och konstaterar samtidigt att många först vill göra något helt annat innan de börjar jobba.