De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Samme Gud som just nu är i färd med att riva murar i Mellanöstern, är beredd att riva murar i Sverige!

Gästkrönika · Publicerad 00:00, 21 apr 2017

För ett par veckor sedan hade jag den stora förmånen att medverka vid en stor bönekonferens i Egypten.

Min gode vän Sameh Maurice, pastor i Mellanösterns största evangeliska församling, Kasr al Dobara i Kairo, hade delat med mig det Guds tilltal han fått: att bönedagarna skulle förlösa en ny våg av väckelse i hela Mellanöstern och arabvärlden. Redan uppskattas det att cirka fem–sex miljoner människor tagit emot Jesus enbart i Egypten, sedan den arabiska vårens början. Men detta, sade Sameh, skulle bara vara ’den ringa begynnelsens dag’, jämfört med vad som väntade!

Att be tillsammans med långt över 10 000 brinnande kristna är en fantastisk upplevelse var som helst i världen. Men den blir så enormt mycket starkare när det hela äger rum på en plats som Egypten, tillsammans med en del av Jesu kyrka som lever i förföljelse och där många pliktar sin tro med sina liv.

Jag glömmer aldrig det inledande bönepasset, där tusentals av mina egyptiska trossyskon höll om varandra och tackade Gud för förföljelsen, svårigheterna, lidandet – allt det som skakar människor, både kristna och andra, ut ur bekvämlighet och trygghet och gör dem beroende av en levande relation med Jesus. Och hur de sedan bad om Guds förlåtelse för sin gnällighet och sitt klagande.

Vi deltagare från västvärlden stod samtidigt och skämdes ögonen ur oss. Om dessa troende ber om förlåtelse för gnäll, hur många gånger har inte vi gjort oss skyldiga till exakt samma synd, trots att vi lever i en bekvämlighet som de knappt kan drömma om, och tror att ”förföljelse” är när någon skriver något elakt om oss kristna på Facebook? Så oändligt mycket vi har att lära oss av våra syskon i den lidande kyrkan!

Inför konferensen gav Gud mig ordet om Josua och slaget om Jeriko (Josua 6). Hur Guds folk vandrat tysta runt muren i sex dagar och sedan befalldes att höja ett frimodigt segerrop i tro på Guds löfte: att han hade givit dem staden. Jag påmindes om att den arabiska våren, startskottet till så mycket av den väckelse som spritts i det tysta över hela Mellanöstern, startade för just sex år sedan. Och att det nu, det sjunde året, var dags för Guds församling att höja ett profetiskt, frimodigt, trons rop.

Efter att mängder av ungdomar strömmat längst fram i arenan, sänkte sig Guds Ande och ett rop steg upp från tusentals arabiska kristna, mot murar av hat, mörker och död. Ett rop i frimodig tro på att Gud skulle låta berg sänkas, dalar höjas och bereda väg för sin härlighet. Segerropet övergick till ett skanderande av Jesu namn över Mellanöstern, och sedan till vild, jublande glädje och lovsång.

Efter mötet kom en profetissa fram till mig med tårar i ögonen. Herren hade sagt till henne i somras att ”innan mars månads utgång ska ett rop höjas i Mellanöstern, som ska rasera murar och förlösa frälsning”. Detta hade hon delat vid flera konferenser, och efter mötets slut hade hon noterat dagens datum. Den 31 mars.

Min vän. Samme Gud som just nu är i färd med att riva murar i Mellanöstern, är beredd att riva murar i Sverige! Och nycklarna här är exakt samma som där: stark, innerlig bön i Guds församling. Omvändelse från synd. En frimodig, proklamerande kristendom. Kraften i namnet Jesus. Och glädje i den helige Ande!

Att be tillsammans med långt över 10 000 brinnande kristna är en fantastisk upplevelse var som helst i världen.

KD öppnar för att se över lagstiftning

Sena aborter. KD: "Vi kommer att vara grindvakter" Om inte läkarna ser till att det i praktiken finns en säkerhetsmarginal mellan sena aborter och den tidpunkt då det går att rädda för tidigt födda...

Militanta postmodernister gräver demokratins grav

Ledare Få epoker i Europa har präglats av en sådan bred uppslutning bakom begrepp som demokrati och alla människors lika värde som vår. Samtidigt är det...