Hans pappa hade en orkester och Björn testade även han sig fram bland olika instrument, bland annat dragspel. Men det kändes inte riktigt rätt. I gitarren hittade han däremot vad han sökte, samtidigt som han börjat intressera sig mer för olika gitarrgrupper, såsom Shadows.

– Och sen kom Beatles-eran och då var jag fast, konstaterar han.

Björn var med i flera olika band som ung, innan rocken tog över.

– Det var nog rytmiken, låtarna och friheten i rocken som lockade. Det var spännande.

1973 flyttade han till Stockholm och var med i en del band där, men flyttade till Skövde 1977 för att driva en musikbutik.

Det var också där som Björn kom till tro, strax efter att hans fru hade gjort det. På något sätt var det som att komma tillbaka, konstaterar han nu.

– Jag har nog alltid haft en barnatro och det har nog alltid funnits en längtan inom mig, säger Björn.

Tidigare under uppväxten hade festandet varit en stor del av hans liv, men efter en stark frälsningsupplevelse försvann det begäret helt.

– Jag satt i mitt rum hemma och det var som om ett mörker kom över mig. Det var så kusligt. Men så såg jag ljuset och lämnade mig helt till Jesus. Då blev jag helt fri och löst från alkoholen och hällde ut allt sprit som jag hade hemma.

I samband med att Björn döpte sig fick han några tilltal från Gud, bland annat att Gud skulle använda honom inom musiken. Och så blev det också. 1981 var han med och startade rockbandet Leviticus – döpt efter leviterna som hade hand om musiken i templet på Bibelns tid – tillsammans med några vänner. Bandet fick snabbt en stor publik och blev ett välkänt namn under 80-talet. De turnerade, förutom hemma i Sverige, bland annat i USA, Europa och Australien.

– Vi kom in på många ställen där det inte var så vanligt att kristna band fick spela på den tiden.

Redan från den stund som bandet bildades var fokuset glasklart: De skulle berätta om Jesus.

– Vi kunde inte hålla tyst om det. Det var bara därför vi spelade, för att nå människor utanför kyrkan som inte skulle nås av evangeliet annars, berättar Björn.

Bandet lyckades med just det: Att nå ut. Och än i dag får Björn höra vittnesbörd om hur människor blivit frälsta eller fått en stark upplevelse i samband med deras spelningar eller efter att ha hört deras musik.

– Vi hade en reunion på Gullbrannafestivalen för några år sedan och efteråt kom det fram en man som berättade att han levt som gatupojke i Brasilien. Han hade då fått en kassett med vår musik, på svenska, och blivit så berörd av låten ”Psalm 23”. Han förstod inte texten men han kände något i det. Sen lärde han sig svenska och blev frälst, säger Björn, som snabbt konstaterar:

– Vi avslutade hela spelningen på Gullbranna med att spela ”Psalm 23” och då hade han stått i publiken och gråtit. Där fanns en ledning från Gud. Man blir väldigt glad och ödmjuk över att få höra såna saker.

Leviticus blev vid ett tillfälle framröstat i radiokanalen P3 som det fjärde mest populära rockbandet i Sverige – ett kvitto på hur pass populärt bandet faktiskt blev. Men allt var inte en dans på rosor för bandet; hos många fanns det ett stort motstånd.

– En del kyrkor tyckte att vi tjänade satan eftersom vi höll på med hårdrock. Såna brev fick vi till oss. Men andra såg frukten av vad vi gjorde. Vi skulle ju aldrig nått de här unga människorna annars. Vi pratade samma språk som de gjorde, berättar Björn Stigsson.

Belöningen var att få höra om människor som kom till tro, eller redan kristna som blev uppbyggda i sin tro genom Leviticus musik.

Men på 90-talet lade bandet musiken på hyllan. Björn Stigsson gick i stället på en bibelskola och startade sedan ett nytt rockband, XT, tillsammans med Sonny Larsson. Bandet gjorde sedan tre plattor under 90-talet och släppte sin musik bland annat i Japan. Några år senare lades även det projektet på is och Björn började i stället producera profan musik åt artister som Fame, Friends och A-Teens.

För några år sedan gjorde dock XT comeback – och fick i fjol ett oväntat erbjudande: De skulle få komma till Laos och spela på en festival i huvudstaden.

– Laos är ju ett stängt land och är med på Open Doors listor, och pastorer riskerar att skjutas och lever i förföljelse. Men den här festivalen hade fått tillstånd att låta band sjunga om Jesus, och då passade våra texter bra.

Festivalen hade fått tillstånd att arrangeras i fem år – ett bevis på att landet börjar öppnas upp.

– Jag vågar nog säga att vi är det första kristna rockbandet som spelat i Laos, säger Björn och fortsätter:

– Det var en utmaning, men vi såg det som ett missionsfält där vi fick chansen att nå många människor. Vi fick även åka ut i skolor.

I november 2019 blev de inbjudna att vara med igen – och även till nästa års festival är XT inbjudna.

– Första året var vi väldigt spända, inte rädda men det var pirrigt. Men vi har fått en bra respons. Det var poliser där som höll koll, men vi har fått positiv feedback; de kanske upplevde något i det vi spelade.

Björn berättar om en minister i landet som var skeptisk till spelningen, men kom dit för att lyssna. Väl där blev han så berörd att han hjälpte festivalen att få olika tillstånd som behövdes.

– Det tar tid att förändra ett land, men det börjar bli en öppning, menar Björn Stigsson.

I Laos finns en officiellt godkänd kyrka, men den måste rapportera allt den gör till myndigheterna. Det finns också hemliga kyrkor runt om i olika hem. Men XT fick vid sitt besök i landet även möjlighet att besöka skolor.

– Det känns som om de sög åt sig av evangeliet.

I dag är Björn Stigsson 69 år fyllda men har alltså trots åldern inte lagt rockandet helt på hyllan. Och han har inga planer att göra det heller.

– Jag är jättetacksam för att jag får vara frisk så att vi kan fortsätta. För mig är det en jättevälsignelse att få jobba med hårdrock, och även med lovsång, berättar han och syftar på när han kom med idén att göra en lovsångsskiva i hemförsamlingen i Moholm, som sedan delades ut gratis i samhället.

– Musiken är fortfarande lika rolig, konstaterar han, vilket studion i hans hem i Tidan, Västergötland, vittnar om att han tycker.

– Jag vill löpa färdigt mitt lopp, säger han.

I slutet av samtalet kommer Björn åter in på kraften i musiken, hur den kan förändra människor, och menar att det handlar om att ta tillbaka musiken.

– Musiken är ett område som djävulen har stulit från kyrkan. Med musik kan man nå människor som man inte hade nått annars. Alla genrer är värdefulla, menar Björn, som konstaterar att det i dag finns otroligt mycket bra kristen musik.

– Det finns mycket stark musik där Guds Ande verkligen finns med, i alla genrer. Jag tror att om vi går sida vid sida med Gud och gör det som Gud har lagt ner i oss, så sprider Guds rike sig. Och det är det vi är kallade till att göra. Alla har vi fått olika gåvor att använda, säger han.