Startsidan 
Startsidan Nyheter Profiler i Berlinmurens skugga
Startsidan Nyheter Profiler i Berlinmurens skugga | 2009-11-09 09:48 | |
 NĂ„gra profiler under slutet av 1980-talet. Foton: Scanpix Profiler i Berlinmurens skuggaKalla kriget hade två supermakter: USA och Sovjetunionen. De i sin tur hade olika allierade och några försökte vara alliansfria. Den övergripande doktrinen som skulle skapa balans och hålla fred var MAD – Mutually assured destruction – en försäkran om ömsesidig förgörelse. Båda sidor hade tillräckligt med kärnvapen för att kunna ödelägga den andre samt andra delar av världen.Detta ställningskrig pågick i årtionden och utgångspunkten var att så skulle det förbli i generationer framöver. I den svenska socialdemokratiskt styrda skolan fick man lära sig att den stora skiljelinjen mellan USA och Sovjet var ekonomiska system: kapitalism kontra planekonomi. Sverige menade sig gå någon slags tredje väg. Den absoluta majoriteten av världens politiker hade accepterat denna uppdelning och analys. Många ansåg dessutom att Sovjet och USA var ungefär lika goda kålsupare. Men det fanns profiler som såg vad det verkligen handlade om och som var otroligt politiskt modiga. För i grund och botten handlade kärnfrågan inte om ekonomiska system utan om etik och människosyn; om sanning, frihet och människovärde. Därför sa president Ronald Reagan att Sovjetunionen var ett ondskans imperium. Han svor i den politiskt korrekta kyrkan. Men Reagan vågade kalla saker vid dess rätta namn. Han insåg att en av de stora skiljelinjerna var frihet. Yttrandefrihet, religionsfrihet, politisk frihet, pressfrihet, organisationsfrihet, ekonomisk frihet, med mera, var grundstenar i västliga demokratier, men de skyddes som pesten av kommunistdiktaturer. Olof Palme blev vansinnigt arg när någon kritiserade sovjetsystemet som sådant och sa att ”vi sysslar inte med anti-sovjetism”. För honom handlade det om att bibehålla status quo och endast se till att ingen tryckte på kärnvapenknappen. Att hundratals miljoner människor levde under förtryck fick man leva med. Det kan jämföras med dagens debatt när någon kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i islamvärlden: ”Vi sysslar inte med islamofobi!”. För Ingvar Carlsson, också socialdemokratisk statsminister, var Östtyskland ett positivt exempel på hur kommunismen kan leverera välfärd till sina medborgare. Men Östtyskland bedrev vad vi i dag kallar människohandel samt utpressning: Man sålde sina politiska fångar till Västtyskland för många miljarder tyska mark. Detta liknar vad Nordkorea gör i dag. Medan Palme, Carlsson och många andra nöjde sig med lugn och ro, kämpade andra för frihet, sanning och människovärde för folken bakom järnridån. I Tjeckoslovakien var Vaclav Havel en sanningssägare som identifierade och verbaliserade den moraliska dimensionen i kalla kriget. Mänskliga rättigheter är till för att skydda och upprätthålla människovärde. När rättigheter och friheter åsidosätts leder det till förtryck och förnedring. I Sovjetunionen fanns personer som Andrej Sacharov (Nobel fredspris 1975) och Alexander Solzjenitsyn (Nobelpriset i litteratur 1971). De var båda intellektuella giganter och med hög integritet och skarp analytisk förmåga. De menade att kommunismen var ett system byggt på lögn och ofrihet. Det kunde därför inte bestå och det borde bekämpas eftersom systemet var människovidrigt. Sovjetunionens sista president, Michail Gorbatjov, trodde på kommunismen och han var övertygad om att systemet kunde reformeras genom glasnost och perestrojka. Men ett system byggt på lögn och förtryck tål inte sanning och frihet. När järnridån gradvis började krackelera röstade folk med fötterna. Frågan är vad som skulle hända om glasnost och perestrojka skulle införas i Saudiarabien och Iran? John O’Sullivan, rådgivare åt Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher, har sagt att kommunismen angreps från flera håll samtidigt av tre framträdande personer: Ronald Reaganutmanade kommunismen militärt och strategiskt, Thatcherekonomiskt och påven Johannes Paulus II moraliskt. Det må så vara. Men en gemensam nämnare är att de flesta betydande kritiker av kommunismen som samhällssystem utgick ifrån en judisk-kristen etik och människosyn. Kommunister i väst – ända in i våra dagar (läs Gudrun Schyman och Lars Ohly) vägrade att medge att kommunismen som politisk idé hade något samband med de förtryckande kommunistiska systemen bakom järnridån. De påminner patetiskt nog om Iraks Baghdad Bob, som var Saddam Husseins informationsminister, som förvirrat och bisarrt förnekade den amerikanska invasionen och Iraks nederlag trots att tv-kameror samtidigt kunde visa för hela världen vad som pågick. Dagens Baghdad Bob, Olof Palme och Gudrun Schyman är de som förnekar eller förringar islams koppling till de förtryckande islamska regimerna och som nöjer sig med status quo. Att hundratals miljoner muslimer saknar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är underordnat, så länge vi kan fortsätta att köpa olja. Och vi vill ju inte ådra oss islamisters vrede genom att kalla saker vid dess rätta namn. Mats Tunehag Den hĂ€r e-postadressen Ă€r skyddad frĂ„n spam bots, du mĂ„ste ha Javascript aktiverat för att visa den
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved." |
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||
LÀs Àven:
Senaste numret
Opinion
Mest lÀsta
Ăversikt pĂ„ sajten
Titta pÄ en enkel översikt av vÄr hemsida »
Sök pÄ varldenidag.se
ï»ż Copyright ©
2010 VÀrlden idag. Allt material pÄ varldenidag.se Àr skyddat enligt lagen om upphovsrÀtt. 