De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Hela befolkningen påverkas när staten ändrar definitionen av vad ett äktenskap är, skriver Olof Edsinger. Foto: Erik Nylander/TT

En slopad heteronorm är ingen liten bagatell

Ledare · Publicerad 08:56, 4 aug 2017

Vi är mitt uppe i Stockholms Pridevecka, och det kan vara läge att reflektera över hbtq-rörelsens påverkan på vårt svenska samhälle. Om detta skulle man kunna skriva mängder av artiklar, men här och nu smalnar vi av det till den könsneutrala äktenskapslagstiftningen.

Ett av de främsta argumenten för att förändra den svenska äktenskapsbalken var att detta inte skulle påverka den heterosexuella majoriteten. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt talade om att utvidgningen av äktenskapsbegreppet inte skulle ta bort något från dem som gift sig enligt den traditionella ordningen – bara lägga till något för dem som tidigare inte fått kalla sin relation för ett äktenskap.

De som argumenterade mot detta påpekade att möjligheten för samkönade par att gifta sig skulle få dramatiska konsekvenser för själva normbildningen. Inte minst skulle den försvaga kopplingen mellan äktenskapet och de individer som lagen till stor del är skriven för att skydda: barnen. Som bekant är det omöjligt för ett samkönat par att vara biologiska föräldrar till ett och samma barn.

Vad har då hänt med normbildningen sedan Sverige fick en könsneutral äktenskapslag? Det första som kan nämnas är att argumenten från kampanjen för den nya ordningen har kommit att betraktas som legitima även när de inte håller måttet.

Ett sådant argument är att det skulle vara diskriminerande att inte öppna upp äktenskapet för par av samma kön. Men rent sakligt är detta fel. Inom rättsväsendet talar man om diskriminering när ”lika fall behandlas på olika sätt”. Men den sterila föreningen mellan två personer av samma kön kan aldrig vara detsamma som den (potentiellt) fruktbara föreningen mellan två personer av olika kön. Vare sig FN-stadgan eller Europakonventionen talar därför om äktenskapet som en mänsklig rättighet annat än för vuxna individer av motsatt kön.

Ett annat undermåligt argument som dyker upp i debatten är att ”all kärlek är bra kärlek”. Med detta tycks man mena att en traditionell definition av äktenskapet innebär ett ifrågasättande av djupet i de känslor som homosexuella par kan ha för varandra.

Men så är naturligtvis inte fallet. Snarare är det en missuppfattning att ett lands äktenskapslagstiftning skulle ha så mycket med romantik att göra. Rent krasst bryr sig ju inte staten om intensiteten i de giftassugnas kärlek. Vad den däremot bryr sig om är att den förening mellan en man och en kvinna som kan ge upphov till barn får så goda förutsättningar som möjligt rörande uppfostran, hälsa och social och ekonomisk trygghet.

Därmed också sagt att den könsneutrala äktenskapslagstiftningen förstärker den redan utbredda missuppfattningen att äktenskapet främst är en fråga om känslor. Och allvarligare ändå: den gör äktenskapet till en rättighetsfråga för vuxna, snarare än ett skydd för det uppväxande släktet.

De senaste åren har vi även kunnat se hur kritiken mot den så kallade heteronormen har vuxit sig allt starkare. Även detta är helt följdriktigt, för om äktenskapet inte längre sätter barnen och uppfostran i centrum, och om samkönade relationer är en lika stor hjärtefråga för staten som äktenskap mellan en man och en kvinna, måste man i praktiken betrakta själva heteronormen som sin fiende.

Därför måste man också börja tidigt. Den statliga diskrimineringsombudsmannen skickade 2015 ut direktiv till alla svenska förskolor om att de skulle ”se över om verksamheten präglas av heteronormen” samt ”se till att frågor som rör homo-, bi- och heterosexualitet på ett likvärdigt sätt blir behandlade och integrerade i verksamheten”. Man gick även till storms mot den så kallade tvåkönsnormen, bland annat med uppmaningar om könsneutrala toaletter och om att ”se till att förskolan har barnböcker om regnbågsfamiljer”.

Normbildningen i vårt samhälle har med andra ord tagit rejäla kliv sedan den könsneutrala äktenskapslagen infördes. Vissa ser detta som något positivt – andra som något negativt. Men oavsett vilket bör vi kunna vara överens om att Fredrik Reinfeldt hade fel: hela befolkningen påverkas när staten ändrar definitionen av vad ett äktenskap är.

Normbildningen i vårt samhälle har med andra ord tagit rejäla kliv sedan den könsneutrala äktenskapslagen infördes. Vissa ser detta som något positivt – andra som något negativt.

Vill få bort kors från sjukhus

Trend. Sjukhuskyrkorna i Västra Götaland kan komma att tas bort och ersättas med religiöst neutrala rum. Detta enligt ett förslag som Regionstyrelsen vill...

En unik ledares avtryck

Ledare En samhällspåverkare Lewi Pethrus var en unik ledargestalt i svensk kristenhet under 1900-talet. Han blev förmodligen den mest respekterade kristne ledaren i Sverige...

Judisk kvinna tar över Unesco

Ny generaldirektör. Frankrikes tidigare kulturminister, Audrey Azoulay, valdes den 13 oktober till ny generaldirektör för Unesco, Förenta nationernas organisation för...