Herren ger styrka åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid.
Psaltaren 29:11

Världen idag

Islams historia förskönas

Imam Abd al Haqq Kielans ambition att ge motivation för arbetet mot muslimsk extremism är god. Men han gör det på bekostnad av en sanningsenlig historieskrivning; i stället för att skrota myter, sprider han dem, skriver Jacob Rudenstrand med anledning av en serie artiklar av muslimska ledare, debattörer och akademiker som DN Kultur publicerade under sommaren.

Tro och Liv · Publicerad 00:00, 11 dec 2017

Lagom till reformationsjubileet diskuteras frågan om även islam kan reformeras – i den betydelse att strömningar inom religionen kan göra sig av med det våldsbejakande idégodset. Det var utgångspunkten i en serie artiklar av muslimska ledare, debattörer och akademiker som DN Kultur publicerade under sommaren.

I en av artiklarna skriver imam Abd al Haqq Kielan att problemet med politisk islam egentligen ligger i reformrörelserna ”som på olika sätt kapat religionen”. Enligt Kielan spreds islam först genom handel och ”gynnsamma mänskliga relationer”. ”Myten att ’islam spreds med svärdet’ kan alltså skrotas”, fortsätter han.

Kielan skriver att det osmanska riket "hade ett stort mått av religiös kulturell frihet” samt att Andalusien, det muslimskt dominerade Spanien mellan början av 700- till slutet av 1400-talet, ”bringade vetenskaperna till Europa och möjliggjorde renässansen och upplysningstiden. Det har aldrig funnits en motsättning mellan tro och vetande i islam, såsom det fanns i medeltidens Europa.”

Kielans ambition att ge motivation för arbetet mot muslimsk extremism är god. Men han gör det på bekostnad av en sanningsenlig historieskrivning; i stället för att skrota myter, sprider han dem.

I God's Battalions: The Case for the Crusades (2010) redogör religionssociologen och hedersdoktorn vid Lunds universitet, Rodney Stark, för islams spridning utanför den arabiska halvön efter Muhammeds död. År 633 invaderade muslimska arméer Syrien, då en kristen provins i det Östromerska riket.

Efter att Jerusalem intogs 638 invaderades Egypten och resten av den nordafrikanska kusten, som då var en stor kristen region.

På flera platser behandlades icke-muslimer som andra klassens medborgare och fick bland annat betala en så kallad dhimmi-skatt. Även kristna pilgrimer utsattes för flera övergrepp.

Beträffande det osmanska riket skriver Harvardhistorikern Niall Fergusson iCivilization (2011): "Det är sant, judar och kristna tolererades i det osmanska riket, i den meningen att de kunde bo där. Men deras status låg närmare judarnas i det medeltida Europa – begränsade till specifika områden och yrken, samt beskattade på en högre nivå."

Även Kielans beskrivning av Andalusien kan problematiseras. Den är visserligen inte unik; om man besöker Islamguiden.se kan man till exempel läsa: "Muslimernas stora tolerans gentemot judar och kristna präglade Islams storhetstid i Spanien”, och i historiekursen vid Stockholms universitet ingår Yalehistorikern Maria Rosa Menocals The Ornament of the World som kurslitteratur.

Bland annat hävdar hon att Andalusien var ”en rik och blomstrande kultur”, där man kompromissade med sina respektive övertygelser.

Både bland journalister och politiker förekommer samma bild. Enligt The Economist exemplifierade Andalusien hur ”dåtidens muslimska regenter var långt mer toleranta gentemot människor med annan religion än vad kristna var”.

Mohammad Fazlhashemi och Ronny Ambjörnsson försöker i den aktuella boken Visdomens hus (Natur & Kultur) att nyansera bilden av det muslimskt dominerade Spanien, men sträcker sig bara till att skriva om kristnas "politiska motsättningar med islam", samtidigt som de beskriver kalifatets huvudstad Cordobas "rika kulturliv".

Historien är däremot mer komplex.

I The Myth of the Andalusian Paradise ger historikern Dario Fernandez-Morera en annan bild.

Fernandez-Morera, som till vardags undervisar i medeltida spansk litteratur, kultur och historia vid Northwestern University, USA, har gjort en diger forskningssammansställning – en tredjedel av den 348-sidiga boken består av källhänvisningar till spanska, latinska, arabiska och hebreiska originalverk.

I det muslimskt dominerade Spanien förstördes kyrkor och i deras ställe byggdes moskeér, däribland moskén i Cordoba (som sedermera återerövrades till en kyrka), icke-muslimer fick dhimmi-status, kvinnor förslavades, mark konfiskerades. Påbjudet av den samtida Maliki-rättsskolan.

Fernandez-Morera citerar bland annat den muslimske historiken Ibn Hayyans (987–1075) redogörelse där Cordobas emir Al-Haqam I:s slaktade en grupp ”omedgörliga” kristna konvertiteter till islam vid en bankett i Toledo.

”Så snart som en av Toledos invånare klev in genom dörren, togs han till kanten av stor grop som regenten hade förberett och sedan blev hans huvud avhugget /…/ och massakern nådde 700 män.” Knappast uttryck för tolerans.

Det går också att invända mot beskrivningen av den kristna medeltiden som vetenskapsfientlig. Antika grekiska texter var till exempel flitigt lästa vid kristna kloster.

Och som den engelske historikern James Hannam skriver iGenesis of Science (2011): "I motsats till den populära uppfattningen /…/ har senare forskning visat att medeltiden var en period med enorma framsteg inom vetenskap, teknologi och kultur /…/ Medeltiden lade grunden för den västerländska civilisationens största bedrift, nämligen modern vetenskap.”

Det är problematiskt att DN Kultur, som vanligtvis kritiserar alternativa fakta, okritiskt publicerar Kielans text, som skulle kunna beskrivas som historierevisionism. Det hjälper knappast de muslimska aktörer som vill motverka extremismen.

Det är problematiskt att DN Kultur, som vanligtvis kritiserar alternativa fakta, okritiskt publicerar Kielans text, som skulle kunna beskrivas som historierevisionism.

Kristna scouter får behålla kommunala bidrag

Göteborg. Göteborgs kommunpolitiker har tänkt om. Efter att ha stoppat bidrag till religiös verksamhet, som till exempel Equmenias scouter, finns nu en öppning.