Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.
Romarbrevet 12:17

Världen idag

President Chaim Weizmann i ett tal i "Hall of the Jewish Agency" i Jerusalem 1949. På väggen bakom hänger porträttet av den store judiske ledaren, Theodor Herzl. Foto: TT / NTB Scanpix

Israel en frukt av judisk vilja

Israelkommentar · Publicerad 14:03, 13 sep 2017

Detta år är på många sätt ett jubileumsår för Israel. Den första sionistkongressen hölls i Basel den 29–31 augusti 1897, för nästan exakt 120 år sedan. Det är 100 år sedan Storbritanniens utrikesminister Lord Balfour skrev den så kallade Balfour-deklarationen, där han bekräftade att den brittiska regeringen var positiv till ett ”judiskt nationalhem” i britternas så kallade ”Palestina-mandat”. 1947 beslöt FN att det skulle bildas en judisk stat och 1967 kunde äntligen Jerusalem enas som Israels huvudstad.

Fyra viktiga milstolpar, alla är viktiga att komma ihåg och alla har de betydelse för hur situationen är i Israel i dag.

Theodor Herzl sammankallade sionistkongressen för att ena den judiska världen kring målet att äntligen grunda en judisk stat, och sedan med kraft och självförtroende arbeta för en sådan genom att övertyga världens ledare. Det fick bli ett slut på att bara vänta på att omvärlden skulle besluta att grunda en judisk stat, eller på att Gud skulle skapa den åt oss. Herzl hade sett antisemitismen och förstod att bara ett Israel skulle innebära trygghet för oss. Han var ingen troende person, för honom handlade det om att det judiska folket förtjänade och behövde sin stat precis som andra folk.

Herzl var en glödande och engagerad talare, en reslig gestalt som rörde sig i judiska församlingar och de förnäma salongerna med samma självklarhet. Herzl lyckades träffa de ottomanska ledare som då styrde över Israel, Österrike-Ungerns kejsare som hade inflytande över ottomanerna, han reste runt och höll tal, skrev artiklar, han arbetade oförtrutet för det han trodde på.

Herzl dog redan 1904, bara 44 år gammal, och fick aldrig uppleva det Israel han trodde så starkt på. Redan i slutet av 1800-talet sade han att Israel skulle grundas om fem år, eller allra högst 50. Han sade att om vi judar vill, så kommer vi att ha en judisk stat. Han sade att nyckeln är i våra egna händer. Utan Herzl hade den judiska världen inte fått det självförtroende och den kraft som vi behövde för att kämpa för vår rätt.

Många unga kvinnor och män gjorde samtidigt ett oerhört arbete för att bygga upp den kommande judiska staten. Medan Herzl talade, skrev och träffade dåtidens inflytelserika ledare, kom de till Israel som pionjärer och bosatte sig där. Mark köptes och började brukas, samhällen byggdes upp, fler judar kom till Israel, stenen hade satts i rullning. Vad vore Herzls idéer utan människor som fullföljde den sionistiska tanken i handling?

Balfour-deklarationen och FN:s beslut 1947 var naturligtvis viktiga, även om Balfour-deklarationen inte betydde det man kan tro vid en första anblick. Vad är ett ”nationalhem”? Om man verkligen menar det, varför inte använda ordet ”stat”? Och varför säga att man ser positivt på grundandet av ett ”nationalhem”? Man kan förstås säga att man ställer sig bakom tanken/idén, det är mycket tydligare. Nej, dåtidens koloniala Storbritannien, väldet där solen aldrig gick ner, hade nog ingen tanke på att låta staten Israel grundas.

När FN 1947 beslutar att det ska grundas en judisk stat, säger man samtidigt att det ska grundas en arabisk stat och att Jerusalem ska bli internationell stad. Och större delen av Israel kommer att bestå av Negevöknen. Ben-Gurion och de judiska ledarna säger ja, vilket inga arabiska ledare gör. Judar över hela världen jublar, man dansar på gatorna i Israel. Men hur skulle denna plan kunna bli verklighet? FN fattade ett beslut, det var allt, men var oförmögen att se till att beslutet genomdrevs.

Att Israel finns i dag, att landet lever och frodas på många sätt, att det är ett självklart centrum för det judiska folket men på många sätt också för världen, vad beror det på? Ja, inte är det tack vare Balfour-deklarationen eller FN:s beslut från 1947, även om det var positiva saker. Det är kombinationen av goda judiska och israeliska ledare, och judar som invandrat eller flytt till Israel för att bygga upp landet. Det är judisk beslutsamhet, hårt arbete, överlevnad och segrar vid flera krig och en oerhörd offervilja för landets bästa som byggt Israel. Och trots många problem och utmaningar är Israels framtid ljus.

När FN 1947 beslutar att det ska grundas en judisk stat, säger man samtidigt att det ska grundas en arabisk stat och att Jerusalem ska bli internationell stad.

Inte så illa som vi tror…

Gästkrönika Torbjörn Freij När man stiger av och på tunnel­banan i London ropar en röst i högtalaren: ”Mind the gap!” Viktig, men det finns ändå allvarligare klyftor i världen...

Polygam fick tre lägenheter i Nacka

Politik. En man med tre fruar och sexton barn i Nacka har tilldelats tre lägenheter som köpts av kommunen.