Ert tal ska alltid vara vänligt kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Kolosserbrevet 4:6

Världen idag

Eva vill visa Guds omsorg ute i förorten

I tjugo års tid har Eva Clarängen verkat som diakon i Bergsjön, av många ansedd som en stadsdel med stor social misär. Också hennes eget liv har inneburit mycket trasighet, erfarenheter som hon upplever att Gud kunnat använda till något positivt i mötet med människor i nöd.

– Det finns en trasighet här, och det kan jag identifiera mig med, berättar hon.

Vittnesbörd · Publicerad 11:30, 15 apr 2020

Det är en vanlig eftermiddag i Berg­sjön. I det lilla kaféet i centrum doftar det av nylagad mat, och sorlet från några ungdomar fyller lokalen. I en av fåtöljerna sitter Eva Clarängen.

– Varje lördag sitter jag och min kompis Maria här, och så kommer andra som har möjlighet och lust och är med. Det är så man ska skapa kontakter, tycker jag, säger hon.

Bergsjön – en förort till Göteborg – har varit hennes hem de senaste tjugo åren. Det var också här hon fick sin första tjänst som diakon för ungefär lika länge sedan.

Hon upplever att det finns mycket glädje och stolthet bland människorna här, men också att många bär på tunga, jobbiga berättelser och erfarenheter.

Det gör hon själv också.

– Jag kom tilltufsad ut i livet, säger hon, och berättar om hur hon adopterades bort redan som litet barn och hamnade i ett hem med stränga föräldrar.

Eva minns hur hon redan som femåring satt i en kyrka i 50-talets Skåne, tittade upp i taket och grät och pratade med Gud.

– Jag fick kontakt med Gud redan då, berättar hon.

Eva har aldrig tvivlat på Guds existens, men i perioder har hon varit rädd för Gud och inte alltid känt sig älskad av honom; ett resultat av hennes hårda uppväxt med auktoritära och stränga adoptivföräldrar. Tyvärr har det för henne inneburit att hon inte alltid vänt sig till Gud i svåra situationer.

– Jag har tagit många egna beslut utan Gud, och det har inte blivit bra. När jag haft med Gud i besluten har livet varit lättare och tryggare.

Så fort hon fyllde18 år flyttade hon hemifrån, efter att hennes adoptivmamma gång på gång hotat med att ta sitt liv om inte Eva flyttade. Men inte heller vuxenlivet blev enkelt; både separationer och förluster har mött henne längs vägen.

Som när ett litet barn hon levde nära gick bort i cancer. Den händelsen väckte många frågor, och det tog tre år innan hon skrattade igen. Men någonstans där, mitt i sorgen efter barnet som dött alldeles för tidigt, upplevde hon ändå hur Gud talade till henne och förvandlade sorg till glädje igen.

– Jag kände att den där klippan ändå fanns där för mig. Jag hade inga svar på varför det hände, men jag kom fram till att det skulle varit mycket värre om jag inte haft Gud.

Trots svårigheterna hon mött i livet är Eva glad i dag.

– Jag är så glad att få ha en plats här och över att få bo i Bergsjön, säger hon och tittar ut genom kaféfönstret.

I slutet av 90-talet upplevde hon hur en bibelvers från Jesaja 58 talade till henne: ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge de fattiga och hemlösa en boning.

– De orden blev så levande för mig, säger Eva, och berättar att hon då började utbilda sig till diakon.

Dessförinnan hade hon utbildat sig till socialpedagog och bland annat jobbat som daghemsföreståndare. Men som nyutbildad diakon kände hon hur Gud drog henne till Berg­sjön. Hon till och med drömde om hur hon åkte till den utsatta förorten och flyttade in i ett grått hus med vita fönster – och så blev det.

– Jag uppfattade det som Guds vilja att jag skulle vara här.

En bit från kaféet, på en kulle, ligger ett behandlingshem för alkoholister. Hela området rymmer mängder av människor med problematiska bakgrunder och upplevelser. Här, mitt i detta, kommer hennes egna erfarenheter väl till pass.

– Det finns en trasighet här, och det kan jag identifiera mig med. Det är många som bor här som gått igenom väldigt många svåra saker och vi kan bara se på varandra så förstår vi att allt inte behöver vara perfekt; det får vara som det är.

I Bergsjön är arbetslösheten hög och ohälsotalen stora. Här bor människor från 150 olika kulturer och det talas ett stort antal språk. Samtidigt är antalet kyrkotillhöriga mycket lågt.

Det är i detta sammanhang som Eva Clar­ängen verkar som diakon genom sitt arbete i den lokala Svenska kyrkan. Här arbetar hon med allt från att dela ut matkassar till familjer, samtala med människor både i och utanför kyrkan till att möta människor på det lokala behandlingshemmet.

– Det handlar mycket om att bygga broar. Vårt förtroendekapital har ökat, för människorna ser att vi finns här för dem, konstaterar hon.

En nyckel är också att hon själv bor i området. De flesta i Bergsjön vet vem Eva är och hejar på henne när hon går i centrum.

– För mig är det viktigt att vara en del av livet i Bergsjön. Jag vill leva livet tillsammans med människorna här.

Många av de människor Eva möter undrar varför hon bryr sig så mycket om andra människor. För henne är svaret enkelt.

– Jag gör det här för att jag är kristen. Just därför, säger hon, och berättar att hon tycker det handlar om att leva ut sin tro i praktisk handling.

– Jag säger att ”just för att jag är kristen så vill jag hjälpa dig”. Det är Gud som verkar och han leder människor till mig. Jag ser det som att jag går Guds ärenden, säger hon.

Hennes möten med människor i området har också lett till många böner för muslimer, och senast några timmar innan vår intervju har hon fått be med en man på behandlingshemmet för alkoholister.

– Alla människor här tror på någon form av gud. Det gör inte svenskarna. På så sätt får våra samtal mer effekt, för människorna här kan relatera till Gud.

Samtidigt har mötet med många människor i problem och misär en baksida; det är lätt att själv bli starkt engagerad och ta illa vid sig av problemen.

– Det går inte att ta in hur mycket som helst, det gör det inte, säger Eva, och lyfter fram papperslösa flyktingar som ett exempel.

– Jag står ett par familjer väldigt nära och att se deras lidande … det gör ont.

Hennes ord tar slut – hon förmår inte ens beskriva de här människornas situation.

– När Sverige säger att vi inte kan hjälpa de här människorna, då gör det ont. Jag tror att vi med gemensamma krafter kan hitta en mening och arbete för de här människorna, säger hon.

Just papperslösa flyktingar har kommit att ligga väldigt nära hennes hjärta. I perioder har hon haft upp till 16 personer boende hos sig i sin lilla trea, och i flera år sov hon själv i en källarlokal och lät flyktingar bo i hennes lägenhet. Men i höstas bestämde hon sig för att bo för sig själv i en egen lägenhet igen.

Att hjälpa flyktingar är bara ett exempel på vad hon gjort för människor i området. Den 750 medlemmar stora Facebookgruppen ”Den utsträckta handen”, genom vilken hon samlar in pengar för att till exempel hjälpa behövande i Bergsjön att betala sina hyror, är ett annat.

I dag är Eva dryga 66 år och om ett och ett halvt år går hon i pension. Men hon kommer fortsätta arbeta, som volontär.

– Så länge Gud vill att jag ska stanna här så kommer jag stanna. Jag kommer inte sitta hemma och sticka, det är inte min grej.

– Nu jobbar jag för Gud av hela mitt hjärta. När det är dags för mig att komma hem till Gud vill jag inte känna att jag förspillt min tid, säger hon.

Jag har tagit många egna beslut utan Gud, och det har inte blivit bra. När jag haft med Gud i besluten har livet varit lättare och tryggare.
Det är Gud som verkar och han leder människor till mig. Jag ser det som att jag går Guds ärenden.

Eva Clarängen

Ålder: 66 år.

Bor: Bergsjön, Göteborg.

Yrke: Diakon i Svenska kyrkan.

Familj: Tre barn, ett fosterbarn och tre barnbarn.

Sann mångfald kräver olika åsikter, SVT!

Ledare Blott Sverige svenska stollerier har! Så skulle man kort kunna kommentera veckans uppmärksammade... lördag 30/5 00:00

Sverige är, sin kristna historia till trots, återigen väldigt hedniskt.

Ledarkrönika Vi närmar oss pingsthögtiden med förväntan på att Anden ännu en gång ska få fylla sitt bedjande... torsdag 28/5 00:20
E-tidning
Senaste magasinen

Hundratals nya medlemmar efter ny inriktning

Församlingsliv. På de senaste åtta åren har Pingstkyrkan i Skövde välkomnat 274 nya medlemmar. Det är resultatet av...

Vad händer med djuren efter döden?

Mot väggen ”Vi som tror på Jesus som vår frälsare kommer ju till honom när vi dör eller vid Hans återkomst....

Joel Halldorf, 40 år

Jubilar. Joel Halldorf föddes in i en välkänd pingstfamilj, där han fått både vägledning och inspiration för...