Vilka tillfällen inser jag hur mycket jag behöver Jesus?

Ni vet det där tillfället när vårsolen lyser in genom fönstren och man plötsligt ser något uppenbaras som man under alla vinterns mörka dagar helt lyckats glömma bort fanns. Smutsen. Dammråttorna som frejdigt glider över golvet och kladdfläckarna som lyser på fönsterrutorna och ljudlöst ropar åt en attHahaha! Här sitter vi, och du har inte ens sett oss! Hur har man kunnat missa dem! Jag dammsög ju inte för så länge sedan, och fönstren de putsade jag ju nån gång för … ett tag sedan. Inte så länge sedan faktiskt. Ändå är smutsen där. Den upphör aldrig att envist komma tillbaka. Vissa stunder önskar man att det var vinter och mörker för jämnan, så man slapp se. Men när ljuset kommer kan man inte dölja smutsen längre. Obarmhärtigt ljus, kan man tycka, som uppenbarar det dolda. Men saken är ju den att ljuset inte gör huset mer smutsigt. Bara hjälper oss att se det, och väcker behovet av att städa av och fräscha upp. Det är härligt efteråt!