När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Hon föddes i fel stjärntecken – kastades på soptippen

Då förbannelse hotade familjen i och med Sinchanas födelse valde föräldrarna att kasta bort henne. Hon överlevde, men behandlades som slav i sin nya familj och beslöt slutligen ta livet av sig. Hon fick då rådet av några hinduer att söka hjälp – i Bibeln.

Vittnesbörd · Publicerad 08:00, 12 nov 2019

Mänskligt sett började livet uruselt för Sinchana Anthony. Hon föddes i staten Kantanaka i sydvästra Indien i en hinduisk familj. När fadern gick till den hinduiske prästen för att ställa den nyföddas horoskop, visade det sig att hon var född i fel stjärntecken. Det fanns en förbannelse över hennes framtid.

Men vad värre var, hela familjen skulle bli förbannad och olycklig genom hennes födelse.

På grund av det invecklade i konsten att ställa ett sådant horoskop kunde föräldrarna dock inte på förhand räkna ut om barnet skulle bli till välsignelse eller förbannelse. Det måste prästen göra när barnet väl fötts. 

– Det finns olika sorters lycka och olycka, förklarar Sinchana till Världen idag när vi träffar henne i Gråbo utanför Göteborg.

Hon har varit i Sverige en tid för att dela sitt vittnesbörd i olika kyrkor och berätta om sin barnhemsverksamhet. 

– Om du bara är under en liten förbannelse när du föds räcker det med att föräldrarna offrar något till någon gud så hävs den, fortsätter Sinchana.

– Men jag är från en strängt religiös kast, och när jag fötts visade det sig att jag var i det värsta tänkbara scenariot av förbannelsen – den skulle drabba hela familjen. De kunde inte offra något till sin gud för mig och de kunde inte ha mig i sitt hem. Så de övergav mig på BB. 

I tre dygn låg Sinchana utan att någon brydde sig om henne. Till slut slängde personalen henne på soptippen.

Men en sköterska, som kommit tillbaka från en ledighet, fick höra historien och gav sig ingen ro utan gick för att se om babyn fortfarande levde. Otroligt nog var Sinchana vid liv och kvinnan tog hand om henne, trots att hon redan hade flera egna barn, plus några adopterade. 

Sköterskan var gammal och pensionerades samma år, men blev sjuk och förlamad och behövde själv omvårdnad. Hon kunde inte riktigt ta hand om Sinchana.

Så när flickan var drygt två år fick hon i stället hjälpa till att sköta sin adoptivmamma.

De övriga barnen behandlade inte Sinchana som ett riktigt syskon; de trodde att hon var en förbannelse för dem. De tvingade henne därför att utföra en massa sysslor i hemmet. Hon fick städa och laga mat till alla, så liten hon var, till och med när hon börjat skolan.

– Trots att skolan låg vägg i vägg med vårt hus kom jag försent varje dag på grund av allt hushållsarbete. Och jag såg alltid smutsig ut, var jämt hungrig och trött, minns Sinchana.

Stod du aldrig upp för dig själv och sade något?

– Jo, i början gjorde jag det för jag var ett ganska upproriskt och ilsket barn. Jag fick mycket stryk, både av nävar och tillhyggen och jag undrade varför – jag gjorde ju hela tiden det de bad mig om. Och jag brukade massera min förlamade adoptivmamma med olja och duscha henne. 

Situationen blev Sinchana övermäktig och vid sex års ålder hade hon fått nog. Hon bestämde sig för att ta sitt liv.

– Där fanns en bensindunk till hands och jag drack upp allt bränslet. Fyra liter. Man brukade använda det när något skulle brännas, och jag trodde att om jag drack det skulle jag brinna upp inifrån, berättar hon.

Men hon dog inte. Bara medvetslös och väldigt sjuk. Hon blev sängliggande några dagar och först då upptäckte familjen att något var galet. 

Själv var Sinchana djupt besviken över att hon inte lyckats. Men adoptivmamman såg att här krävdes förändring, så hon flyttade henne till en son i en annan stad. Han hade en stor familj på orten och fick nu ta hand om Sinchana.

Sonen var välbärgad men inte särskilt hjälpsam, så där blev hon på nytt utnyttjad. Vägen till skolan blev längre – hon fick gå till fots 12 kilometer fram och tillbaka varje dag. Hon hann inte äta ordentligt och hon måste jobba när hon kom hem.

Märkte inte någon i skolan hur du hade det?

– Jo, det gjorde de. Men ingen brydde sig. Där fanns många som hade det besvärligt.

Efter ytterligare två misslyckade självmordsförsök gick Sinchana in i en depression. Familjen reagerade med ilska på hennes försök att ta livet av sig. De sade att hon bara ställde till det för dem. Då var hon 15 år.

Men i hennes närhet fanns det en hinduisk familj som iakttagit hur Sinchana behandlades. De var dock inte i en sådan ställning att de kunde konfrontera familjefadern. Men när de insåg att hon gjort flera självmordsförsök utan att lyckas gav de henne – en Bibel! Detta trots att de var hinduer och inte hade de någon kontakt med kristna.

– ”Du är född hindu”, sade de till mig, ”och ingenting gott har hänt dig i livet – du behöver läsa den här”. Som hinduer hade de bara plockat in Jesus som en i raden av alla sina gudar, förklarar Sinchana.

– ”Det kanske inte händer något med en gång”, sade de, ”men fortsätt bara att läsa!” De visste att Bibeln förändrade livet på många, och menade att mitt liv skulle förändras när jag läste den.

Så Sinchana började läsa Bibeln. Hon hade ingen plan, utan läste bara det hon först fick upp när hon öppnade boken. 

En dag kände hon sig lite nere. Hon tänkte på en märklig händelse flera år tidigare, när hon var nio år gammal.

Det hade kommit en snäll kvinna till skolan en dag som gett henne ett paket kex och en liten slant och som kramade om henne hårt och kysste henne över hela ansiktet.

Detta hände tre gånger under tre månader. Sinchana väntade sedan varje dag på att kvinnan skulle komma tillbaka, men det gjorde hon aldrig. Klassföreståndaren lade märke till det hela och frågade ifall Sinchana kände henne, men när hon svarade nej berättade läraren att kvinnan var flickans biologiska mor.

Efter det längtade Sinchana varje dag efter sin riktiga mamma. 

Så en kväll när hon läste i Bibeln började hon gråta. Hon blev förvånad, för hon brukade inte gråta när hon läste Bibeln.

Stället hon läste var: ”Men Sion säger: 'Herren har övergett mig, Herren har glömt mig.' Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig” (Jes. 49:14–15).

Det bibelordet gav Sinchana insikt om att det fanns någon som visste hur hon hade det och som ville vara den hjälp hon behövde. Hon förstod att någon tänkte på henne.

– Och jag förstod att jag hade en framtid. Jag begrep inte allt i Bibeln från den kvällen, men jag upplevde att Gud i Bibeln talade till just mig. Och jag sade: ”Även om jag inte vet vem du är, så vet jag att du är min far, min mor och min Gud, och jag ger dig mitt liv.”

– Den dagen accepterade jag Jesus och trodde honom. 

Bibeln blev Sinchanas trygghet. Där fann hon tröst. Hon läste om Petrus som ville veta vad lönen skulle bli för den som lämnade allt och följde Jesus. Hon upplevde det som om Gud frågade henne ifall hon ville lämna allt.

– Men jag visste inte hur det skulle gå till. Jag var ju fast, säger hon.

Känslan växte sig starkare och en dag rymde hon till en grannstad, där hon träffade kristna som gav henne en sovplats. Nästa dag hämtades hon tillbaka och fick stryk för att hon rymt. Slaveriet fortsatte.

– Men nu kände jag ingen fruktan längre. Jag hade frid som gjorde mig stark, hur de än behandlade mig. Och när jag läste Bibeln sjöng jag en ny sång om min framtid. Att den var profetisk förstod jag långt senare.

Året därpå tog hon mod till sig och begärde sin frihet. Hon bekände för sin husbonde att hon blivit en kristen och ville följa Jesus. Han blev väldigt arg och sade att hon nu skulle betraktas som död och att hon aldrig mer var välkommen tillbaka.

I en kristen församling i en grannstad fick Sinchana undervisning och tillväxt i sitt andliga liv. Där blev hon också uppmanad att ge sitt vittnesbörd. 

– Alla grät, och min pastor sade senare att en man som hört mitt vittnesbörd hade sagt att Gud talat till honom att jag var hans blivande fru! 

Efter en del förvecklingar, och tack vare bådas vilja att följa Jesus, började de två umgås och blev kära i varandra. Shyam Anthony, som är pastor, blev hennes make och i dag har de två söner.

Sinchana har även varit tillbaka i sin hinduiska familj som ett vittnesbörd om vad Jesus har gjort. Adoptivmammans son är oerhört förvånad över förvandlingen.

– Han är imponerad, undrande men också lite rädd, säger Sinchana.

Efter tio år som gift fick Sinchana äntligen chansen att göra det som låg närmast på hennes hjärta: att ta hand om föräldralösa barn. I dag driver hon med sin mans stöd barnhem, och är även själv pastor.

Där fanns en bensindunk till hands och jag drack upp allt bränslet. Fyra liter. Man brukade använda det när något skulle brännas, och jag trodde att om jag drack det skulle jag brinna upp inifrån.
Jag hade frid som gjorde mig stark, hur de än behandlade mig.

Abortpositiv agendajournalistik ger vilseledande rubriker

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas, menar Brita Storlund och Cecilia K Björfjell från Människovärde, som påpekar att de första feministerna ansåg att abort innebar exploatering av kvinnor.

Debatt · Publicerad 16:05, 5 dec 2019

Västerländsk psykologisk forskning har ibland beskyllts för att ha en abortpositiv agenda. Forskare som påvisat samband mellan abort och mental ohälsa har i vissa fall haft svårigheter att få sina artiklar publicerade.

Och i de fall de har publicerats i vetenskapliga journaler har de ignorerats av övrig media, enligt bland andra den amerikanske forskaren David Reardon (s 9). Han har i sin kritik ställt frågan hur det skulle se ut om resultaten hade varit de motsatta, det vill säga påvisat att abort inte påverkar kvinnors mentala hälsa.

Svaret kom med all önskvärd tydlighet den 19 november. The Lancet Psychiatry publicerade en artikel där man redovisar en studie bland kvinnor som överlevt ett första självmordsförsök. I den har man jämfört kvinnor som gjort en första abort med kvinnor som inte gjort abort. Resultatet visade att andelen kvinnor som gjort självmordsförsök endast är aningen högre bland dem som har gjort abort jämfört dem som inte gjort det.

Enligt studien var abort ändå inte orsaken, eftersom de flesta som gjort självmordsförsök efter en abort även lidit av psykisk ohälsa innan.

Inom ett dygn hade flera svenska tidningar publicerat nyheten, och dessutom med den vilseledande rubriken ” Abort ej kopplat till självmord”. Läser man ursprungsartikeln framkommer det dock redan i rubriken att i undersökningen ingick enbart självmordsförsök där kvinnorna överlevt. Kvinnor som verkligen begått självmord saknas från studien.

Dessutom preciseras inte gruppen av kvinnor som inte gjort abort. Var de gravida och valde att föda sitt barn, eller gjordes ingen abort för att de inte var gravida? Kvinnor som gjort abort innan de fyllt 18 år var exkluderade från studien. Men vi får inte veta om kvinnor som eventuellt gjort abort efter 18-årsdagen, men innan studieperiodens början, finns med eller inte.

Andra liknande studier har varit mer noggranna.

En finländsk studie har visat att självmordsbenägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort. Studien omfattade nästan 600 000 dödsfall bland kvinnor i fertil ålder åren 1987–1994. Där delades grupperna in i kvinnor som gjort abort, haft missfall, fött barn, samt genomsnittet för kvinnor.

Självmordstalen var allra högst bland kvinnor som gjort abort. Bland kvinnor som fött barn var självmordstalen allra lägst. Studien ledde till nya riktlinjer inom den finländska vården, och när en liknande studie gjordes för åren 1987–2012 hade självmordstalen för kvinnor som gjort abort sjunkit. Dock var de fortfarande högre än i de övriga tre grupperna.

Liknande studier har genomförts i bland annat USA och Danmark, vilka gett samma resultat, det vill säga risken för självmord är högst bland kvinnor som gjort abort, och lägst bland kvinnor som fött barn.

En liknande undersökning gjordes 2017 i USA, där olika register kopplades samman. Där fann man att risken att dö inom ett år efter en avbruten graviditet var dubbelt så stor jämfört med kvinnor som fött barn. Dödsfall som självmord, mord och olyckor var signifikant högre bland kvinnor som gjort abort än bland dem som haft missfall.

Självmordstalen bland dem som haft missfall var högre än bland kvinnor generellt. Lägst självmordsrisk fanns bland dem som fött barn. Denna skillnad kvarstod även vid en uppföljningsstudie sex år senare, och även när man tagit hänsyn till tidigare psykisk ohälsa och socioekonomiska faktorer.

Efter ett år fanns även en förhöjd risk att dö av ”naturliga orsaker”. Man förklarade detta med att både abort och missfall sänker den förväntade livslängden, medan barnafödande förlänger den.

Frågan är vem som vinner på att riskerna med abort negligeras, för det är inte kvinnor som gagnas. Att i stället bejaka riskerna och identifiera riskgrupper kan leda till initiativ som räddar kvinnors liv.

Intressant att notera är att de första feministerna, som exempelvis Susan Anthony och Elizabeth Stanton, var abortmotståndare och menade att abort är den ultimata exploateringen av kvinnor.

En finländsk studie har visat att självmordsbenägenheten ökar bland vissa kvinnor som gjort abort.

Var fotbollshuligan – förvandlades av Jesus

Församlingsliv Torbjörn Lindkvist arbetar som trygghetsvärd på en skola i Tynnered, förorten där han själv växte upp och påbörjade ett liv med droger. Efter femton... torsdag 5/12 11:30

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är... torsdag 5/12 00:00

Islamist började tvivla på Koranen – fann Jesus

Kurden Zanyar var en hängiven muslim som var del av en radikal sunnigrupp. Koranens ord om att döda otrogna fick honom dock att börja ifrågasätta islam. I dag är han kristen och lever under dödshot. – När jag började läsa om Jesus förstod jag hur totalt annorlunda han är jämfört med Muhammed, säger han när Världen idag möter honom i Irak.

Nyheter · Publicerad 17:06, 5 dec 2019

Livet har inte varit enkelt för 53-åriga Zanyar* från irakiska Kurdistan. Han föddes i ett konflikthärjat område i norra Irak och växte upp i ett flyktingläger i ett grannland.

När barnaåren var förbi fick han en längtan efter att komma närmare Gud, vilket resulterade i sex års studier av islam. Därefter blev han involverad i politisk islam och var snart en del av en radikal sunnigrupp.

Zanyar flyttade tillbaka till Irak och fick en betydande roll inom den islamistiska rörelsen.

Trots den – i hans sammanhang – stora framgången fick han inte frid.

– Jag kände att jag inte var nära Gud. Det var som en tomhet inom mig, och jag visste inte hur jag skulle fylla den, berättar han.

Zanyar ägnade allt mer tid åt sin tro, men tyckte inte att det hjälpte.

– Ju mer jag läste Koranen, desto mer hat fick jag mot andra människor. Jag tyckte inte att de läste Koranen tillräckligt och fastade tillräckligt, säger han.

I takt med att hatet växte inom honom, fick han också en allt starkare rädsla för att dö.

Att leta svar utanför Koranen var, enligt Zanyar, inte tillåtet – inte heller att fråga vad som händer efter döden, så Zanyar fick hålla sin rädsla inom sig.

– Jag började hata mig själv och mitt liv. Jag ville begå självmord, men vågade inte, för jag visste inte var jag skulle hamna, säger han.

Och även om han hade ett litet hopp om att komma till paradiset så var han osäker på hur bra det skulle vara.

– Enligt islam handlar himlen bara om mat och njutning. Det står att man ska få kvinnor där, men det står ingenting om Gud. Det som utlovas i himlen är sådant man lika väl kan få i Irak, Sverige eller Tyskland.

Zanyar började snart tvivla på sin tro. Det han var mest frågande till var Koranens uppmaningar om att döda människor som har en annan tro. Han tyckte även att vissa aspekter gällande Muhammeds många fruar var ett problem.

De många frågorna ledde till att Zanyar till slut slutade att tro på Koranen. Han var dock inte tillräckligt modig för att säga det.

Under flera år levde han utan att tro på någon gud alls. Han gifte sig, fick barn och började röka och dricka mycket alkohol.

– Jag var en mycket dålig man och pappa. Jag slog min fru och mina barn, berättar Zanyar.

Även om Zanyar vid den här tiden inte trodde på Gud var han inte helt säker i sin ateism. Allt vackert som han såg i naturen fick honom att tänka att det borde finnas en skapare.

”Om du är en god skapare, varför gör du då våra liv så svåra? Antingen så är du en ond Gud eller så finns det en annan Gud”, tänkte Zanyar.

Och så en dag fick han syn på en tidningsartikel som vittnade om att många kurder blev kristna. Zanyar blev arg inom sig. Även om han inte längre såg sig som muslim så tyckte han inte om att hans landsmän tog till sig en annan tro.

Zanyar beslutade sig för att besöka kyrkan i fråga för att få bekräftat att beslutet som konvertiterna tagit var felaktigt. Precis som många andra muslimer så trodde Zanyar att kristna tillber en människa och att Bibeln är förvanskad.

Efter fem timmars bilfärd var Zanyar framme i den lilla husförsamlingen. Under en hel dag och kväll satt han sedan och diskuterade trosfrågor med församlingens pastor. Därefter besökte han gudstjänsten som var dagen därpå.

Under gudstjänsten fick Zanyar höra ett bibelord som träffade honom rakt i hjärtat. Det var från Kolosserbrevet och förkunnade att Jesus är ”den osynlige Gudens avbild”. Även ordet om att ”ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” drabbade honom starkt.

– Jag förstod att Gud älskade mig mer än vad min egen mamma och pappa gjorde, säger Zanyar.

Den tidigare så hängivna muslimen valde att lämna sitt liv till Jesus och blev sedan erbjuden att få förbön. Zanyar sade ja och trodde att de skulle böja knä på en bönematta tillsammans, men fick uppleva något helt annat: När de kristna bad för honom var det som en varm vind av Guds ande kom emot honom.

Med bibel i bilen åkte Zanyar sedan de fem timmarna tillbaka till sin stad. Där läste han igenom hela Nya testamentet på en vecka och åkte sedan på nästa veckas gudstjänst. Väl hemma igen läste han igenom Nya testamentet på nytt, och så fortsatte det.

– När jag började läsa om Jesus förstod jag hur totalt annorlunda han är jämfört med Muhammed. Jag förstod även hur synen på människan skiljer sig åt: I islam är människan skapad för att vara en slav – i kristendomen är människan skapad för en relation med Gud, säger han.

Zanyars nya tro avspeglade sig snart i hans handlingar: Han började laga mat hemma, hämta barnen på skolan och städa.

”Vad är det som händer?”, undrade Zanyars fru.

Till en början sade Zanyar inget, men till slut berättade han, under glädjetårar, att han hade blivit kristen.

Zanyars hustru ville genast följa med till kyrkan.

”Om Jesus har kunnat förvandla min man så måste han vara verklig”, resonerade hon.

I dag är Zanyar pastor i en kurdisk församling och hela familjen tillhör Jesus.

Det hela har dock inte varit enkelt. En dag samlade Zanyars pappa sin familj och konfronterade sin son.

”Tror du att Koranen är Guds ord?” sade han.

”Nej”, svarade Zanyar.

”Tror du att Mohammed var Guds profet?”

”All respekt för Mohammed, men jag tror inte att han var profet”, sade Zanyar.

”Vad tror du?”

”Jag tror att Jesus är Guds son och att vi kan ha en relation med Gud”, svarade Zanyar.

Detta var nog för pappan.

”Gå. Du är inte min son längre”, sade han.

Trots hot från omgivningen vittnar Zanyar om sin tro så fort han får tillfälle. Två gånger har han blivit utsatt för mordförsök, men på mirakulösa sätt överlevt.

Även hans barn står frimodigt upp för sin tro.

En dag när hans yngsta dotter gick i första klass skulle alla läsa upp den muslimska trosbekännelsen. Flickan räckte upp handen och sade till sin fröken:

”Det här är dåligt för mig. Jag är kristen. Och jag är bara ett barn”, sade hon.

Läraren blev paff och ringde upp Zanyar.

Efter att Zanyar bekräftat att familjen var kristen tog läraren, mirakulöst nog, boken från flickan och lät henne slippa läsa trosbekännelsen.

Zanyar önskar att Iraks regering tillät ändring av religion på de nationella id-korten, så att hans familj kunde få kort med ordet ”kristen” i stället för ”muslim”. Han önskar också att samhället var mer öppet mot kristna så att hans församling kunde få en fast kyrkolokal.

Han är övertygad om att många muslimer skulle ta till sig den kristna tron om de bara förstod vad den verkligen handlar om.

– Muslimerna tror att Bibeln är förvanskad, men de längtar samtidigt efter kärlek. Inom islam ska man älska Gud, men man vet inte om han älskar en tillbaka.

Att i en sådan kultur få höra att man är älskad av sin skapare kan, enligt Zanyar, göra stor skillnad.

– Inom islam finns det 99 namn för Gud, men inget är kärlek, säger han.

Namn och exakt ålder har ändrats av säkerhetsskäl

Ju mer jag läste Koranen, desto mer hat fick jag mot andra människor. Jag tyckte inte att de läste Koranen tillräckligt och fastade tillräckligt.
I islam är människan skapad för att vara en slav – i kristendomen är människan skapad för en relation med Gud.
Muslimerna tror att Bibeln är förvanskad, men de längtar samtidigt efter kärlek.
Enligt islam handlar himlen bara om mat och njutning. Det står att man ska få kvinnor där, men det står ingenting om Gud.

Minnesord: Martin Tornell, 1924–2019

Vardag Minnesord. Martin Tornell avled den 20 november 2019, vid en ålder av 95 år. Han var en legendarisk pingstledare med bred församlingserfarenhet och stark... tisdag 3/12 11:29

I november välkomnade Sverige den palestinske premiärministern Mohammad Shtayyeh – en man som hyllar massmördare, kallar terrorister ”frihetssökare” och öppet erkänner att mycket av biståndspengar går till terrorism, skriver Christina Toledano Åsbrink. Foto: Nasser Nasser/AP/TT

Vad har svenska regeringen för inställning till terroristlöner?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

I mitten av november fick Sverige - statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Ann Linde och andra parlamentariker - besök av den Palestinska myndighetens premiärminister, Mohammad Shtayyeh. Hans resa till Sverige hade bland annat som mål att diskutera Sveriges finansiella stöd till palestinierna.

Förvånansvärt nog diskuterade man även det ekonomiska stödet till palestinska terrorister och deras familjer, ett stöd som Palestinska myndigheten vägrar att släppa.

Och då kan man undra: Vilka värderingar är det egentligen som premiärminister Shtayyeh representerar, han som Sverige tog emot med öppna armar? Jo, han anser att palestinska terrorister är ”frihetssökare” som försvarar palestiniernas värdighet, och att alla medel är tillåtna i ”kampen” mot Israel.

Han hyllar massmördare som Abu Jihad (ansvarig för morden på minst 125 israeler) och Abu Iyad (ansvarig för massakern på det israeliska olympiska teamet i München 1972), han anser att det är varje palestiniers ansvar att använda våld och terror mot Israel, och naturligtvis anser han inte terrororganisationen Hamas vara just det – en terrororganisation.

Dessutom säger han att Fatah (PLO:s största parti) aldrig har erkänt Israels existens, till dags dato.

Israel kallar han för ”det sionistiska projektet”, som inte har något med judendom att göra, där han även förnekar den judiska länken till landet. Han påstår dessutom att Jesus var den förste palestiniern! Och så håller det på, in absurdum.

Man tappar därför andan när Sverige tar emot denne man, som kom för att jaga mer pengar än det Sverige redan ger till palestinierna. Och detta trots att han öppet erkänner att mycket av pengarna går till terror och terrorism. Vad innebär då detta egentligen?

Jo, det innebär att palestinier får löner av sin egen regering om de mördar, eller försöker mörda, judar. Ofta är mördandet bättre betalt än vanliga arbeten. Judemördare är alltså ett statligt arbete – med en löneskala – hos den Palestinska myndigheten. Denna löneskala har två kategorier: terrorister och martyrfamiljer.

År 2017 såg löneskalan för den första kategorin ut på följande sätt, i amerikanska dollar och per månad:

Om en terrorist blir fängslad i israeliskt fängelse i 0–3 år får denne 400 dollar per månad; fängslad 3–5 år ger 600 dollar per månad; fängslad 5–10 år ger 1 150 dollar per månad; fängslad 15–20 år ger 2 000 dollar per månad; fängslad 20–25 år ger 2 300 dollar per månad; fängslad 25–30 år ger 2 900 dollar per månad; och fängslad över 30 år ger 3 450 dollar per månad.

Utöver detta får terroristen extra för följande: 90 dollar per månad extra per fru (det kan ju vara flera)‚ 15 dollar per månad extra per barn; bosatt och registrerad i Jerusalem ger 90 dollar per månad extra; och innehavare av israeliskt medborgarskap ger 150 dollar per månad extra.

År 2017 var antalet fängslade terrorister 6 300, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var 158 miljoner dollar.

Den andra kategorin är ”martyrernas” familjer, det vill säga om terroristen dog under attacken och därmed blev martyr. Detta ger martyrfamiljen en månadsinkomst för resten av livet. Löneskalan ser ut som följer:

En omedelbar engångsutbetalning på 1 720 dollar. Per månad får familjen livet ut 400 dollar per månad; per fru 115 dollar extra per månad; och per barn 60 dollar extra per månad. Om martyren var bosatt och registrerad i Jerusalem ger det 90 dollar extra per månad, och var denne innehavare av israeliskt medborgarskap ger det 90 dollar extra per månad.

År 2017 var antalet martyrfamiljer 26 700, vilket resulterade i att den Palestinska myndighetens totala utgifter för denna typ av utbetalning var cirka 197 miljoner dollar.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Sverige är en av de absolut största bidragsgivarna till palestinierna, där pengarna flödar in utan kontroll, utan att de är öronmärkta, utan att någon vet vart de tar vägen.

Stefan Löfven, Ann Linde och alla ni andra i partitoppen – vad håller ni på med? Ser ni inte att ni förlänger konflikten och lidandet? Ser ni inte att ni stödjer terrorister med mer terrorism? Ser ni inte offren? Är ni inte läskunniga? Jag kan förstå att arabiska är svårt, men det finns gott om arabiska tolkar i Sverige.

Hur kan ni, som demokratiska ledare, missbruka er makt och skattebetalarnas pengar på detta sätt?

Det borde vara straffbart.

Sammanlagt var alltså utgifterna för de två kategorierna [terrorister och martyrers familjer] 355 miljoner dollar. Det motsvarar cirka 3,4 miljarder svenska kronor. Till terrorism!

Prognos visar efterlängtad sol lagom till första advent

Vardag Regntunga skyar har dominerat november, men nu skymtar en ljusning i grådasket. – Det blir en vändning lagom till första advent, med lite riktig... måndag 2/12 08:00

Ebba Busch Thor (KD) Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ebba Busch Thor skiljer sig: ”Stor sorg”

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor skiljer sig. Det meddelar hon på Instagram. Hon har varit gift med Niklas Busch Thor, fotbollsspelare för IK Sirius, sedan 2013 men i dagarna har paret ansökt om skilsmässa.

Nyheter · Publicerad 14:06, 5 dec 2019

”Under hösten har vi bott isär och det är med stor sorg som vi nu är vid den här punkten.”, skriver KD-ledaren på Instagram.

Paret har två barn tillsammans.

”Vårt gemensamma liv kommer fortsätta som vänner och föräldrar till världens finaste barn. Vi ber nu om respekt för att få lugn och ro och för att det här rör oss och vår familj. Vi är det bästa teamet för våra barn, det har vi alltid varit och kommer alltid att vara även framåt.”, skriver Busch Thor vidare.

Foto: robban@biggest.se

Tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender?

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Den här tiden av året är fylld av traditioner. En tradition som fått ett stort genomslag är det här med adventskalendern. Häromdagen läste jag om upprinnelsen till den här traditionen. Faktum är att det var först 1934 som den första svenska adventskalendern kom till. Den målades av Aina Stenberg-MasOlle.

Men som så många andra av våra jultraditioner går adventskalenderns rötter tillbaka till Tyskland.

På 1880-talet var det en mamma i Tyskland som ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son, som hette Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong och på den placerade hon 24 kakor. Gerhard skulle få äta en kaka varje dag fram till julafton. Hur kakan på julafton smakade kan vi bara ana. Jag gissar att det inte var någon drömkaka.

Sedan gick åren och den lille pojken växte upp. Så småningom blev Gerhard Lang delägare i ett tryckeri. Inspirerad av sin barndoms kakkalender började han 1903 trycka en färgglad adventskalender för barn. Den bestod av två ark. Det ena hade tjugofyra julmotiv som klipptes ut och sedan fästes på det andra arket.

Idén mötte oväntat stort gensvar, och på 1920-talet skapade Gerhard Lang en ny variant av adventskalender med luckor som kunde öppnas. Och fortsättningen är, som vi brukar säga, historia.

Jag tycker att det är så spännande att tänka på att en kreativ mammas idé, för att hjälpa sin lille son att härda ut ända fram till julafton, fick vingar och har kommit att prägla miljontals människors jultradition. Tror du att Gerhard Langs mamma hade den blekaste aning om vad hennes enkla kakkalender skulle få för konsekvenser?

Det tror inte jag. Jag tror inte heller att hon hade någon baktanke att bli omtalad i framtiden.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor. Någonting som du gör kan också inspirera någon annan att utveckla den idén ännu mer. Och så kan en kedjereaktion startas som får oförutsägbara effekter.

När jag var liten tyckte jag det var spännande att ha en adventskalender. Men tänk om vi skulle introducera en ny variant av adventskalender? Tänk om vi varje dag under december månad skulle be om att våra ögon skulle få öppnas, som adventsluckor, för någonting gott och uppmuntrande som vi skulle kunna göra för någon medmänniska?

Du och jag har ingen aning om vilka kedjereaktioner det skulle kunna starta och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Smaka på den tanken och börja drömma!

Moder Teresa har sagt: ”Gör små saker med stor kärlek.” Att ge bort några kakor, att göra något kärleksfullt för ett barn, att skapa julkänsla för någon som annars inte skulle få uppleva det – det behöver inte vara så stort, men låt oss göra små saker med stor kärlek. Det måste vara ett sätt att använda adventstiden som behagar den store Givaren.

”För ett barn blev oss fött, en son blev oss given.” Ingenting som skett i historien har fått större konsekvenser än Guds villighet att ge och göra gott för oss. Låt oss inspireras, både av honom och en kreativ mamma i Tyskland.

Men låt oss aldrig glömma bort den svindlande tanken att en liten gärning av kärlek och omtanke kan komma att inspirera miljontals andra människor.

Tydliga strategier ligger till grund för translobbyns framgångar i flera olika länder, enligt en ny rapport. Bilden visar en demonstration i Atlanta i USA. Foto: Robin Rayne/AP/TT

Dokument avslöjar translobbyns metoder

Hur har frågor om könsidentitet och könskorrigering på kort tid kunnat etableras högt upp på den politiska och mediala agendan i stora delar av världen? Några av svaren på det går att finna i ett dokument som en av världens största juristbyråer och ett megaföretag varit delaktiga i att ta fram.

Nyheter · Publicerad 13:00, 5 dec 2019

Att föräldrars godkännande behövs för att genomgå könsbyte ”kan vara begränsande och problematiskt för minderåriga”.

Så står det i rapporten som uppmärksammas av bland andra den brittiska tidningen The Spectator.

Rapporten har titeln: ”Endast vuxna? Praxis för legalt köns­igenkännande av unga” och syftet är att bistå påverkansgrupper i olika länder med juridiska och medierelaterade råd för att få genomslag för sitt budskap och för att förändra nationella lagar.

Ett av de övergripande målen för initiativtagarna är att barn ska kunna göra könsbyte utan att det behöver godkännas av föräldrarna. Den svenska regeringen lade fram just ett sådant förslag förra året, men efter massiv kritik ska frågan utredas på nytt.

”Vi hoppas att denna rapport ska vara ett kraftfullt verktyg för aktivister och icke-statliga organisationer som arbetar för att främja transungdomars rättigheter i hela Europa och bortom,” står det i förordet till rapporten.

Bakom dokumentet finns representanter för en av världens största juristbyråer, Dentons, och en gren av medieimperiet The Thomson Reuters Foundation. Båda aktörerna uppger att dokumentet inte nödvändigtvis är representativt för företagens synsätt.

Tillsammans med lobbygrupper för hbtq-frågor har texten dock sammanställts som ett verktyg för att föra upp transfrågor på högsta politiska nivå.

Här avslöjas vilka strategier som har använts i olika länder, vad som varit framgångsrikt och vad som misslyckats. Det beskrivs utförligt hur man effektivast får genomslag för sina åsikter.

En strategi är att ligga före lagstiftarna och utforma egna förslag så att makthavare använder dessa som mall för sina debatter och beslut.

Ett annat råd är att knyta samman frågor om könsidentitet med mer ”populära”, närliggande påverkansområden. Rapporten nämner Irland, Danmark och Norge där detta anses ha fungerat. Där genomfördes ändringar i lagen om könsigenkänning samtidigt som andra reformer, exempelvis samkönade äktenskap.

”Detta skapade en skyddande hinna” för förslagen om köns­identitet, menar rapportförfattarna.

Ytterligare en strategi är att undvika viss mediebevakning i länder där de stora medierna ”missförstått” frågan och haft en kritisk rapportering. Eftersom allmänheten är ”dåligt informerade” i transfrågor förespråkar rapportförfattarna att man i dessa länder i stället försöker påverka politikerna direkt.

Skribenten James Kirkup på The Spectator sammanfattar i en analys hur han ser på translobbyns globala framgångar:

”Inga politiska förslag som tagits fram i skuggorna kan överleva solljuset”, skriver han.

Vi hoppas att denna rapport ska vara ett kraftfullt verktyg för aktivister och icke-statliga organisationer som arbetar för att främja transungdomars rättigheter i hela Europa och bortom.

Livet med Gud är ingen tävling.

Familjeliv Fredag efter fredag ser vi hur unga människor får sina drömmar krossade på bästa sändningstid. Medan vi sväljer den sista tacotuggan och går loss på... torsdag 28/11 00:20

Det kristna svaret på kriminaliteten är inte i första hand mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning, skriver Stefan Swärd. Foto: Johan Nilsson/TT

Frälsning är lösningen på det dödliga våldet

Ledare · Publicerad 00:00, 5 dec 2019

Det dödliga våldet har uppmärksammats alltmer i Sverige de senaste åren. Det verkar som om politiken är ganska handfallen. Mer poliser, strängare lagstiftning och hårdare straff är standardlösningen.

För någon vecka sedan samtalade jag med en pastorskollega som arbetar med de kriminella ungdomsgängen i Stockholm. Han berättade att han inte kände till något fall av mördare med en närvarande och engagerad pappa. Mördandet är på många sätt ett uttryck för familjens kollaps. 

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet. Skolor, socionomer och fängelser kan aldrig ersätta närvarande och engagerade pappor.

Att döda en annan människas liv är enligt Bibeln en synd som vi ytterst är ansvariga för inför Gud. Hur vi än försöker förklara synden med socioekonomiska förklaringar är det synd, ett brott mot Guds lag och uttryck för att vi har vänt Gud ryggen. Vi kommer alla en dag stå till svars för våra synder och syndens lön är döden.

Dödandet är också uttryck för ett andligt vakuum och en gudlöshet. Det tycks inte heller politikerna inse.

Omvändelsen och frälsningsupplevelsen är, ytterst sett, lösningen på problemet med det dödliga våldet och den brutala kriminaliteten. Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Evangeliet kallar stora syndare till omvändelse och det kallar små syndare till omvändelse.

Just nu planeras en stor tältkampanj i Stockholm nästa sommar med Sebastian Stakset som initiativtagare. Samtidigt ser vi grovt kriminella i vår stad komma till tro på Jesus. Vi hoppas på att tältet ska fyllas av många med den bakgrunden.

Det kristna svaret på kriminaliteten är – i första hand – inte mer fängelse, fler poliser eller mer socialvård. Det kristna svaret är mer frälsning.

En kyrka som tappar evangeliets kraft och förkunnelse har inte mycket att komma med i dessa frågor. Det blir endast en social verksamhet som inte leder till förvandlade liv. Därför måste vi värna evangeliet och evangeliets förkunnelse om en Jesus som möter syndaren och förvandlar syndarens liv, och som kallar till en omvändelse från mörker till ljus, från död till liv.

Eftersom det dödliga våldet i stor utsträckning handlar om kriminella ungdomsgäng med invandrarbakgrund, blir det ett argument i den pågående politiska debatten om invandringens välsignelse eller problem.

Man bör vara mycket försiktig med att generalisera för mycket utifrån enskilda händelser; den brottslighet vi talar om gäller en mycket begränsad grupp personer i invandrartäta områden, och de som drabbas av brottsligheten är framför allt dessa områden. I de känslomässiga debatternas tid är det viktig att hålla sig till fakta och statistik. 

Men lösningen för vårt lands stora problem är omvändelse. Dels en politisk omvändelse, där vårt lands makthavare slutar att motarbeta familjen och i stället börja verka för starka äktenskap och föräldrars möjlighet att få mer tid med sina barn. Men också en omvändelse i den kristna kyrkan, där denna återvänder till det evangelium som är ”Guds kraft till frälsning”, det evangelium som inkluderar både omvändelse och upprättelse och som kan förvandla de mest hopplösa individerna i vårt samhälle.

Det är märkligt att man från politikens horisont inte inser att värnandet om familjen är helt avgörande för att motverka kriminalitet.

Böneutrop och hinduiskt mantra i svensk kyrka

Muslimskt böneutrop och hinduiskt mantra är några av inslagen i helgens arrangemang ”En bön till mänskligheten” i Korpilombolo kyrka, Pajala. – Det här är en mångreligiös teatral konsert med önskan om fred för alla människor på jorden, oavsett religiös uppfattning. Det är det övergripande skälet till att vi upplåter kyrkan, säger Åke Nordlundh, präst i Pajala församling.

Nyheter · Publicerad 06:00, 5 dec 2019

Sedan 2005 har Korpilombolo kulturförening arrangerat kulturfestivalen European Festival of the Night. De har då hyrt kyrkans lokaler för olika evenemang. I år är det gruppen Vox Pacis som framför ”En bön till mänskligheten” med underrubriken ”Vi är alla barn av denna jord”.

I beskrivningen av föreställningen kan man läsa att den innehåller jojk, syrisk och svensk folkmusik, arabiska och hebreiska klanger, muslimska böneutrop, finsk kantele och hinduiska mantran. Den innehåller även solodans av Virpi Pahkinen, som hämtar inspirationen till sina koreografier från källor som mysticism och österländsk religion.

Världen idag har varit i kontakt med Åke Nordlundh, präst och verksamhetsansvarig i Pajala församling, och frågat om man inte ser några problem med att hyra ut kyrkan till ett mångreligiöst arrangemang.

– Det här är inte en gudstjänst i vanlig mening utan ett mångfaldsarrangemang, ett kulturellt uttryck för en gemensam önskan om fred, oavsett religiös tillhörighet. Den innehåller religiösa uttryck av flera olika slag. En del kanske uppfattas som kontroversiella, men vi har resonerat och gjort en sammanvägd bedömning att det är möjligt att upplåta kyrkan, säger han.

Har du förståelse för att människor kan känna oro inför mångreligiösa samlingar i kristna kyrkor?

– Det har ringt ett par personer till oss med funderingar kring detta. Jag kan förstå att människor har olika uppfattning. Om det hade varit en gudstjänst hade vi satt gränsen på ett annat sätt. I en kristen kyrka förekommer bara kristna gudstjänster. Vår bekännelse att vägen till Gud går genom Jesus Kristus skiljer oss från andra religioner, säger Åke Nordlundh.

Stockholms domkyrkoförsamling stöder konserten i Korpilombolo. Världen idag har varit i kontakt med domprosten Hans Ulfvebrand.

På vilket sätt är ni som församling delaktiga i detta arrangemang och varför?

– Vi är delaktiga i detta genom ett mångårigt samspel, från min sida, med Fryshuset. I Fryshuset möts människor från hela världen och olika religiösa och kulturella traditioner varje dag. Med utgångspunkt av det samspelet arrangerade vi i samarbete med Vox Pacis i Sofia kyrka för över tio år sedan flera musiktillfällen liknande det som nu i Korpilombolo.

– Det är min kristna övertygelse att om jag dagligen övar mig i att fördjupas i min kristna tro och identitet kan jag samtidigt vara nyfiken på och fråga vad andra övertygelser kan tillföra, säger Hans Ulfvebrand.

Alla är dock inte lika glada över evenemanget. En läsare hör av sig tilll Världen idag och uttrycker oro över den mångreligiösa samlingen.

Det är allvarligt att en kristen församling ger plats åt muslimska böneutrop och hinduiska mantran, menar han.

Den innehåller religiösa uttryck av flera olika slag, en del kanske uppfattas som kontroversiella, men vi har resonerat och gjort en sammanvägd bedömning att det är möjligt att upplåta kyrkan.

Netanyahus kanske viktigaste val

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 4 dec 2019

Abraham Diskin, professor i israelisk politik på Hebrew University, sade under en lektion för några år sedan: ”Det är omöjligt att bli expert på israelisk politik – den förändras hela tiden.”

Mycket av orsaken till den stora oförutsägbarheten den här gången har att göra med personen Benjamin Netanyahu. Det faktum att de två valen det senaste året i hög grad har varit ett personval för eller emot den sittande premiärministern har skapat allianser och samarbetspartner som tidigare ansågs otänkbara. Netanyahus beteende i förhållande till undersökningarna mot honom har dessvärre inte bidragit till att mildra kontroversen runt honom som person.

När Netanyahu för en dryg vecka sedan gick ut mot polisutredarna och rättssystemet och anklagade dem för att försöka störta en demokratiskt vald regering, var detta ett allvarligt övergrepp som borde ha undvikits.

Netanyahus bitterhet mot systemet är inte obefogad. Han är en person som har bidragit enormt till staten Israel, som elitsoldat, diplomat och politiker. I dag förstår man nog inte bredden och djupet av vad han har gjort, men det är ganska säkert att historieböckerna kommer att anse honom som en av Israels viktigaste ledare, en man som ledde landet till stora framsteg under extremt komplicerade tider.

Likväl är det höjt över alla tvivel att Netanyahu svartmålats och nästan demoniserats av en stor majoritet av pressen, som inte har kunnat acceptera hans politiska ståndpunkt på högerkanten. Professionell objektivitet har oftast kastats överbord när det gäller Netanyahu.

På senare tid har det också avslöjats allvarliga övergrepp från utredarnas sida för att få Netanyahus tidigare rådgivare att vittna mot honom. Man kan därför förstå premiärministerns uppmaning att ”utreda utredarna”.

Men trots Netanyahus förståeliga kritik av medierna och undersökningarna, är det inte legitimt att anklaga utredare och åklagarmyndighet för att försöka störta en demokratiskt vald regering. Det är att tillskriva riksåklagaren och hans medhjälpare underliggande motiv; det är att underminera hela det juridiska systemet.

Om man väljer den vägen – inte minst som premiärminister – är det som att dominobrickor börjar falla. I värsta fall kan det leda till anarki.

Det faktum att Netanyahu fortfarande är en populär ledare gör saken ännu värre; demonstranter landet runt upprepar ordagrant premiärministerns uttalanden. Det har blivit accepterat att inte respektera polisen och åklagarmyndigheten.

Netanyahu har med sin kritik av det juridiska systemet satt sin personliga kamp över nationens bästa. Som ledare och förebild skulle det rätta vara att avgå som premiärminister och fortsätta kampen mot orättfärdigheten som privatperson. Genom att låta domstolarna avgöra skulle han sätta upp ett värdigt exempel att följa.

Detta skulle troligtvis också leda till att man undviker ett tredje val – något som definitivt är för nationens bästa.

Senaste numret
Mest lästa just nu

Varför husförsamlingar?

Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är...

I ljuset av evigheten

Bönekrönika I undervisningen om andlig mognad har vi tidigare berört vikten av att ha en sund självdistans till sin egen person och betydelse. Som Guds barn är...

Det är precis lika sant i dag att vi är här för en kort tid, med ett uppdrag.

Inför söndag Ps 102:26–29 När mina föräldrar var barn pratade man mycket om Jesu återkomst. Man pratade om att vi är gäster och främlingar här på jorden med ett...