Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Olof Edsinger: Bevittnar vi just nu det stora avfallet?

Opinion · Publicerad 09:01, 21 aug 2015

Bibelns undervisning om den yttersta tiden är en ständig utmaning för oss kristna. Under delar av kyrkans historia är det helt klart så att texterna om detta har lyfts fram på fel sätt. Spekulativa utläggningar, för att inte tala om tvärsäkra uttalanden om tider och stunder, har fått stora delar av Kristi kropp att dra öronen åt sig.

Andra tider är det raka motsatsen som har gällt. Talet om den yttersta tiden har tystnat och tvärsäkerheten har ersatts av ett lika kompakt ointresse. Jag är knappast den ende som gör bedömningen att svensk kristenhet av i dag befinner sig närmare det senare diket än det förra.

Det kusliga med detta är att det låga engagemanget i sig faktiskt kan ses som ett tidens tecken. Gång på gång uppmanas vi nämligen i Skriften att vara på vår vakt. Som Jesus själv uttrycker det i sitt stora tal om tidens slut: "Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen" (Matteusevangeliet 24:44).

Detta är inte platsen att försöka reda ut alla detaljer i det skeende som Jesus beskriver i sitt tal. De flesta händelser han förutsäger har dessutom visat sig vara aktuella inte bara en, utan flera gånger, under kyrkans historia – om än med ett förväntat klimax i anslutning till vår Herres återkomst i härlighet. Men låt mig ändå få lyfta fram en liten del av Jesu undervisning om de yttersta tingen. I vers 9–12 i hans tal står det: "Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta."

Om vi börjar bakifrån kan vi här se att Jesus talar om ett samhälle där kärleken är på väg att kallna. Vår första reaktion är kanske då att "kärlek" verkligen är ett honnörsord i vår postmoderna svenska kultur. Men så ser vi också hur Jesus beskriver kärlekens motsats – nämligen som "laglöshet". Och då kryper texten betydligt närmare. För är det inte just laglöshet och anarki som frodas i ett land som vårt, där var och en anser sig ha sin egen sanning?

Innan dess talar Jesus också om de falska profeterna. Alltså om personer som i Guds namn talar saker som ligger i strid med det som är uppenbarat i hans ord. Även här är det lätt att finna beröringspunkter med vår egen tid. Fenomenet är väl belagt både i och utanför kyrkan.

De första sakerna som Jesus tar upp är inte lika tydligt realiserade i Sverige så som läget ser ut i dag. Däremot i många andra delar av världen. Å andra sidan finns det gott om tecken på att även talet om förföljelse håller på att bli mer aktuellt även hos oss. Helt klart är att hatet mot dem som offentligt bekänner Jesus som Herre – och som därmed vänder ryggen åt vår egen tids avgudar och ideologier – blir allt mer utbrett.

Förr i tiden brukade man tala om det stora avfallet. En relevant fråga är om inte detta är vad vi just nu bevittnar i den västerländska kristenheten. Om så är fallet behöver vi alla bedja: Gud, bevara mitt hjärta nära dig – och håll mig vaken till dess du kommer åter i härlighet!

Olof Edsinger
teolog och författare

Joakim Lundqvist: Den första kärleken

Gästkrönika Det som gör den kristna tron så annorlunda än alla religioner, är att den inte är en religion. Den är en kärleksrelation. Allt började med att Gud...

Flera döda vid våldsamheter i Jerusalem

Oroligheter bröt ut i Jerusalem efter fredagens bön, med många skadade och flera dödsoffer som följd. Utanför den muromgärdade stadskärnan ska...