Livet bakom järnridån

Diana Tränkner, som i dag är uppsalabo, växte upp knappt två mil utanför Berlin, på den östtyska sidan om gränsen. Orten hette Nauen, populärt kallad Funkstadt för sin historia inom radiokommunikation. Här finns bland annat en radiosändarmast som varit i bruk ända sedan 1906, vilket är världsrekord.
Men för många nauenbor var stadens läge också en ständig påminnelse om den närbelägna gränsen mot Västtyskland, och om ett tudelat land.
För Diana Tränkner och hennes syster räckte det att se på den egna familjen för att märka hur politiken påverkade människors vardag.

– Min moster och hennes dotter utvisades från landet som ”statsfiender” 1980, så jag var väldigt politiskt medveten när jag växte upp, berättar hon.

Dianas pappa hade en okuvlig entreprenörsanda, som också hölls mot familjen.

– Eftersom det inte fanns något att köpa i våra affärer brukade pappa, som var glasmästare, köpa in porslin när han var i Polen och sälja vidare i Östtyskland, berättar Diana Tränkner.
Föräldrarnas fritänkande straffade sig socialt; Diana kallades ”kapitalistbarnet” i skolan och saknade kamrater. Dessutom höll säkerhetstjänsten mer än ett öga på familjen.

– Vi kunde ju inte resa någon annanstans på semester än till Tjeckien och Ungern, och varje gång vi passerade gränsen plockade gränsvakterna mer eller mindre isär vår bil för att trakassera oss, säger Diana, som berättar om hur man på en av familjens semesterbilder kan skymta en civilklädd säkerhetspolis bakom en buske.

– Under den resan fick pappa en IKEA-katalog av någon. Den gömde han sedan omsorgsfullt inne i bilens underrede, säger hon.

– När vi sedan kom till gränsen stoppade de oss som vanligt, gav pappa en skruvmejsel och sa: ”Ta nu fram IKEA-katalogen”.