Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du, Gud.
Psaltaren 90:2

Världen idag

”Gud är det bästa som har hänt i mitt liv”

Hannu Saarinen har varit längst ner på botten av psykisk ohälsa och mer än en gång varit på väg att ta sitt liv. Men efter att han fått möta Gud vill han nu berätta om sina upplevelser för att nå fler.

– Gud är det absolut bästa som hänt i mitt liv, säger den 44-årige boråsaren.

Vittnesbörd · Publicerad 07:00, 20 maj 2021

– Jag har känt mig … väldigt ensam.

Hannu Saarinen inser att han i barndomen ofta var rädd och osäker, hade dåligt självförtroende och att känslan av ensamhet alltid var en följeslagare.

– Uppväxten präglades av detta, som tillsammans med psykisk misshandel ledde till oro, frustration, utanförskap och självförakt. Känslor som följt mig genom åren, säger han.

Hannu berättar att han hade ett bra hem, med en mamma, pappa och syskon. Mamma månade alltid om dem och bad för dem, medan pappan fanns där rent praktiskt men var känslomässigt mestadels frånvarande.

– Jag har smärtsamma erfarenheter från min barndom som skapat sår på olika sätt, som jag har förstått påverkat mitt mående genom åren. Det är smärtsamt att tänka tillbaka på, tillägger han.

De stora problemen för hans egen del började när han gick in i arbetslivet och fick problem med sina handleder. De första symtomen ledde till kroniska besvär med konstant molande värk i kroppen. Hannu fick svårt att få jobb – och behålla de jobb han fick. Snart ville ingen anställa honom.

– Det var svårt att komma in i samhället, och det började ta på psyket. Det tog mig väldigt hårt, berättar han.

Mitt i sörjan av arbetsproblem började minnena från barndomen blomma upp som hjärnspöken. Hannu visste inte vem han själv var, och ingen ville ha honom – ungefär samma sak som han upplevt under uppväxten.

Hjärnspökena växte och drev Hannu in i en djup depression. Situationen blev ohållbar.

– Jag blev inte trodd av läkarna, och nära och kära trodde att jag bara var lat och inte ville jobba. Det blev en ond cirkel, berättar Hannu.

Snart var han nere på botten, full av självförakt och hat.

– Jag hatade alla, men framför allt mig själv. 

I den vevan träffade han Ann-Marie, de gifte sig och byggde upp ett gemensamt hem och fick två döttrar. Trots att han isolerade sig alltmer, kunde försvinna i väg eller fick aggressionsutbrott, så fanns de alltid där för honom.

– Utan dem vet jag inte hur livet sett ut, konstaterar han.

Hannu skämdes över vem han var, över att inte räcka till. Även om de hade fina stunder som familj tog de mörka dagarna över alltmer. Och i mörkret upplevde han sig ensam. 

Genom sin syster träffade Hannu några kristna. Han började umgås i deras gemenskap i kyrkan och kom med i en bönegrupp.

Vid en bönekväll öppnade han upp och delade med sig av sin inre kamp, men känslan av otillräcklighet och att inte passa in blev så stark att han ändå valde att lämna gemenskapen.

– Det gjorde ont att inse att jag inte var tillräcklig, det var så jag kände det.

Bara en person från bönegruppen hörde av sig efteråt, vilket förstärkte Hannus känsla av att kyrkan inte var en plats för honom som var så smutsig.

Under tjugo års tid pågick denna kamp mot ett mörker som kom att äta upp Hannu inifrån. De sista åtta av de åren levde han isolerad från omvärlden, där tanken på att han inte kunde lämna sina flickor var det enda som hindrade honom från att slutföra sina självmordsplaner.

Så hamnade Hannu på sjukhus på grund av ett diskbråck. En av sjuksköterskorna frågade då om Hannu ville prata med någon, och sjukhusets diakon kom till hans rum.

Hannus första fråga, så snart han såg att hon bar en vit krage runt halsen, var om hon var kristen.

– Sedan tillade jag: ”Bara så du vet så har jag tagit en paus ifrån det där.”

De satt och pratade i en och en halv timma, Hannu och diakonen Therese Karlsson. Och de bad och grät tillsammans.

– Hon lyste upp rummet som en ängel när hon kom in, minns Hannu.

Han berättar att något hände inombords när de bad tillsammans, som om något tagit tag i honom.

Under årens lopp hade Hannu träffat många psykologer, men den här kvinnan ”med en vit plastbit runt halsen” skulle komma att bli mycket speciell för hans väg framåt.

På sjukhuset började de skicka lovsånger till varandra och diskuterade sångernas texter.

– Michael Jeff Johnson blev också en jätteviktig del, hans sångtexter går rakt in i hjärtat – vi pratar liksom samma språk. Genom musik och lovsång hittade jag ett sätt att förhålla mig till ångesten och det mörka, berättar Hannu.

Även Hillsongs lovsång ”Hosianna” blev betydelsefull för honom efter att han hittat den på Youtube.

– Den fick mig att känna mig buren, älskad och sedd, och allt det där som jag hade längtat efter.

Efter hand blev Therese mer en god och nära vän än ”bara” en diakon. Men Hannus kamp har varit lång, och vid två tillfällen har Therese fått ringa polisen då Hannu varit på väg att ta sitt liv.

– Vi har delat många ångeststunder i ett totalt mörker som inte går att förstå. Det har varit en krokig resa med mycket tårar och förtvivlan, men också värme och livskraft.

Hannu är otroligt tacksam för vänskapen.

– Jag hade aldrig klarat det här utan Therese. Hon är en ängel sänd av Gud, helt klart.

Så småningom började det äntligen vända för Hannu. Svordomarna försvann, den destruktiva musiken han lyssnat på byttes mot enbart lovsång. Han var öppen mot sin fru och berättade om sin skam, och i dag har han försonats med sina föräldrar och syskon.

– Min relation till pappa har genom alla år varit ansträngd och det har inte funnits någon fysisk värme, säger Hannu.

– Men när pappa fyllde 75 år skrev jag ett kärleksbrev till honom. I dag har vi en helt annan relation, där vi kan kramas och visa varandra ömhet. Så har det inte varit på fyrtio år.

Tidigare när hans mamma ringde för att fråga hur Hannu mådde, blev han irriterad och kände sig trängd. Numera längtar han efter sina dagliga prat- och bönestunder tillsammans med henne.

Det viktigaste av allt är dock att Hannu i dag är en närvarande, omsorgsfull pappa för sina döttrar och har kvar sin hustru, som har stått ut under alla år.

– Det har inte varit enkelt för henne att hänga med på alla turer och våga tro på denna förändring. Men hon finns här vid min sida och det är jag så otroligt tacksam för, säger Hannu med eftertryck.

– Jag tackar Jesus för vad han har gjort i mitt liv, all ära till honom! Gud är det bästa som har hänt i mitt liv.

Hannu är numera medlem i Sjö­marken­kyrkan och älskar att få berätta för andra om det han varit med om och dela med sig av sin tro. Därför är han också ute varje fredag, tillsammans med ett par vänner, för att evangelisera bland ungdomar i Borås. 

– I en förlängning hoppas jag att våra möten med andra får leda till att ungdomar hittar ett hem i kyrkan, säger han.

– Jag behöver dessa ungdomar, och de behöver oss. Vi behöver alla Jesus!

Jag hatade alla, men framför allt mig själv.
Genom musik och lovsång hittade jag ett sätt att förhålla mig till ångesten och det mörka.

Hannu Saarinen

Ålder: 44 år.

Bor: Sjömarken utanför Borås.

Familj: Gift med Ann-Marie, två barn som är 13 respektive 12 år.

Intressen: Musik (spelar bland annat trummor), fiske, natur, friluftsliv och att vara hemma med familjen.

Mår du psykiskt dåligt och behöver hjälp?

• Vid akut behov, ring 112 – du kan även be att få tala med jourhavande präst.

• Jourhavande medmänniska finns tillgänglig kl 21–06 på tel 08-702 16 80.

• Kyrkans Jourtjänst nås på tel 031–800 650 eller kyrkansjourtjanst.se.

• Självmordslinjen kan nås dygnet runt på tel 90 101.

• Den nationella stödlinjen Ätstörningslinjen nås på tel 020-20 80 18.

• På 1177.se (eller tel 1177) finns förslag på både mottagningar och chattgrupper.

Om frikyrkan och samkönade relationer

Ledarkrönika Debatten har gått hög sedan Joel Halldorfs text i Expressen om att frikyrkan fullt ut bör acceptera... torsdag 17/6 00:10

Majoritet vill fälla regeringen Löfven

Regeringskris. Fyra partier tänker rösta för att fälla statsminister Stefan Löfven och hans regering i en... torsdag 17/6 16:00

Vårtecken för oföddas rätt till liv en utmaning till Sverige

Ledare Det finns tecken som låter ana en växande förståelse för kritiken mot abortsituationen i världen.... torsdag 17/6 00:10
E-tidning
Senaste magasinen
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier