Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Det senaste kyrkovalet förstärkte trenden att kyrkans medlemmar röstar på etablerade politiska partier, skriver Stefan Swärd. Foto: TT

Kyrkovalet behöver reformeras i grunden

Ledare · Publicerad 00:00, 25 sep 2017

Nu har vi haft ett nytt kyrkoval. Trots den världsberömda svenska sekulariseringen där vi betraktas som ett folk av ateister är ändå drygt sex miljoner svenskar medlemmar i Svenska kyrkan. Och minskningen av detta medlemstal är mycket mindre än vad man kunde tänka sig när Svenska kyrkan i början på förra decenniet blev ett samfund bland de andra.

Vi blev återigen påminda om Svenska kyrkans stora medlemsantal föregående helg då vi hade ett kyrkoval. Att politiska partier ställer upp i detta kyrkoval var obegripligt före kyrkans separation från staten och är ännu mer obegripligt när kyrkan har skilts från staten.

Eftersom den breda majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar är passiva och icke-engagerade medlemmar, leder det till att man i regel röstar på sitt vanliga politiska parti även i kyrkovalet. De nomineringsgrupper som försöker mobilisera aktiva kyrkkristna som skapas lokalt och på riksnivå, genom bland annat Frimodig kyrka, har svårt att konkurrera med de etablerade politiska partierna med dessa förutsättningar.

Det senaste kyrkovalet förstärkte trenden att kyrkans medlemmar röstar på etablerade politiska partier. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna var valets vinnare. Även POSK, partioberoende i Svenska kyrkan, lyckades samla breda väljargrupper.

De som förlorar mest på systemet är de partier som av principiella skäl inte ställer upp i kyrkovalen. Där har i vissa fall fristående organisationer startats, som har viss personmässig anknytning till olika partier, men som rent organisatoriskt står helt fria. Det gäller både Kristdemokrater för en levande kyrka, Fria liberaler i Svenska kyrkan och Borgerligt alternativ, som är sprungna ur Moderaterna. De här organisationerna klarar helt enkelt inte att konkurrera med de etablerade partierna, som ställer upp med partinamnen. De nya alternativen bidrar dessutom med viss oklarhet för väljarna gällande partikopplingen.

Hur som helst, nuvarande ordning där vissa partier ställer upp i kyrkovalet med sina partinamn gynnas av systemet och det missgynnar de partier som lämnat kyrkovalet av principiella skäl.

Och de olika nomineringsgrupper som organiserar kyrkligt engagerade och aktiva, bland annat Frimodig kyrka, klarar inte konkurrensen med de stora och välkända partierna och deras välorganiserade valapparat.

Därför är det angeläget med fortsatta diskussioner om reformering av kyrkovalet.

Även om jag själv alltid har hört till den karismatisk-evangelikala flanken i svensk kristenhet har jag alltid samarbetat med Svenska kyrkan. Jag har sedan 20-årsåldern suttit med i olika ekumeniska råd i olika delar av Stockholm, där Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och frikyrkorna har samverkat kring frågor som är av gemensam nämnare.

Min samlade erfarenhet är att frikyrkor ofta är överlägsna på att utveckla ett deltagande och aktivt gudstjänstliv där det finns en gudstjänstfirande församling. Man är oftast också överlägsen på att skapa en lärjungaformande miljö i församlingen där människor kommer till tro, växer som kristna och börjar ta ansvar i församlingen. Frikyrkornas knappa ekonomiska resurser gör att det mesta måste göras genom ”det allmänna prästadömet”, genom frivilliga insatser.

Svenska kyrkan är dock överlägsen när det gäller kontaktytan mot samhället och att ha skapat en goodwill hos breda befolkningsgrupper. Även alla kyrkans passiva medlemmar har ofta en kontakt med kyrkan när livet krisar, vid de stora högtiderna eller vid de avgörande tillfällena i livet.

På vissa områden kan vi lära av varandra. Att förena frikyrkligt engagemang med svenskkyrklig bredd vore nog en önskvärd mix för många. Men om Svenska kyrkan ska kunna ta vara på de kyrkligt aktivas engagemang behöver det politiska systemet reformeras i grunden.

Att politiska partier ställer upp i detta kyrkoval var obegripligt före kyrkans separation från staten och är ännu mer obegripligt när kyrkan har skilts från staten.

Har det blivit legitimt att hata judar i Sverige?

Ledare Antisemitism Jag besökte nyligen Malmö och hade ett möte i närheten av den judiska synagogan. En skylt förklarar att området är tv-övervakat och synagogan är...