Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Som Jesus och Petrus mötte tiggaren kan vi möta tiggaren i dag, skriver Per Ewert. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Hur ska vi möta tiggaren?

Ledare · Publicerad 00:01, 26 apr 2017

Frågan återkommer ständigt hur samhället bör hantera de tiggare som blivit vardag i svensk gatubild. Åsikterna pendlar mellan en bryskt hårdhänt och en naivt översnäll linje. Många debattörer fastnar dock i det kortsiktiga perspektivet, snarare än att se till tiggeriets rötter och hur problemet ska lösas på sikt. För ett problem är det, på flera plan, och det löses inte genom att fler ger en peng i tiggarens mugg. Ofta kan det faktiskt vara tvärtom.

Norska NRK visade i förra veckan en avslöjande granskning om situationen i staden Bergen. Under två år har de följt verksamheten med dold kamera, och bilderna visar att en del tigger på egen hand just för att klara sig ur fattigdomen.

Programmets fokus var dock de kriminella grupper där tiggandet bara var en liten del, och där de stora inkomsterna i stället kom från droghandel och organiserad prostitution, där kvinnor från Rumänien såldes och utnyttjades. Männen å sin sida skrattade och skröt på sociala medier över sina tjocka sedelbuntar.

Den skamlösa brottsligheten har väckt avsky i Norge, och NRK-reportaget borde öppna även svenska politikers ögon för att vårt land knappast heller är immunt mot detta.

Samtidigt finns risken att den här typen av reportage gör att tittarens hjärta hårdnar och blir cyniskt, även inför de medmänniskor som är i verklig nöd. Ja, det är sant att tiggeriet bör upphöra. Men inte i första hand för att vi vill slippa se tiggare på gatan, utan för att det i grunden är ovärdigt för en människa att tigga för sin försörjning.

När en kristen söker vägledning i svåra frågor finns det alltid en god ledstjärna: Hur agerade Jesus i ärendet? Nya testamentet beskriver flera tillfällen där Jesus och apostlarna mötte tiggare. Men inte på något ställe berättas det att Jesus eller apostlarna ger dem några pengar. Men likafullt ser vi hur både Jesus och apostlarna vid varje tillfälle hjälper tiggaren.

Jesus löser inte en tillfälligt ekonomisk nöd, men däremot möter han alltid tiggarens djupare behov. Hans normala bemötande är att hela tiggarens sjukdom så att denne inte längre behöver tigga för sin överlevnad.

Jesu agerande säger oss att en människa alltid blir mer hjälpt av att komma ur sitt tiggeri, än att få en tillfällig hjälp i form av en slant. Detta blir kanske allra tydligast i Petrus och Johannes möte med den lame tiggaren i Sköna porten.

Vi kan nog alla medge att det är en utmaning att möta en tiggares blick. Instinktivt är det alltid lättare att titta bort och bara gå vidare. Men här ber Petrus uttryckligen tiggaren att se på dem. En ögonkontakt öppnar nämligen också en hjärtats koppling som säger: Vi är medmänniskor, du och jag. När kontakten väl är öppnad gör Petrus ett viktigt ställningstagande: ”Silver och guld har jag inte, men det jag har, det ger jag dig.” Så får den lame tiggaren ta emot ett Guds helande, och hans liv förvandlas.

Detta bibliska budskap skulle vi också kunna tillämpa i vår tid. Det är omöjligt att veta om tiggaren utanför butiken verkligen vill hjälpa sin fattiga familj därhemma, eller om han eller hon är en bricka i ett kriminellt nätverk. Men i båda fallen är en peng i skålen ingen verklig hjälp. Vi kan göra långt mer nytta genom att i stället stödja de hjälporganisationer som arbetar för att förändra mönster i tiggarnas hemländer.

För en verklig lösning behöver också polis och politiker orka ta kloka och nödvändiga beslut. Om båda dessa spår hanteras med både hjärna och hjärta är det viktiga steg mot det långsiktiga målet att alla människor ska få en värdigare försörjning än att tigga.

Jesus löser inte en tillfälligt ekonomisk nöd, men däremot möter han alltid tiggarens djupare behov.