Ert tal ska alltid vara vänligt kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Kolosserbrevet 4:6

Världen idag

Sheila fick hopp om att Jesus kunde hjälpa henne

Sheila Mustaq har under sin knappt femtioåriga levnad upplevt stora genomgripande förändringar. Hon växte upp som kristen, gifte sig med en muslim och konverterade, men efter ett möte med Jesus gjorde livsvägen ännu en U-sväng.

Vittnesbörd · Publicerad 14:00, 5 maj 2020

Sheila Mustaq är en afrikansk kvinna med stil och intelligens, självdistans och humor. Hon växte upp i ett intellektuellt hem i Kenya, där mamman var lärare och pappan rektor. Av tradition var familjen med i katolska kyrkan, men de hade ingen personlig tro.

I hemmet värderades prestation högst, och Sheila kände tidigt av pressen att göra sin krävande mamma nöjd.

– Av sammanlagt åtta syskon var jag den andra i ordningen, men som äldsta flicka hade jag ett större ansvar, berättar hon.

– Jag hade svårt att acceptera att mamma ställde så stora krav på mig och straffade mig ibland. Men jag var utåtriktad, självständig och levnadsglad. 

Rent materiellt hade Sheila det bättre än de flesta i Kenya. Hon hade kläder och mat och fick gå i fina skolor. Men på det känslomässiga planet fungerade det inte lika bra; Sheila var svältfödd på närhet, uppmuntran, fysisk beröring och uppskattning för sin egen skull.

När hon så mötte en 12 år äldre indisk man kände hon sig sedd för första gången i livet. Sedan gick processen mycket snabbt. Inom sex månader var de gifta, och Sheila hade då också konverterat till islam.

Både Sheila och hennes make hade med sig inre sår och tunga ryggsäckar in i äktenskapet. Mannen utövade de religiösa påbuden som förväntades av honom som muslim, men i praktiken upprepade han bara inlärda fraser.

– Som afrikan och kristen måste jag ta steget att konvertera till islam för att bli accepterad av min mans familj. Jag fick namnet Fatima och började bära slöja och traditionella kläder, säger Sheila.

Efter fyra års äktenskap flyttade familjen till Sverige; Sheilas man hade bott här tidigare, var svensk medborgare och hade två barn här med en annan kvinna. Ensam i ett främmande land, med en otrogen och frånvarande man, var det som om rullgardinen hade gått ner över Sheilas liv. 

– I Kenya hade jag varit en aktiv kvinna och framgångsrik i mina studier. Nu levde jag i ett land där jag inte kunde språket och min muslimska klädsel stängde mig ute från det svenska samhället, minns Sheila.

– Det enda som hindrade mig från att ta livet av mig var oron för hur det då skulle gå för barnen. 

Sheila började studera svenska och studierna gick bra. Ändå kändes det tungt. Mannen var borta långa perioder och hon kände sig oälskad och förkastad.

I sin förtvivlan stod hon på balkongen och funderade på att hoppa för att bli av med alla bekymmer. 

– Desperat ropade jag då till Gud: ”Om du räddar mig från den situation jag lever i, så kommer jag att leva för dig.”

En vecka senare satt Sheila på tunnelbanan på väg till stan då en kvinna satte sig mitt emot henne.

– I vanliga fall såg människor bara min slöja, de såg inte mig – en ensam kvinna, så utlämnad och hjälplös. 

Men kvinnan mitt emot hälsade på Sheila och sade att hon var på väg till kyrkan. Sheilas första reaktion var: Finns det kyrkor här? 

– Jag hade bott i Sverige i fyra år och ingen verkade vilja prata om Gud i det här landet. Men den här kvinnan talade om Jesus som någon man kan ha en personlig relation med.

– Det gav mig hopp om att Jesus skulle kunna hjälpa mig också, säger Sheila.

Hon fick kvinnans nummer och började ta kontakt med sin nyvunna vän. Äntligen hade hon någon att prata med! 

Vännen bjöd med henne till kyrkan, och Sheila tog på sig vanliga kläder under sin muslimska dräkt och åkte dit. Väl i kyrkan bytte hon om på toaletten.

– Inne i kyrkan kände jag frid och trygghet, minns hon. 

Sheila fick reda på att en kenyansk pastor, Wilfred Lai, skulle komma till kyrkan någon vecka senare för en serie möten. När hon hörde hans namn kom hon ihåg honom från högskolan där de båda gått i Kenya. 

– Plötsligt kändes det så nära, som om jag fått besök hemifrån.

– Det kom jättemycket folk, i Sverige hade jag aldrig sett så många människor samlade på en plats. 

Redan första kvällen var Sheila beredd att ta emot Jesus, men hon vågade inte riktigt. När hon sedan kom tillbaka kändes det som om den kenyanske pastorn predikade just för henne. 

– Jag ville ta emot denne Jesus som han talade om, och det kändes som om jag lyftes fram till Jesus. ”Jesus, nu ger jag mitt liv till dig”, det var den enkla bön jag bad. Och den dagen för 21 år sedan började ett nytt, spännande liv för mig. 

Hemma var det ständiga konfrontationer med maken, bråk och kränkningar. Men nu hade Sheila fått en osynlig vän att prata med, någon som alltid hade tid för henne. 

– Min nya väninna köpte en bibel till mig, jag älskade att läsa i den och att be. Men hur skulle jag komma ut ur islam? Min vän sade att jag kunde tala med Jesus om det, på samma sätt som jag pratade med henne. Resultatet blev att jag började klippa sönder mina muslimska kläder och bönemattorna vi hade hemma.

När maken upptäckte vad Sheila gjort blev han rasande och slog henne. Sheila deklarerade då med hög röst att hon nu var kristen och trodde på Jesus. Maken påstod att hon var hjärntvättad, men Sheila stod på sig.

Hon döptes och växte snabbt i sin tro. På kort tid blev hon livligt engagerad i församlingen, samtidigt som relationen med maken bröts.

– När mina nya vänner i församlingen bad för mig till helande försvann depression och ångest, tillsammans med självmordstankarna, och ljus och kärlek kom i stället, berättar hon. 

Mycket har hänt sedan dess. Sheila har uppfostrat fyra barn och arbetat många år inom sjukvården. Samtidigt har hon engagerat sig i olika uppgifter i kyrkan och delar ivrigt med sig av sin tro till människor hon kommer i kontakt med.

Hon har även fått föra flera av sina patienter till tro, och sex av dem har hon fått döpa i vatten.

För några år sedan genomgick Sheila en tuff kamp mot en aggressiv cancer. När hon fick den tunga diagnosen blev hon först rädd, men då hörde hon en röst inom sig som sade: ”Frukta inte, jag är med dig!”

– Tidigare hade jag önskat mig döden, men nu befallde jag i stället döden ge vika. Innan jag skulle läggas in för operation bad några vänner för mig och smorde mig med olja. Jag är tacksam för att sjukvården finns, men jag vill också vara beroende av Jesus. 

Sheila genomgick en lyckad canceroperation och det visade sig att den aggressiva cancern inte hade spridit sig. 

– Jag har gett Gud löftet att alltid leva med honom, och även när lidanden kommer vet jag att Jesus är med mig. Jesus kan hela och upprätta alla som vänder sig till honom – det vet jag av egen erfarenhet, och dessutom har jag sett så många exempel på detta att jag vet att det inte bara är tomma ord, säger Sheila, och hennes ögon strålar. 

Det enda som hindrade mig från att ta livet av mig var oron för hur det då skulle gå för barnen.
”Jesus, nu ger jag mitt liv till dig”, det var den enkla bön jag bad. Och den dagen för 21 år sedan började ett nytt, spännande liv för mig.

Sann mångfald kräver olika åsikter, SVT!

Ledare Blott Sverige svenska stollerier har! Så skulle man kort kunna kommentera veckans uppmärksammade... lördag 30/5 00:00

Sverige är, sin kristna historia till trots, återigen väldigt hedniskt.

Ledarkrönika Vi närmar oss pingsthögtiden med förväntan på att Anden ännu en gång ska få fylla sitt bedjande... torsdag 28/5 00:20
E-tidning
Senaste magasinen

Hundratals nya medlemmar efter ny inriktning

Församlingsliv. På de senaste åtta åren har Pingstkyrkan i Skövde välkomnat 274 nya medlemmar. Det är resultatet av...

Vad händer med djuren efter döden?

Mot väggen ”Vi som tror på Jesus som vår frälsare kommer ju till honom när vi dör eller vid Hans återkomst....

Joel Halldorf, 40 år

Jubilar. Joel Halldorf föddes in i en välkänd pingstfamilj, där han fått både vägledning och inspiration för...