Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig.
Psaltaren 32:7

Världen idag

Vad vill ni, biskopar?

Bilden är komplex, skriver prästen och debattören Annika Borg, om biskoparnas senaste utspel i migrationsdebatten. Det är ansvarslöst av kyrkliga ledare att gång på gång gå ut med känsloladdade utspel som förenklar en komplicerad situation och skuldbelägger människor.

Debatt · Publicerad 09:03, 27 jun 2016

Iklädda guldbrokad gjorde Svenska kyrkans biskopar nyligen ytterligare ett utspel i flyktingfrågan på Dagens nyheters debattsida. Men vilket samhälle vill de ha?

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om utsatta människor i det svenska samhället och i världen.

Äldre har blivit en ny grupp som söker sig till hjälporganisationer och härbärgen. Många bor hemma trots att de inte klarar av det och hamnar i misär.

Forskare larmar om hur de hemlösa svenskarna (deras uttryck, min anmärkning) är helt osynliggjorda av makthavare och har det allt svårare i Sverige.

Cancerpatienter med svåra hjärntumörer har i veckan vädjat om att få den vård de behöver för att botas eller förlänga livet en tid. En överbelastad vård gör att köerna har vuxit.

I Nigeria dog förra veckan 150 människor av svält i ett flyktingläger där människor sökt skydd för att komma undan den islamistiska terrorgruppen Boko Haram. Barnens situation i lägret är katastrofal.

En halv miljon människor dör varje år i sjukdomen malaria. 70 procent av dem är barn under fem år.

Målkonflikterna i samhället och i världen skapar moraliska dilemman. Hur ska vi prioritera? Ingen människa är en siffra, utan en person med rätt till värdighet och liv.

Men för kristna ledare i Sverige tycks det vi andra brottas med vara svart eller vitt. Senast på DN-debatt den 19/6 gick Svenska kyrkans biskopar ut och fokuserade på en grupp: Den grupp, i huvudsak män, som har resurser och kontakter nog att ta sig till Europa. Även Sveriges Kristna Råd (SKR) har i ett uttalande den 21/6 gjort detsamma.

Värna barnen, skriver biskoparna. Ja, det finns en hel värld av barn att värna.

Jag tänker på barnen jag såg på en soptipp utanför Nairobi i Kenya. Eller en flicka i ett läger i Libanon, på vilken inga resurser någonsin kommer att satsas för att hon ska kunna ta sig till Europa.

Jag kommer ihåg en blek liten treårig unge i Sverige som matvägrade, men som inte kunde få psykologtid inom överskådlig tid.

I artikeln i Dagens nyheter är biskoparna felinformerade. De verkar tro att de som anlände till Sverige förra året inte får möjlighet till anhörigåterförening. Men de 150 000 människor som kom till Sverige före den 24 november 2015 omfattas av de tidigare reglerna för anhörigåterförening. Det är ett enormt åtagande för det svenska samhället, som redan är ansträngt.

Som kristen brottas jag med frågorna om världens lidande, människans ofullkomlighet, tillvarons orättvisor och samhällets ökande målkonflikter. Många av oss konfronteras dagligen med hur vi ska prioritera i en värld där de utsatta minsta finns överallt.

Många kommuner har larmat om att de inte klarar att ge invånarna den service de har rätt till, med problem och även lidande som följd.

Ute i församlingar går diakoner och andra på knäna och har svårt att veta vilken verksamhet de ska nedprioritera i församlingsbygget.

Situationer på asylboenden har gjort att kyrkliga arbetsledare valt att inte sända sin personal dit då det inte känns tryggt.

Bilden är komplex och det är ansvarslöst av kyrkliga ledare att gång på gång gå ut med känsloladdade utspel som förenklar en komplicerad situation och skuldbelägger människor.

Under REVA-debatten 2013, som handlade om ifall polisen skulle få göra kontroller i enlighet med utlänningslagen, riktade kyrkorna kraftig – samma – kritik mot Sveriges politik.

Eftersom biskoparna regelbundet gör realpolitiska utspel, och använder den kristna tron som legitimitet för sin linje, behöver de nu börja avkrävas realpolitiska svar om prioriteringar. Att använda sin maktposition för åsikter i tunga samhällsfrågor för att sedan retirera och påstå att man inte har några lösningar är inte seriöst.

På bland annat följande frågor är biskoparna svaret skyldiga:

För att klara den situationen nu och i framtiden: Ska skatterna höjas rejält eller ska vi acceptera en sämre välfärd för alla?

Hur ska befintliga system klara av att handlägga alla ärenden, när de i dagsläget har stora svårigheter?

Finns det en gräns för hur många människor Sverige kan ta emot eller ska vi i praktiken ha öppna gränser?

Ska alla människor som kommit till Sverige under det senaste året ges amnesti?

Ska vi flyga in barn från flyktingläger runt om i världen som lever under katastrofala förhållanden?

Är det i själva verket en värld med öppna gränser och en gemensam påse pengar som överstatligt fördelas, lika till alla, som biskoparna har som vision? Ett slags världsplanekonomi, i linje med den uppfattning som funnits och finns inom Miljöpartiet och som uttrycks i FN:s nya millenniemål Agenda 2030?

Kyrkoledare i Irak och Syrien vädjar om att få hjälp på plats för att kunna stanna kvar i sina länder och ropar till oss att Europa inte ska ”ta deras barn och ungdomar”. Varför speglas inte det i biskoparnas utspel?

Målkonflik- terna i samhället och i världen skapar moraliska dilemman. Hur ska vi prioritera? /.../ Men för kristna ledare i Sverige tycks det vi andra brottas med vara svart eller vitt.

Alliansens Norlén (M) valdes till talman

Talman. Moderaten Andreas Norlén valdes med bred marginal till ny talman i riksdagen. I striden om andre vice talman tänker Socialdemokraterna rösta på...

Den nya gnosticismen

Ledare Letar sig in även i genusvetenskapen En av mänsklighetens mest seglivade irrläror är den som går under beteckningen gnosticism. Begreppet kommer från det grekiska ordet för kunskap,...

OAS-möte hålls i Ljungby

Sommarkonferens. 2019 års sommarmöte för Oasrörelsen kommer att arrangeras i småländska Ljungby, meddelar OAS på sin Facebooksida.