Hatet hårdare än tennisbollarna

Startsidan

Opinion

Kommentar

2009-02-25 09:16
Hatet hårdare än tennisbollarna

Det är ett sorglustigt spel som pågår kring Davis Cup-turneringen i tennis och den planerade matchen mellan Sverige och Israel den 6-8 mars.
Det är egentligen för svagt att kalla det sorglustigt, när det i praktiken bitvis handlar om antisemitism på hög politisk nivå.
Allt var klart för att spela matchen i Malmö. Med stolthet hade Malmö stad tecknat kontraktet och välkomnat det internationella tennisförbundet. Men sedan kom påtryckningarna.
Det socialdemokratiska kvinnoförbundets vice ordförande i Skåne, Ingalill Bjartén, gick ut och krävde att matchen skulle stoppas. Hon använde ord som att ”Israel slaktar barn”. Utan några som helst proportioner förbrukar hon ord som vi tidigare bara läst i de vulgäraste antisemitiska skrifterna,
Ett nätverk bildas med namnet ”Stoppa matchen”. De får snabbt stort utrymme i medierna.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Anne Ludvigsson spär på med att hela Israel ska bojkottas. Kommunalrådet Ilmar Reepalu vill egentligen inte ha någon match, men accepterar att den spelas utan publik.

Nätverket Bojkotta Israel uppmanar då till stora demonstrationer i Malmö och hoppas på minst 10 000 demonstranter. På Aftonbladets ledarsida får de stöd av den ensidiga och till synes notoriska israelhataren Helle Klein.
I olika uttalanden ställer de sig sedan tyst bakom den som jämför Israel med en aparheidstat. De jämför situationen i Israel och för palestinierna med Pinochets regering i diktaturen Chile.
De är inte bara fel, det är historieförfalskning.
Därför har det varit glädjande att iaktta hur Riksidrottsförbundet ställt sig bakom kravet på att matchen faktiskt ska spelas. De försöker påminna den socialistiska majoriteten i Malmö att inte blanda ihop idrott och politik så att det går ut över enskilda idrottare. Stockholms stad gjorde det enda rätta som med all kraft försökte välkomna matchen till Stockholm. Detta misslyckades som bekant. Men i Stockholm förstod politikerna att kollegerna i Malmö bara var ute efter att ge spelrum för dem som hatar Israel.

Det märkliga är att ingen av de stora Malmötyckarna hade något att säga om OS i Kina. Ingen talar om brutalitet och barnadödande i Darfur, Sudan eller Kongo. I Kongo dödas troligen fler barn varje dag än samtliga offer för Gazakriget. Varje liv är Guds liv och har samma värde.
Men en regim, Hamas, som använder sina egna barn som sköldar och sina idrottsplatser som raketramper, en sådan regim är en terrorregim.
Den regimen stöttar Reepalo, Ludvigsson och Klein. De gör samtidigt Israels tennislag till Israels regering.
Om man tänker efter, finns ingen annan förklaring till detta totala glapp i förmågan att se proportioner i vad som sker i Mellanöstern. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att det handlar om inställningen till det judiska folket och en oförmåga att se att man spelar med i rent antisemitiska strömmar. Låt inte tennisbollarna bli hatsymboler. Spela matchen. Släpp in publiken och håll huliganerna kort.

Siewert Öholm
Redaktör, Världen idag Näringsliv

Kommentarer

Lägg till ny

RSS