Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Hanna utanför ingången till det hus hon bodde i under sin barndom. Nu är hon upprättad och har ett leende på läpparna. Foto: Lukas Berggren

”Trodde jag var född till sexleksak”

Hanna tillhör det föraktade badifolket i Nepal och utsattes därför ofta för våldtäkter under sin uppväxt. Men hon räddades från helvetet och blev kristen. Nu vill hon studera till läkare i Sverige och hjälpa andra badiflickor. Världen idag mötte Hanna vid ett återbesök i byn där allting började.

Nyheter · Publicerad 00:00, 11 dec 2013

Hanna, 19 år, är född och uppvuxen i en liten by utanför staden Surkhet i västra Nepal. Byn är befolkad av badifolket, som står allra längst ner på det hinduiska kastsystemets skala, till och med nedanför de kastlösa. De kallas ibland för "de orörbara bland de orörbara" och betraktas av omgivningen som hundar eller råttor, utan något värde. Män från högre kast ser som sin självklara rätt att trakassera, våldta och sexuellt utnyttja kvinnor och flickor från badifolket. Det gäller bara att tvätta sig ordentligt efteråt. Unga flickor betraktas av omgivningen och av sig själva som sexleksaker, födda med syftet att tillfredsställa män sexuellt. Många är inte mer än 8-10 år när de blir våldtagna för första gången. Själv trodde Hanna att Badiflickor var födda till sexleksaker.

Bland badifolket är det inte ovanligt med lokala bybordeller, där i vissa fall både mormor, mamma och dotter säljs av mannen i huset. En gammal tradition bland badifolket är att en man går runt med sin fru och sina döttrar bland husen och spelar sarange, ett slags enkelt stränginstrument. Om mannen som lyssnar gillar det han hör eller ser, får han mot en blygsam summa ta med sig musikantens fru och döttrar in till sig och ha sex med dem.

Världen idag följer med Hanna på återbesök till byn, då hon ska få träffa sin familj, sina släktingar och sina vänner igen. Byn ligger vackert på en flodbädd vid Himalayas sluttningar, men livet i byn är mycket enkelt. Det råder stor brist på mat och det finns ingen möjlighet att odla marken. Människor bor i enkla hyddor, som släpper igenom både köld och vind. Hanna berättar att fattigdomen under hennes uppväxt ledde till att hennes fem systrar tvingades att sälja sina kroppar till alla som var intresserade. Hennes släktingar sålde storasystern till en bordell i Indien, medan de andra systrarna blev bortgifta som väldigt unga.
– Jag skulle vilja beskriva livet i byn som ett helvete, för män kunde tafsa på vem de ville.Vi flickor levde med en ständig rädsla för att män skulle komma och våldta oss, berättar hon när Världen idag möter henne för en intervju.

Själv blev hon våldtagen "åtskilliga gånger". Men som ung tjej var det inte lätt att stå upp för rättvisan, även om hon ville. Hon berättar om många besök i byn – från bland annat politiker och journalister – som lovade att göra något åt situationen. Men ingenting hände och i stället våldtog även de tjejerna i byn. En av journalisterna kom och gjorde en intervju och våldtog sedan Hannas syster. Att åka buss var en omöjlighet utan att män kom fram och tog henne på brösten eller mellan benen.
Jag frågar om det inte gick att anmäla övergreppen till polisen.
– Polisen? De kom också till byn för att ligga med våra flickor, så hur skulle de kunna stå upp för rättvisan? säger hon med förtvivlan i rösten.
Hanna beskriver en desperat känsla av maktlöshet. En maktlöshet som kulminerade när hon var tvungen att åka till sjukhus på grund av en utdragen, kraftig huvudvärk. Hennes pappa följde med till skallröntgen. När läkaren såg i hennes papper att hon var en "badi" sade han åt pappan att gå ut från rummet och bad sedan Hanna att klä av sig alla kläder.
– Jag kunde inte förstå varför jag skulle ta av mig alla kläder när jag skulle göra skallröntgen. Men när jag frågade försökte han våldta mig, säger hon, nu med tårdränkta ögon.
Hon skrek, tog på sig kläderna och sprang ut till sin pappa. Men när hon berättade för pappa blev responsen: "Berätta inte för någon, vi är födda att underhålla människor". Hon beskriver hur hjärtat brast, när inte ens hennes pappa stod upp för henne. Händelsen innebar att hon fullständigt tappade hoppet om att någon skulle kunna hjälpa, eftersom alla bara ville utnyttja henne.

En dag för sex år sedan kom Rajendra (Raju) Sundas, en pastor från Katmandu, på besök till hennes by. Hanna var den första Raju mötte i byn och den allra första från badifolket han mött. Raju berättade att han ville hjälpa folket i byn och att han ville erbjuda de unga flickorna boende, mat och utbildning i Katmandu. Många i byn började sprida rykten om Raju, att han egentligen var en sexköpare och att hans syfte var att sälja tjejerna till bordeller. Men Hanna såg något annorlunda i Raju och försvarade honom inför de andra.
– Jag märkte en sådan skillnad på hans attityd och beteende jämfört med andra män. Han tafsade inte på oss och gav aldrig intryck av att vara en kund, berättar Hanna.

Hanna, och ett flertal andra tjejer, följde med till ett av Love Nepals boenden i Katmandu, och när hon kom dit tyckte hon att hon hade kommit till ett paradis. Hon möttes av människor som visade kärlek, omtanke och respekt. Hon fick duscha, fick nya och rena kläder, en varm säng att sova i och god mat. Men att lära sig gå på toaletten vid 13 års ålder var inte så enkelt, minns hon och skrattar.
– När vi såg toaletten började vi skratta, för vi hade inte en aning om hur man skulle använda den.
Det vänliga bemötandet och ärligheten hon mötte hos Raju och bland personalen gjorde att hon också blev nyfiken på varför de var så annorlunda jämfört med de människor hon tidigare mött. En längtan efter att lära känna Jesus föddes. Det resulterade i att hon bestämde sig för att bli en kristen. Hon, som hade tänkt att hon skulle dö i tårar och hopplöshet, hade fått ett nytt liv. Hade hon stannat kvar i byn är hon övertygad om att hon hade blivit såld till någon bordell, som så många andra. Hon beskriver hur alla tårar torkades när hon kom till Katmandu.

Sakta men säkert växte också självkänslan. Att ta på sig skoluniformen var den största glädjestunden i hennes liv, berättar hon. Hon hade bara sett ministrar på tv med slips tidigare, så när hon fick på sig slipsen tänkte hon att hon en dag ska bli en mäktig kvinna som kämpar för badifolkets rättigheter.
Nu har Hanna bara ett prov kvar innan hon slutar grundskolan och sedan ska hon gå på engelspråkigt college. Därefter är målet klart; hon vill studera till läkare i Sverige.
– En läkare försökte våldta mig, men jag vill bli en läkare med ett annat hjärta, som kan hjälpa mitt folk i sin stora nöd. Jag vill dela med mig av både evangeliet och medicinsk hjälp, säger hon med hoppfull blick.
I våras var Hanna en av fyra tjejer som i Love Nepals regi flög till Sverige för att berätta om sitt liv. Det var första gången på 200 år som någon från badifolket har rest utanför Nepal eller Indien. Att ordna med papperen var ingen enkel sak, eftersom badifolket inte är registrerade som medborgare. Väl i Sverige fick Hanna och de andra tjejerna bland annat träffa biståndsminister Gunilla Carlson (M) och berätta om badifolkets situation.
– Jag var jättenervös innan, men efter det mötet växte min självkänsla, säger Hanna med stolthet i blicken.

Hanna beskriver hur hon tidigare alltid var rädd för att skriva sitt efternamn – Badi –men att hon nu är stolt över att vara en "badi". Hon har insett att tanken på Badifolket som sexleksaker, eller som djur, är ett mänskligt påfund. Hennes tänkande har förändrats genom hennes kristna tro, säger hon.
– Jag inser att jag är älskad av Gud och betydelsefull, precis som alla andra människor, oavsett vad andra säger.

Genom tron har Hanna också fått hjälp att förlåta. Hon var väldigt arg på sin pappa, men har nu förlåtit honom. Hannas egen syster blev såld till en bordell i Indien av en person som numera har blivit en kristen och är lokal pastor i byn. Hanna berättar att hon från början tyckte väldigt illa om honom. Innan hon blev kristen ville hon sticka en kniv i honom och under två års tid kunde hon inte förlåta honom. Men sedan hon blivit kristen har såren sakta läkts och hon har nu förlåtit även honom.
– Tidigare var jag väldigt temperamentsfull, men nu har jag fått hopp om att rättvisan ska segra och då kan jag kanalisera vreden på ett konstruktivt sätt, säger hon.

På utsidan är väldigt mycket sig likt i byn, sedan Hanna flyttade därifrån för sex år sedan. Problemen med sexuella övergrepp är inte helt borta. Vi får höra att samma morgon som vi besöker byn har en ung tjej misshandlats och våldtagits av sin egen svärfar.
Men attityden bland många människor är annorlunda nu, berättar Hanna. Tidigare var det alltid slagsmål och gräl i byn, men sedan evangeliet har kommit till byn är det mer fridfullt. Respekten, kärleken och förlåtelsen växer, och dag för dag minskar våldtäkterna och försäljningen av flickor till bordeller.

Ungefär 50 procent av byn har blivit kristna, sedan den där dagen för sex år sedan då Raju kom dit. Hannas föräldrar kom till tro för ett och ett halvt år sedan. Pappa Lalu beskriver skillnaden.
– Tidigare mådde vi alltid dåligt och kände oss tunga till mods, men nu är vi alltid glada och ber för våra barn, säger han och spricker upp i ett leende medan mamma Manisha nickar instämmande.
Hannas glädje över förändringen hos sina föräldrar går inte att ta miste på. Men hon blir bestämd när hon säger att hon vill ta upp kampen för att fler unga flickor ska bli fria från sextrakasserier, våldtäkter, prostitution och trafficking. Och hon nämner två nycklar för att rädda fler; evangelium och utbildning.
– Evangeliet förändrar människors sätt att tänka om sig själva och andra, samtidigt som det ger kraft att förlåta. Men tjejerna behöver också utbildning för att kunna förändra sina liv. Jag är så glad att jag har fått både evangelium och utbildning, säger hon.

Hon nämner att Bibeln talar om hur "de sista ska bli de första" och att hon hoppas att Guds ord ska få nå fler i byn så att alla flickor får möta Guds hopp om en förändring. Hon tror att en upprättelse bland badifolket kan få konsekvenser för hela Nepal och att förändringen kan bli en modell för landet. Hon är noga med att skicka med en vädjan till Sverige.
– Vi behöver fortsatt ekonomiskt stöd från Sverige för att kunna upprätta fler flickor.

Fotnot: Sedan Raju mötte Hanna för sex år sedan har 600 flickor räddats till Love Nepals olika flickhem i Katmandu.

Lukas Berggren
lukas.berggren@varldenidag.se

Hanna tillsammans med pappa Lalu och mamma Manisha, som blev frälsta för 1,5 år sedan. Foto: Lukas Berggren

Anmärkningsvärt om vigselplikt av Löfven

Ledare Statsministern vill tvinga alla präster viga samkönade I en stort uppslagenintervju med Kyrkans Tidning den 22 juni ger sig statsminister Stefan Löfven in i debatten om vigselrätt kontra vigselplikt i...

Löfven: ”Alla präster ska viga samkönade”

Kyrkopolitik. Ingen präst i Sverige ska kunna säga nej till att viga samkönade par. Det sa statsminister Stefan Löfven i en intervju med Kyrkans Tidning....