Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Alla ska med – vare sig de vill eller inte

Ledare · Publicerad 00:01, 2 dec 2016

”Alla ska med”. Det var Socialdemokraternas valslogan i valrörelsen 2006. ”Vare sig de vill eller inte”, lade en del meningsmotståndare skämtsamt till.

Med röstsiffrorna 119-114 beslutade kyrkomötet i förra veckan att låta kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan utreda ”vilka åtgärder som behöver vidtas” för att ”säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel”. Syftet med beslutet sägs vara att undvika diskriminering och yrkandet kom från Socialdemokraternas gruppledare Jesper Eneroth.

Trots den knappa segern (vilket hade gjort det klädsamt med ett mått av ödmjukhet) pekar Wanja Lundby-Wedin (S) med hela handen när hon kommenterar beslutet i Kyrkans tidning. Hennes uttydning av beslutet är ”att alla anställda på sikt ska acceptera vigsel av samkönade”.

Att kyrkomötet 2009, i samband med beslutet om samkönade äktenskap, lovade att det skulle finnas utrymme även för anställda med annan övertygelse viftar hon lättvindigt bort. Detta genom att hänvisa till att majoriteter, mandat och åsikter kan förändras genom kyrkoval. Vikten av att hålla löften är uppenbarligen inte en del av utbildningen för kyrkopolitiker inom Socialdemokraterna. Att en enig läronämnd har avvisat tanken på att tvinga präster att viga samkönade par verkar inte heller imponera på den forne fackpampen. Kyrkan kan ”inte stå kvar i åsikter som inte hänger med i samhällsutvecklingen”, menar hon. Tidsandan trumfar teologin, med andra ord.

Vad består då den eventuella ”diskrimineringen” i? Svenska kyrkan har vigselskyldighet och viger samkönade par. En kyrkoherde har därför skyldighet att se till att ett samkönat par ska kunna vigas av någon präst. Men enskilda präster har inte vigselskyldighet utan väjningsrätt, vilket innebär att en präst kan neka att viga ett par av samvetsskäl, av vilket slag det än kan vara. Prästen kan till exempel tycka att en relation inte är jämställd, eller att de två inte verkar vilja älska varandra i både nöd och lust. Eller rentav hävda att det inte är lämpligt för en man att gå in i ett nytt äktenskap kort efter att vederbörande har lämnat sin femte fru på tre år. En del präster kan dessutom – trots samhällsutvecklingen – ha den övertygelsen att ett äktenskap är en förening mellan en man och en kvinna och därmed inte vilja viga ett samkönat par. Skälen kan således vara många, men prästen ges rätt till sitt samvete.

Samkönade par förnekas alltså inte möjligheten att vigas av en präst, men de kan inte kräva att vigas av vilken präst de vill. Den ”diskriminering” de skulle kunna bli utsatta för är således att de kan bli hänvisade till en annan präst. Men det kan å andra sidan varje par bli, både heterosexuella och homosexuella sådana. Enskilda pars krav tillåts inte köra över enskilda prästers samveten.

Nu frågar sig förstås vän av ordning vad som är mest diskriminerande: 1. Att samkönade par, precis som alla andra par, riskerar att bli hänvisade till en annan präst. 2. Att en enskild präst – mot sin övertygelse – tvingas viga ett samkönat par, alternativt få sparken. Det är nämligen mellan dessa två alternativ kampen står. Och rätt svar på tipset är en tvåa.

Den väjningsrätt som finns vill Socialdemokraterna och andra i kyrkomötet ta bort. Alla präster, och andra anställda, ska acceptera vigsel av samkönade. Eller som de säger på partikansliet på Sveavägen 68: ”Alla ska med, vare sig de vill eller inte.” Skälet för en sådan inställning är inte grundat i ett rejält bibelstudium. Det kan heller inte motiveras genom en vilja att undvika diskriminering, eftersom en slopad väjningsrätt skulle innebära en ökad diskriminering – av präster som har en klassisk syn på äktenskapet. Nej, i själva verket handlar det om att dessa politiker till varje pris vill driva igenom sitt partiprogram och sin ideologi i Svenska kyrkan. De vill helt enkelt inte att bibel- och bekännelsetrogna präster ska finnas inom Svenska kyrkan.

Socialdemokraterna förlorade valet 2006, trots sin slogan om att alla skulle med. Kanske berodde det på att flertalet genomskådade deras paroll och mer noterade tvångskvotering och ideologisk styrning. Nästa år är det kyrkoval. Då får vi hoppas att partipolitikerna röstas ut ur Svenska kyrkan. Vare sig de vill eller inte.

Samkönade par förnekas alltså inte möjligheten att vigas av en präst, men de kan inte kräva att vigas av vilken präst de vill.

”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild.

Gästkrönika Torbjörn Freij ”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild....